Frustration i bildform

Frustration kan förekomma av många olika skäl. För Preben visar den sig oftast vid vid tillfällen såsom

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


eller

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


eller

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


alternativt vid fontänen på stadens torg som man inte FÅR simma i! (fast Preben försökte ändå)


Sjukhustrauma!

Jag var inne i Halmstad och hade gjorde en massa ärenden när Nicke ringde och frågade när jag skulle komma hem för Preben hade blivit stucken av en humla och han kräktes och var ganska hängig och behövde nog åka till veterinären!
Jag kan ju säga att det blev inga mer ärenden gjorda efter det.
Nicke hade ringt veterinären och dom hade sagt att han skulle komma ner med honom om han var så medtagen. Jag sa till Nicke att han skulle trycka i honom en cortisontablett direkt, vilket han gjorde.
Nicke hade ett möte en halvtimme senare så jag fick skynda mig hem.
När jag kom hem låg Preben på dörrmattan och skakade och nästan hyperventilerade! Så det var bara att kasta sig i bilen och ta sikte mot Våxtorps djurklinik.

Preben hade varit i långlina ute på gräsmattan och Nicke och grannen var också där ute och grejade. Då hade dom hört Preben gny och bäfta och då satt han bakom vinbärsbusken och hade grävt i ett humlebo i marken! Humlorna blev såklart inte så muntra så dom hade ju gett sig på Preben, men när han skulle sticka (okej, dåligt ordval) så hade han snott in sig i vinbärsbusken och kom ingenstans! Så vi har ingen aning om hur många stick han fick, först såg Nicke bara att han var svullen på munnen och trodde att han hade försökt bita efter en humla, men när vi kom fram till veterinären såg vi hur båda bakbenen var fulla med bulor! Vi vet dock inte om det var stick eller en allergisk reaktion.

Här ligger Preben i väntrummet hos veterinären. Inte likt Preben att inta den här positionen bland en massa andra väntande hundar och katter!

Skakade och flåsade!

Efter en stund fick han komma in.
Vi kunde inte se var sticket/sticken var nånstans. Han var blossande röd i hela huden och bulig på bakbenen och rompan.
Att må så kasst och till råga på allt behöva bli undersökt av veterinären var ju ingen höjdare direkt.

Känna å klämma...


...fingrar i mun och hals


...och termometer i rompan


...och som om inte det vore nog så fick han en cortisonspruta också!
Veterinären sa att det var tur att han hade fått cortison direkt efter, men det var bara en tablett och han behövde större dos så en spruta var ändå nödvändig.
Jag trodde att cortisonet skulle verka direkt efter som han fick det injecerat, men det tog lååång tid! Bulorna försvann nästan direkt, men han var jättepasig flera timmar efteråt. Framåt sena kvällen började han bli sig själv igen, så troligen hade han blivit rejält stucken.
Fick rådet av veterinären att om det skulle hända igen så ska vi ge honom rejält med cortison direkt. 3-4 tabletter rakt av för att hämma reaktionen.

Och eftersom man är tvåbarnsmamma med man och hund så är man ju van vid att vara effektiv med sin tid så jag passade på att stämma av läget gällande Prebens foderallergi medans vi ändå var hos veterinären och det var det enda positiva i det hela, för nu kom vi överrens om att Preben ska börja äta ALLT igen! Han har bara ätit lax nu och kliar sig inte längre så nu är det dax att börja utsätta han för annan mat igen för att se om det verkligen ÄR foderbetingat.
Så givetvis köpte vi det största grisörat vi kunde hitta till Preben. Det ligger numera i soffan bakom en kudde. Tror jag. Kan ha hamnat i min säng också. Igen.

Idag är Preben sig själv igen, lite trött bara.
Tror dock att han kan ha blivit lite skrämd för idag när han såg en skalbagge ryggade han tillbaka och det brukar han inte göra, han brukar skrapa på dom med tassen och smaka lite på dom.
Kan hända att han har lärt sig en läxa... (En dyr sådan. 567:- närmare bestämt)


Spontancamping!

Igår fick vi ett infall och bestämde oss för att spontancampa i Hjörnered. Vi hade pratat lite löst om det dagen innan, men vi bestämde oss trekvart innan dom skulle stänga kanotuthyrningen. Vi packade mat och tält och kom iväg på trekvart! Rekord utan dess like!
Kvällen igår var fantastisk! Solen sken och det var HELT stilla! Ja i alla fall tills vi kom... Preben vill ju gärna tala om för hela världen att han tycker om att simma.
Så paddlade vi ut en sväng och skulle kolla var vi kunde sätta upp tältet. Preben ville såklart inte gå ur vattnet så han fick simma bredvid. Jag tycker dock att man BÖR ta en paus i mellanåt och andas lite så jag plockade upp honom i kanoten efter typ hundra meter. Men han skulle strax i igen... Givetvis hade vi långlina och sele på honom annars hade vi nog aldrig fått in honom.



Vi hittade en jättefin plats ute på en av de stora öarna så där baxade vi upp vårt tält och lagade lite käk. Vem säger att man måste äta korv och bröd när man spontancampar? Nej då, det gick utmärkt med grillad ryggbiff med tillbehör också!





Mycket smaskigt!

Vi hade inte Preben lös på ön av två anledningar. Dels för att vi inte hade lust att paddla iväg och hämta honom på någon annan ö eller på fastlandet, och dels för att vi hade hört det ryktas om att det fanns får på den ön... Så han fick sitta i långlina vilket var en pina enligt honom själv, för han såg ju vattnet och ville ju bara i hela tiden!
Såsmåningom lugnade han sig dock och vi kunde njuta av vår lägereld. Och knotten.



Till efterrätt grillade vi marshmallows och det uppskattades av både människor och djur (hund alltså).
Tältet tyckte Preben var en märklig upplevelse. Han kunde inte riktigt komma till ro utan bökade mest hela natten, tyckte jag. Jag ska inte påstå att vi vaknade utsövda i morse, men det berodde inte på Preben, utan på att det är svårt rent generellt att sova i tält när man är van vid husvagn.
I morse efter frukosten dök dom plötsligt upp: FÅREN!
När Preben fick syn på dom ville han såklart jaga efter dom, men hussen ryckte tag i honom och skällde ut honom efter noter. Sen ryckte pedagogen (jag) in. Så vi gick bort till fåren och jag plockade upp en pinne. Pinnar är ju Prebens svaga punkt. Direkt var pinnen mer intressant än fåren så vi började kasta pinne och Preben sprang och hämtade den. Vi kastade pinnen närmre och närmre fåren och till sist hämtade han pinnen bara några meter ifrån dom!!
Ibland stannade han upp och tittade på dom men då uppmanade vi honom att ta pinnen istället och då gjorde han det! Såklart hade det betydelse att han visste om att han var kopplad i långlina, men det känns ändå som ett framsteg!
Efter en stund kom de nyfikna fåren fram till Preben och vill kolla och då var han inte kaxig längre. Han blev rätt så rädd några gånger så det var bra.



Efter en mycket simpel frukost packade vi ihop oss för hemfärd igen, Preben simmandes bredvid kanoten... Tog foto, men vår kamera eller dator har lyckats radera dom... Men jag lovar att det var jättesnyggt. Trots en rätt lång simtur ville han inte gå ur vattnet när vi kom till land, utan fortsatte simma tills vi hade packat in allt i bilen och tvingade upp honom. Vi kallar honom numera för Gollum -lever på fisk och trivs bäst i vatten...

Avslutar med mästerverket "Gårshund i sjölandskap"

 


Iron Maiden!

Fredagen började med frukost på sängen för mig. Och som alltid när jag fyller år så har Nicke plockat blommor till mig och satt i en liten vas på frukostbrickan.
I paketen låg det ett jättefint linne som Klara hade köpt, en sprillans ny, superfin, skitmodern iPhone från Nicke samt boken "Lastsäkring vid transport vid landsväg" av Theo. Tror nog att han ryckte åt sig det som låg närmst när han kom på att han också ville lämna en present...
Preben gratulerade mig med lite tunghångel. Vilket man på nåt vis nog får vara lite tacksam för, för det är ju ändå få som faktiskt vill tunghångla med ett oborstat gap direkt på morgonkvisten.
Kl. 12:00 bar det iväg på nästa present (som dock inte var en överraskning): Buss upp till Ullevi för att titta på Sabaton och Iron Maiden!
På bussen satt bara Iron Maiden fans och endast manliga sådana. Några tyckte det var mycket anmärkningsvärt att jag, som tjej, var med. Och ju mer pilsner som rann er i deras strupar, desto mer fick vi höra hur häftigt det var att Nicke fått med sig sin fru på hårdrockskonsert blablabla...puh... Det blev rätt strängt till slut men sen frågade dom om jag fyllde 24 år idag och då tyckte jag genast om dom igen (jag fyllde faktiskt 33 så den komplimangen lär jag leva länge på).

Här sitter vi på bussen och laddar inför konsert. Jag hade fått låna Theos nitarmband och hade min Iron Maiden idoltröja på mig så jag smälte bra in.
Bilden tog Nicke med min nya iPhone!


Förresten höll min iPhone på att göra så att jag fick åka själv till Göteborg för vi skulle stanna på Eurostop i Halmstad och hämta upp folk och Nicke hoppade av och stack till McDonalds för att köpa hamburgare för bussen skulle stå still i 10 minuter. Sa han. Men när jag satt och pillade som bäst på min nya telefon så började bussen rulla och jag reagerade inte! Efter en liten bit (en liten bit) hojtade nån av grabbarna längre bak "Öh, glömmer du inte din snubbe nu?" Hoppsan! Fick kubba ner till chauffören och förklara läget och vi fick vända och hämta upp Nicke.

Vi åt lite lunch på Avenyn och sen promenerade vi bort till Ullevi och satte oss utanför och mös en stund. Graveyard spelade först och det var vi inte så sugna på.
Alldeles lagom till Sabaton gick på scenen hittade vi våra platser. Och Sabaton var SKITBRA! Bästa framföranden enligt mig var "Price of a mile", då rös jag och Ullevi sjöng, när dom sen spelade "Primo Victoria" så rös jag ännu mer och Ullevi skrek. Det gick inte att ta miste på att grabbarna i Sabaton njöt av varje sekund. Säkert en milstolpe i deras karriär att inför 56 000 åskådare vara förband åt Iron Maiden. Skitbra.





När Sabaton gått av scenen var folk i god stämning och när det spelades UFO´s "Doctor doctor" så visste alla att det var nära... Och sen började introt till "The final frontier". Och Ullevi skrek. Sen kom Iron Maiden ut på scenen och Ullevi skrek ÄNNU högre.



Det är möjligt att det faktiskt finns band som spelar bättre musik på konsert, men jag tvivlar på att det finns nåt band som ger en sån show. Dom underhåller verkligen sin publik. Bruce Dickenson far runt på scenen hela tiden och det är rekvisita och klädbyten. Och så Eddie förståss.
Jag är kanske lite förutsägbar i min bedömning men "Fear of the dark" var så jä**a bra så hälften vore nog och när dom kör "Hallowed be thy name" som extranummer så är det ingen som riktigt vet var dom ska bli av. Det blir fullkomlig extas på Ullevi. Härligt.


Ser ni honom?




Det är inte vackert, jag vet... men jag njuter. Han som sitter bredvid kan jag inte svara för men jag tror han njöt han också.

Hemfärd med buss vid midnatt och jag kunde bara konstatera att det varit en SUVERÄN dag.



Ny sele

Härom dan hade jag Preben med mig i stan och passade då på att besöka ett par olika djuraffärer för att se om jag kunde hitta en bra sele till honom. Vi cyklar en del och rätt som det är får Preben för sig att stanna och kissa, lukta eller nåt annat och hinner jag inte stanna fort nog så rycker det i hans hals och det känns inte så kul.
Sista affären jag gick in i hade ett jättestort sortiment av selar så jag provade några stycken och insåg ganska snabbt att jag behövde experthjälp. Så jag frågaede en kille ur personalen. Jag hade hittat ett par olika selar av märket Hurtta och en sele från Limex. Alla satt lika bra, men den från Limex kändes mer rejäl ( och var 80 spänn billigare) men hade inga reflex, de från Hurtta var en "vanlig" med remmen rakt över bröstet och den andra med Y-front (om man nu skriver så om en sele).
Jag har absolut ingen erfarenhet alls av selar så jag behövde verkligen råd. Först ville jag veta vilken av Limex och Hurtta som var bäst. Djuraffärskillen svarade:
"Öh... alltså... Hurtta gör alltid bra grejer..."
Jaha, men är inte Limex bra då?
"Öh... jo... men alltså.... vår chef... har sagt liksom...eh va heter de... sagt att vi ska säga att man ska köpa Hurtta"
Jaha...? Pucko, tänkte jag, men tänkte ge stolpskottet en chans till. Så jag frågade vad skillnaden mellan den vanliga selen och den med Y-front var (förutom den uppenbara) och vilken han trodde skulle passa bäst för Preben.
"Öh... alltså de...vilken tror du att han trivs bäst i?"
Efter det obegåvade svaret gav jag inte honom fler chanser utan köpte efter egen känsla bara, jag hade dessutom brått. Så jag tog helt sonika den som satt bäst på Preben, en helt vanlig Hurtta.
Jag var irriterad som en snok när jag kom ut från affären, man tror ju att om man går in i en "fackhandel" så jobbar där väl folk som vet nånting om det dom säljer!?!
Skulle visat en bild, men kameran har tydligen jour uppe på jobbet och min mobilkamera har börjat strejka så ni får fantisera om en svart Hurtta med reflex på så kommer det kanske en bild såsmåningom.
Sålänge får ni hålla till godo med ett par bilder när Preben är ute på lådtur med Klara.




Skolavslutning

I går var det skolavslutning -för Preben. (Barnen slutade förra fredagen)
Sista gången på Rallylydnaden. Jag var med och kollade och fotade.
Preben tog ett kvarts varv på sig innan han vaknade och började lägga fokus på husse, men sen gick det kanon! Andra varvet gick perfekt! Det gick så bra så jag glömde ta kort just då!
Tredje och sista varvet skulle bedömas.
Nåt hände... husse blev nervös eller nåt, för han började göra smått märkliga saker (hussen, alltså) vilket fick till följd att Preben drog iväg i ett språng i starten så direkt blev det ett avdrag för sträckt koppel. Hussen blev irriterad på sig själv, så mycket att jag såg det som satt 15 meter bort, så såklart märkte Preben det också.
Hur som helst gick det bra ändå, men några onödiga avdrag blev det allt.



Preben hade dock skitkul, det märks. Det lyser ur ögonen på honom när han får jobba!
Och såhär såg resultatet ut:

´

Dom fick alltså 88 poäng så det var klart godkänt ändå.
Sen fick dom gå tipspromenad och svara på Rallylydnadsfrågor och sen var det lyxfika och prisutdelning!
Jag hade valt HELT rätt dag att följa med på för det bjöds på hallonpaj och vaniljsås!


MYCKET gott!

Som pris för tipspromenaden fick man välja ett bokmärke med hundgodisrecept på, mycket fiffigt!


Niklas valde ett recept på levergodis för det tyckte han lät godast, så det får jag väl ta och göra nån dag (till Nicke ;) )

Som pris för Rallylydnaden lavade Anki upp ett dignande presentbord att välja från och Preben (eller Nicke) (eller jag) valde en boll i snöre.



Till sist fick alla visa sina tricks som de hade blivit tilldelade att lära sina hundar under kursens gång. Prebens trick var att doppa huvudet i en hink på kommando. Det bör tilläggas att när Nicke kom hem från kursen och berättade om tricket så satte han igång och öva direkt tills det satt som en smäck. En gång. Efter det har hinken varit bortglömd. Så kom Nicke på det 5 minuter innan vi skulla åka i går... Men det gick bra ändå! Det satt kvar nånstans i bakhuvudet på Preben!
Det var en RIKTIGT mysig skolavslutning på en RIKTIGT bra kurs. Men så har dom ju verkligen haft en OTROLIGT bra instruktör, Anki Rolfsson. Suverän! Preben har lärt sig jättemycket, men Nicke har nog lärt sig mest. Och när jag satt med igår blev jag bara sååå sugen på att börja träna jag också! Så nu lutar det åt att Nicke får fortsätta med Rallylydnaden för det gör han så bra och så siktar jag på att börja med Agility. Spännande!


Finurligt med fläder

Fläder är ju kul å gott och förra året gjorde jag flädersaft som kunde räckt till en hel armé, vi drack litervis med flädersaft! Nu har flädern kommit i år och jag och Theo tänkte sticka ut och plocka för att göra ny saft, men då hittade jag ett recept i MåBra på friterad fläder! Så det provade vi.
Man behöver
10-12 fläderblommor (klasar alltså)




Sen gör man en pannkakssmet på
1,5 dl vetemjöl
2,5 dl mjölk
1 krm salt
1 tsk socker
1 ägg

Sen doppar man fläderblommorna i smeten och friterar i fritös eller stekpanna med MYCKET olja tills blomman är lite gyllenbrun. Därefter doppar man dom i strösocker. Ät bums! 





Så här fin blev den färdig! Kan dock vara lite mer gyllenbrun än den på bilden.


Jag vill inte påstå att det var nån flädersmakschock när man åt dom, men dom var goda och det var kul att äta blommor!
Det var inte ett dugg svårt och det var rätt roligt, kul att servera och dessutom omöjligt att misslyckas med. Jag menar, allt som smakar sött och fett är ju ohjälpligt gott. Dessvärre.





Miljöträning

I måndags fick jag snilleblixten att ta med mig Preben ner till Gröningen i Laholm så kunde han ligga där lugnt och stilla medans jag tränade, tänkte jag. Bra miljöträning. Så jag och Theo cyklade ner och Preben sprang bredvid till ungefär halva sträckan sen fick han åka cykelkorg för det var så varmt. Jag tänkte att då kommer Preben vara trött när vi kommer fram och tycka att det är helt ok att ligga still och titta.
Det tyckte han inte.
Det här med att sitta fastbunden är inte riktigt hans grej, tycker han. Jag tror vi hann bara en halv låt in i träningspasset sen började han skälla. Sådär desperat och eländigt som bara han kan. Hade det nu bara varit jag där, hade jag kunnat ignorera det, men de andra 50 personerna som var där för att träna var kanske inte rikitgt lika roade av hans skönsång.
Efter 20 minuter satte jag ner honom i cykelkorgen och tog fram den ända fram till där jag stod, men det hjälpte inte heller. Han mådde så dååååligt! Där satt en vovve fastbunden i en stolpe på andra sidan gräsplätten och den sa inte ett knyst.
Till slut fick jag ta kopplet i näven och så fick han vara med mig och jympa. Då var han nöjd. Lite svårjympat var det dock i förflyttningar och vissa rörelser när jag fick byta hand med kopplet hela tiden. Men sen tog det inte lång stund innan han la sig bredvid mig lugnt och passivt precis som jag ville! Då kunde jag till och med lägga kopplet och jympa hej vilt och han låg kvar!


Lugn å nöjd!
Så detta innebär nog att vi får bli stammisar på måndagkvällar i Laholm. Mitt mål är ju såklart att såsmåningom kunna ha han liggandes vid staketet så att jag och alla andra kan jympa utan att vara rädda för att trampa på honom, men vi får väl även här, ta små steg.
Men dom går i alla fall på rätt håll!


Bark at the moon

Samma helg i Juni varje år åker husse till Sweden Rock. I år har Theo blivit så stor att han fick hänga med en dag så jag och Theo körde ner till Sölvesborg i lördags för att kolla på Theos idol Ozzy Osbourne.
Det var en lång väntan för Ozzy skulle inte börja spela förrän 23:00 så vi fick titta på lite annat så länge.

Här är han taggad och redo med alla tänkbara accessoarer man kan tänkas behöva på en rockkonsert, men det var en lååång väntan...


Han kände sig dock ganska hemma inne på festivalområdet och han blev väl omhändertagen av alla möjliga som servade honom med det ena och det andra. Rätt som det var promenerade han iväg med en tjej från Sölvesborgs kommun och kom tillbaka med den här


Och han ville givetvis köpa sig en sån här (kolla fingret)

(Jag vet inte varför jag ser så sur ut för det var jag inte...)

En kille gav honom ett Ozzy Osbourne-körkort som han hade fått i en fanclub. Theo var rätt nöjd, kan man säga...
Långt om länge kom han...
OZZY!!!


Och ungefär HÄR tog batteriet i kameran slut. Helt sanslöst.
Men Theo var i alla fall helnöjd och det var faktiskt jag och Nicke också.

Och medans vi förlustade oss på Sweden Rock, hade Preben tagit in på pensionat. Mitt dåliga samvete sa att jag inte skulle fråga arbetskollegorna för dom ställer ALLTID upp och jag tyckte det var pinsamt att fråga igen. Men när dom fick höra att Preben skulle bo på pensionat så sa dom "VA?! Får han inte vara hos oss? Tror du inte att vi kan ta hand om honom?" Så då fick jag VERKLIGEN dåligt samvete...
Preben hade i alla fall haft det toppen hos  Sarah och Fredrik på Österbo Hundtjänst. Han fick bo ihop med en beagletjej och det hade gått jättebra! Dessutom hade dom åkt och badat! Sarah läser bloggen och visste att Preben var glad i vatten, men hon trodde jag överdrev hans mani. Men hon fick veta att jag inte överdrev (det behöver man inte göra med Preben), han hade skällt och skrikit i högan sky när dom tvingade upp honom ur vattnet.
Så så var det med det. Även han hade blivit "Ozzyfied"


Mer från helgen

Eftersom det varit rysligt fint väder har vi också hunnit med och bada några gånger. Västra Stranden i Halmstad är jättefint men tyvärr lite långgrunt och Preben vill tvunget simma så vi får gå så långt ut med honom för att han ska vara nöjd.
På den här bilden är han fortfarande inte tillräckligt långt ut. Tycker han.


Vi var i Ekasjö också och där blir djupt fort så det gillar han bättre.
Problemet är att han gillar det för mycket.
När han har simmat runt i 10 minuter - en kvart så kommer han upp och ruskar av sig och då tycker jag att han kan stanna på land en stund, men då sitter han och skriker för att han inte får gå i vattnet! Han skakar i hela kroppen och sliter febrilt i kopplet och skriker så jag skäms! Det låter som vi misshandlar honom!
Så nu är nästa projekt (ett av flera) att vistas så mycket vid vatten att han kan såsmåningom kan sitta bredvid lugnt och stilla utan att hoppa i.
Det är ett stort och svårt projekt...

Ett projekt som dock har varit väldigt lyckat är Rallylydnaden på Brukshundsklubben. Jag var med och tittade och fotade i måndags.
Han är så duktig! Klassens stjärna! Full fokus på husse och fixar kommandona som en smäck! Och när husse kopplar loss honom och han får gå lös så går han ännu bättre!





Nu ska vi bara ta det fokuset med oss ut i verkligheten också...
Härom dan hämtade vi honom nere hos bonden nedanför oss. Där finns GOTT om katter att jaga. När Preben har stuckit för oss på det viset så blir han som ett skyggt djur, det går inte att gå fram till honom och det går inte att få honom att komma heller! Han beter sig nästan paranoit. När han hade stuckit ner till bonden tog det trekvart för Nicke att locka och pocka för att han skulle komma till honom! När han då väl kommer kan man ju inte banna honom eftersom han redan är "rädd". Jag har ingen aning om varför han gör så heller, för vi har aldrig skällt på honom när han har kommit till oss, tvärtom. Och jag vet fasen inte hur vi ska bli av med det beteendet heller... Tips mottages tacksamt.
Det var allt för denna gången.
Tack å hej.


Långhelg - ett axplock

Denna långa helg har varit full av aktiviteter för oss. Det har varit Kulturfestival i Laholm och det har vi sett till å anammat. Man måste ju stödja lokala arrangemang när dom väl dyker upp. Sen var det ju så att Klara var en av artisterna och spelade ett par låtar på gitarr när Kulturskolan hade uppvisning.



Här knallade Klara in. Genom den här ingången gick också Daniel Adams-Ray, Britta Persson, Perssons Pack, Jack Wreeswijk, Hasse Andersson, Sator, Electric Boys och många fler in. Kaxigt!
Preben var med nere en kväll och lyssnade på några band. Han sprang bredvid cyklen nästan alla 6 kilometrarna ner till Laholm, men på vägen hem åkte han cykelkorg.



I söndags kväll / natt stod vi och häckade vid just den här ingången för att Klara, Theo och några av deras vänner skulle få en autograf av Daniel Adams-Ray. Och det fick dom! Tyvärr hade jag bara mobilkameran så det blev bara svarta bilder. Men barnen var nöjda ändå.


Sen Mors dag-present

Klara har alltid varit innovativ när det gäller presenter. Det här kom hon med nån dag efter Mors dag:


"Till en snål men bra mamma"
Ok, först vill jag dementera det där om att jag skulle vara snål. Möjligen kan det vara så att Klara fått höra ibland att hon inte har fått något hon velat ha i stundens hetta för att jag kanske har tyckt att det varit dyrt och att hon borde önska sig det i anslutande födelsedag eller nåt, men för det mesta anser jag mig nog vara rätt generös. Men det är klart, sätter man det i förhållande till Klaras pappa, tillika min man, som Klara har runt sitt lillfinger och som öppnar plånboken så fort hon ber om det -ja då kanske jag kan ses som en smula snål.
I kuvertet låg följande:


22 st. rabattkuponger på allt ifrån frysta ärtor till sköljmedel!
Detta borde kanske ses som ren lycka av en snål men bra mamma, men faktum är att jag nog inte löst in en kupong vid mer än ett par tre tillfällen i mitt liv. Men jag får väl börja nu...
En annorlunda Mors dag-present var det, men det värmde ändå mitt snåla hjärta.


Preben - skräddaren

Härom dan skulle jag sy fast klubbmärken på barnens karatedräkter och var ganska säker på att man nog borde göra det för hand så jag plockade fram lilla trådrullen och nål och började mecka. Det var inte alls särskilt roligt och det tog en jä**a tid. 2 märken på varje dräkt på barnens och Nickes dräkt. Jag hann med 3 märken.
Eftersom jag inte blev färdig lät jag trådrullen stå framme på bordet.
När jag sen skulle ha den igen dagen efter så var den borta! Nålen som satt i den låg dock kvar...
Efter att ha frågat samtliga familjemedlemmar om dom sett min rulle tråd så var det bara att gå på jakt.
Efter en stunds letande hittade jag den vid soffbordet.

Bara precis en smula tuggad på


Hur han har lyckats plocka ut nålen utan att sticka sig är en gåta.


Han ville väl säkert bara hjälpa till eftersom jag inte hann med det jag skulle, men det blev lite tokigt för jag skulle även lägga upp båda barnens karatedräkter, men eftersom trådrullen var så naggad i kanterna så kunde jag inte sätta den i symaskinen för tråden hakade upp sig i plasten på trådrullen varje gång den skulle snurra så det kom ingen tråd alls.
Fick leta upp en gammal budgtetråd och sy med.
Har visionen av Preben som en av mössen i Askungen när dom ska sy Askungens klänning. Sjungande och munter.

Vad tror ni?

Gus eller Jack? Vem är mest lik Preben?



Roma!

Bloggtorka har det varit!
Men nu e ja tebaks.
Det har varit mycket nu. Bl.a. har jag och Nicke varit på en liten minisemester i Rom! Det var inte dumt må jag säga! Farfar bodde här hemma hos barnen och Preben, som inte fick semester från jobbet, bodde hos sina arbetskollegor.
Utan att avvika för mycket från ämnet som bloggen ändå handlar om -hund, så vill jag ändå visa lite från vår Romresa.

Såklart var vi på Colosseum. Imponerande.

Nicke trivdes som fisken i vattnet. Han älskar allt gammalt historiskt! Vi behövde ingen guide för jag hade min egen privata guide som hade superkoll på allt.

Peterskyrkan stod såklart på agendan. Vi gick högst upp i kupolen och tittade. Det innebar en timmes kö, men det var fint!

Jag ville få Nicke till å bikta sig när vi ändå var där, men han visste inte var han skulle börja. Dessutom var vi oroliga att den bikten skulle ta för mycket av vår semestertid ;)


Vi var såklart och tittade på Spanska Trappan, Fontana di Trevi och Pantheon (bl.a) också men jag måste säga att jag tycker det var lite överskattat.
Det som var det absolut mysigaste med hela stan var alla små gränder med små trattorior överallt och som till sist mynnade ut i stora torg. Helt otroligt fint!




I Rom får man dricka rödvin till lunch! Och jag tycker man ska ta seden dit man kommer och eftersom det bara var jag å Nicke och inga barn (eller hund) att ta hänsyn till så passade jag på att dricka rödvin till lunch jag också. Italienarna tittade dock konstigt på mig när jag bad om ett glas rött vin, dom frågade om jag ville ha hel eller halv karaff! Det går ju för tusan inte å dricka ens en halv karaff rödvin till lunch! Då hade jag somnat före 3-fikat... Å 3-fikat vill man INTE missa! Vårt 3-fika bestod uteslutande av glass. Wohoo, vilken glass dom gör, italienarna!! Här har GB-glass å lära!
Här sitter jag efter en god lunch och ett glas rött och smilar upp mig för att Nicke skulle ta ett fint foto på mig. Trodde jag. Nej då, han ville bara ha mig som en ursäkt, det han egentligen tog kort på var tjejen som sitter BAKOM (!) för han tyckte att "han kände igen henne"...! HON VAR AMERIKAN! Det finns ingen chans i helvete att han kunde känna igen henne! Men han var säker på att han sett henne nånstans. Där satt man som ett fån...


Jag är inte typen som klär upp mig till vardags, men är man i en huvudstad på semester kan det vara kul och snofsa till sig lite och vara lite citychic. Så jag baxade faktiskt på mig både örhänge å armband och kröp i lacktightsen. Tjusigt värre. Men faktum kvarstår att vi promenerade en HEL DEL. Vi lämnade hotellet vid 10 och sen gick vi och gick tills det var läggdax. Och då måste man tänka på sina skodon, anser jag. Så i min citychica outfit kunda man skönja ett fel i munderingen: Löparskorna. Jag fick lite skäll på jobbet av kollegorna när jag berättade att jag hade gått genom Rom i löparskor. Dom tyckte att jag skulle bitit ihop och tagit snyggare skor. Sant kanske, men tack vare dessa hade jag faktiskt inte ont fötterna en enda gång.


Söta är de små italienska bilarna som man i princip får kränga på sig som en ryggsäck. Förmodlingen så krocksäkra att man dör om man kör på en cyklist, men söta är dom!


Under tiden vi njöt i Rom har Preben njötit av sin badsemester i Halmstad och Båstad. Han har badat i Nissan, i fontänen på Högskolan, på stranden i Skummeslövsstrand och på stranden i Båstad. Han simmade halvvägs till Danmark enl. sin jobbkollega Jonas. Han har också jagat katt, käkat på Bulls (innehak i Halmstad) och raggat damer, unga OCH äldre. Som jag försöker säga till arbetskollegorna: Han kan inte hjälpa att han är oemotståndlig.

Ciao


Patrick

Har ni läst det här?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12993519.ab

Det är nog bland det hemskaste jag läst!
Om vovven Patrick som blev vanvårdad och svalts tills han nästan dog, placerades i en soppåse och kastades ner i ett sopnedkast.
Läs och gråt.
Kolla in klippet. Det är trots allt en solskenshistoria.

Patrick finns även på facebook där man kan gå in och läsa om hans framsteg. Och youtube har oändligt många klipp om honom om ni vill se mer.


Om

Min profilbild

Jojo

RSS 2.0