Prebens favoriter


Prebens favoritplats är under soffbordet i vardagsrummet. Rätt normalt för en hund att vilja ligga under bordet, det som skiljer det här fallet från andra är att bordet han kryper under har en platå som är ungefär 9,5 cm från golvet och DÄR kryper han under! Eller snarare hasar sig under krafsandes på sidan. Dit släpar han alla sina skatter. I synnerhet dom som han är rädd att vi ska ta ifrån honom för där kommer vi inte åt dom. Funkade utmärkt första veckan han bodde här, men han har faktiskt växt riktigt mycket så nu börjar det bli krångligt. Måste vi köpa nytt soffbord när han blir så stor att han inte får plats där under längre?

Under soffbordet


En annan favorit är på magen på den som råkar befinna sig på sofflocket, i detta fallet hussen...

På husses mage

Och så är ju Preben en sänghund. Klaras, Theos eller vår, det spelar inte så stor roll. Här i Klaras säng. Ser ni vilken hund som är riktig?

I Klaras säng


Tillfälligt bakslag


Vi har fått ett tillfälligt (hoppas jag) bakslag i vår rumsrensträning. Preben har varit jätteduktig hela tiden och inte kissat eller bajsat inne nånting innan, möjligen har det hänt en liten olycka om vi har slarvat med att ta ut honom tillräckligt ofta. Men nu har han (eller möjligen vi?) börjat bli lite slarvig. Det har hänt flera gånger de senaste 2 dagarna att han både har bajsat och kissat inne. Julstress? Julmat? Jul...? kommer inte på fler bortförklaringar. Det är klart att det är skönare att doppa rompan inomhus när man ska bajsa, än utomhus i den kalla snön... vilket han i och för sig ändå gör, han har inte slutat göra det ute, han har liksom bara börjat göra det inne också... Han har också skaffat sig vanan att tala om för oss när han har bajsat inne genom att komma med lämningen i munnen, vilket i och för sig är bra för då vet vi ju om det och slipper märka det efter x antal timmar/dagar att det ligger en korv nånstans. Man vill dock hålla sig ifrån hans blöta kyssar i nyllet efteråt...
Jag har läst att man ska vara beredd på såna här bakslag, så jag tänker inte fästa så stor vikt vid det, utan bara glädjas åt att jag köpte hem ett 12-pack tory-rullar innan vi hämtade Preben, och fortsätta ta ut honom. I ur och skur, i tid och otid. Så rättar det nog till sig såsmåningom.


Preben har firat jul


Nu har Preben firat sin första jul. Och i likhet med övriga i den här familjen gillade han det skarpt. Julgranen ville han givetvis gärna pynta -av, han plockade ner pyntet i stället för att sätta upp det. Följden blev att vår julgran numera är tätt pyntad från ca 70 cm från golvet och uppåt. Nedan det finns ingenting alls.
Julklapparna var ett annat favoritmoment, både vid själva inslagningen av dom och öppnandet. Och därimellan. Eftersom vi såg hans brinnande intresse för julklapparna redan tidigt i veckan när jag och Nicke slog in dom, vågade vi inte lägga dom under granen förrän efter att Preben hade somnat på lillejulaftonskväll. På julaftonsmorgon satt där 3 nyfikna figurer och fluktade under granen, varav 2 av dom hade den goda smaken och låta bli att öppna dom... Den tredje (Preben förståss...) var inte lika taktfull. Han var speciellt förstjust i det krulliga snöret och eftersom snöret satt fast med julklappsettiketterna på vissa paket resulterade det i att vi stod med ett gäng paket utan etiketter på så småningom... Vi fick använda oss av uteslutningsmetoden (och en del gissningar), på nåt paket där det var en halv etikett kvar som slutade på "far", kunde vi dra slutsatsen att den var till farfar. Alla fick rätt paket i slutändan. Även Preben. Han hade nog lika många paket som alla andra, men han hade gärna öppnat fler om han hade fått, vilket han också gjorde... samtliga hade god hjälp av Preben när det skulle öppnas paket.
Tomten var varmt välkommen till oss. Han luktade precis som husse... skumt. Fast husse har ju inte så mycket skägg och brukar ha bättre smak när det gäller valet av kläder. De minsta barnen fick sitta i tomtens knä, dock inte Preben, mest för risken att han skulle hugga tag i tomtens skägg och springa iväg med det och därmed skulle tomten vara avslöjad.
I Prebens paket låg det godisar, tuggisar, matskålar, aktiveringsboll och leksaker. Aktiveringsbollen har han dock lyckats aktivera bort redan...

Preben väntar på tomten
Här väntar Preben på tomten


      Julklapp   Julklapp

Och på julafton kunde jag dokumentera den här uppföljningen på mitt krukväxtproblem:

Preben bredvid ett söndertuggat krukväxtskydd.
Preben bredvid mitt omsorgsfullt egentillverkade krukväxtskydd...


...och en urgrävd kruka.
Jag fick plocka fram dammsugaren 3 gånger på julafton, så parketten i den hörnan av rummet är nog snart nersliten av allt dammsugardragande. Men jag tänker inte tappa modet. Jag satte Nicke på att klippa till ny kartong och lägga i. Skam den som ger sig! Jag är bara lite orolig för att Preben använder sig av samma mantra...


Introduktion med Jonny

 

Klara har två kaniner, Jonny och Conny som just nu bor i källaren eftersom det är för kallt att bo i uteburen. Jonny och Conny var vana vid Chico på den tiden det begav sig, och båda kaninerna trivdes väldigt bra med honom och var inte rädda alls. Chico älskade dom.
Preben har inte fått träffa Jonny och Conny innan men idag tyckte vi det var dax att introducera Preben i vår kaninvärld. Så jag tog upp Jonny, som är både störst, latast och snällast. Han väger dubbelt så mycket som Preben och när jag satte ner honom på golvet la han sig och flöt ut och tog upp en ganska ansenlig yta av golvet. Preben visste inte riktigt vad han skulle tro om denna gigantiska pälsboll och när han vågat sig fram ville han helst busa och tugga på kaninen. Vi fick säga till honom några gånger innan han slutade hänga i öronen på vår helt otroligt tålmodiga kanin. Vid ett tillfälle såg vi bara hur bakänden på kaninen lyfte sig och då var det Preben som hade tagit tag i Jonnys lille svansstump och lyfte!
 Preben tyckte det var så spännande! Och all denna päls att stoppa nosen i! Så här slutade sagan:

Preben & Jonny
Först ville han busa...

     

Sen blev dom goaste vänner!

Goa vänner!

När Jonny flyttade på sig följde Preben efter. Han ville ligga nära!


Såhär somnade Preben!
Vilka djur vi har i det här huset!!

 


Preben har börjat jobba


Det var tänkt att Preben inte skulle påbörja sin anställning på den lokala ingenjörsfirman förrän efter nyår, men igår ville barnen så gärna åka pulka och jag var tvungen att jobba så Preben fick börja lite tidigare. Jag hade tagit med ett av hans täcken att ligga på så att han skulle känna lite hemmadoft. Han hade varit vaken ganska länge och varit ute och gjort vad han skulle innan vi åkte så jag tänkte att han skulle lägga sig på sitt täcke och sova medans jag jobbade. Vi kan väl säga såhär att jag och Preben hade lite olika syn på det där...
Han jobbade på mycket hårt. Med att plocka ur allt skräp jag hade i min papperskorg, äta gamla äppelskruttar och tugga på gamla tuggummi. Han tog fram sin husses (och chefs) innetofflor och gav dom en rejäl omgång. Tur att inte chefen var inne... Han blev ju så småningom väldigt trött och ville sova. Dock inte på sitt täcke nedanför min stol, utan i mitt knä. Det blev lite krångligt att genomföra för det var svårt att komma åt tangentbordet och musen när han satt imellan...
Resultatet blev att jag fick ta upp hans täcke och lägga PÅ mitt skrivbord och lägga Preben där. Detta var han mycket nöjd med och jag kunde äntligen börja jobba. Trångt, men genomförbart. Då hade han "jobbat" i en dryg timme ungefär och precis när han slår igen ögonlocken uppe på skrivbordet ringer barnen och säger att dom inte vill åka pulka mer, utan vill hem. Så det var bara å baxa in hunden i bilen, hämta barnen och köra hem sällskapet.
SEN jobbade jag.

Det började såhär...Här har han varit i farten...


Arbetshund
Som ni ser tar han sitt jobb på största allvar.

Preben och jag utkämpar ju ett krig om mina golvkrukväxter. Jobbet som byggnadsingenjör är bara ett tillfälligt yrke, hans egentliga dröm är att bli grävmaskinist. Och min krukväxter är hans praktik. Jag har lagt kartong över krukväxterna, men han lyckas lyfta upp kartongen och gräva ändå! Men igår fick jag ett bra tips av faster Jane (inte Syster Jane, utan Faster Jane;-) Hon rådde mig att göra mina kartonglock mindre så att dom fick plats inuti krukan så att man kan trycka ner dom i krukan! Jag var inte sen att prova!

Före              och            efter  
  

Nu vore det väl fasiken om han ska lyckas gräva!


Goda grannar!!

 

Igår ringde våra godaste, godaste grannar och bjöd över oss på badtunna! Dom hade hyrt badtunna och baxat in på tomten! Så vi packade skottkärran med badkläder, handdukar och ved, tog på Preben hans lilla täcke och knallade över. Det var första gången Preben var på "bjudning".
Preben fann sig ganska kvickt och for över golvet och härjade med både barn och vuxna. Dessutom fanns där en katt! Preben tyckte att det var otroligt kul med katt! Den var lika stor som Preben men inte alls särskilt road av Prebens närvaro. Han fräste så fort Preben kom i närheten, men det bekymrade inte Preben. Till sist gav katten upp och stack.

Vi var 8 vuxna och lika många barn som turades om att bada i tunnan. Det var helt himmelskt! Flera minus ute och 40 grader varmt i vattnet! Och när vi satt där som allra bäst så började det snöa! Det var så mysigt så det var inte klokt! Dom riktigt modiga (inte jag då alltså) hoppade ur och rullade sig i snön! Tokfransar...

Vi turades om att sitta i tunnan av och till hela kvällen och Preben skötte sig exemplariskt! Han somnade så småningom i Lindas knä som i sin tur lämnade honom i Rebeckas knä, som i sin tur la över honom i Adams knä och Preben var lika nöjd var han än befann sig.
Klara gick hem med honom vid halv elva och vi kom en halvtimme senare och då sov han som en stock. Sen sov han hela natten och vaknade inte förrän halv åtta i morse. Sen har han sovit rätt mycket hela dan idag. Det tar på krafterna och gå på kalas...





Undrar ni hur det gick med mina kartongkreationer över krukväxterna?
Såhär:


Preben lyckades lyfta upp kartongen och gräva lite i alla fall...


Även en liten man kan uträtta stora saker


Vet inte om det är ett ordspråk, men det borde vara det, för Preben kan uträtta storverk. På liten tid! Mer om det längre ner i inlägget.

När vi bestämde oss för att skaffa hund lät det ungefär så här från Nicke:
"Det blir du och Klara som får ta hand om den"
"Den får inte vara på övervåningen"
"...och inte i tv-rummet"

Nu ser det ut såhär:

Husses hund

och såhär



Jag vet inte vem som njuter mest, hunden eller hussen.
Han har blivit en riktig hönshusse! Förr när han kom innanför dörren sa han alltid
"Hej. Vad gör barnen?"
Nu hör man
"Hej. Vad gör Preben?"
Och om jag åker hemifrån ringer han och kollar av när Preben var ute sist och om han har fått sin mat. Igår ringde han så lägligt precis när jag var på Teatern och tog emot priset för "Årets Förening". Givetvis svarade jag inte då, det vore både ofint och olämpligt ;) men jag blev samtidigt så full i skratt! Givetvis vill han inte erkänna sin uppenbara förälskelse så jag låter honom tro att den inte syns...:)

Som sagt: Liten man kan uträtta stora saker...
Att rasen Dansk/Svensk Gårdshund var benägen att gräva det visste vi. Men med tanke på att Preben i nuläget avskyr att vara ute, så antog vi att att vi inte skulle behöva hantera den frågan förrän längre fram. Nu är det dock så att Preben har sett till att få utlopp för sina grävarlustar på annat sätt. Mer än en gång har vi kommit på honom när han har grävt i krukorna till våra golvväxter.

Snäll och oskyldig?
Snäll och oskyldig? Gissa igen...



Det är möttes jag av när jag gick ner i vardagsrummet idag.
Jag som trodde jag hade skaffat en hund jag inte behövde dammsuga så mycket av! Fel hade jag. Nån timme efter att jag hade rest växten, lagt tillbaka det mesta av jorden och dammsugat hade han varit i farten igen! Men den här gången hade han inte vält den utan "bara" tömt krukan på jord.
Jag fick ett smart tips av Nettan på hur man kunde göra för att förhindra den här typen av fadäser, så jag har klippt och meckat nu och jag hoppas det hjälper. Så här blev det:

Supersnyggt!
Snyggt va? Kartong över krukan! Genialt!

Preben verkar dock obekymrad över allt pyssel kring detta och njuter bäst med lill-matte framför tv´n.


Bloggtips!

Kolla in denna bloggen! Only Preben Här bloggar Preben himself med hjälp av Klara!


om en strumpa är försvunnen

 

...då har valpen den i munnen

     

Ja så här kan det se ut hos oss nuför tiden.

I går beslutade vi oss för att vi skulle sova i våra egna sängar på övervåningen. Jag räknade med att Preben också skulle vara uppe med oss, men när det var dax att krypa till kojs sov Preben så gott i sin bädd och var inte sugen på att vakna och gå med upp, så jag och Nicke byggde om lite grand och satte upp kompostgaller för trappan, ingången till vardagsrum osv. för att han skulle kunna ligga kvar nere. Det tog sin lilla stund men sen smög vi upp, mycket nöjda med vårt hemmabygge. Jag tror dock bara att jag hade befunnit mig på ovanvåningen i typ 12 sekunder så hörde vi hur det pep och gnällde vid gallret till trappan.
Det slutade med att Preben har sovit mellan mig och Nicke inatt...
Så i morse tog Preben tag i problemet och såg till att lära sig gå upp för trappan själv. Han går dock inte ner för trappan själv, det har han aldrig fått chans till och det är lika bra. Men upp går han. Gärna. Hittade honom på Theos rum idag när det blev sådär oroväckande tyst. Men jag måste säga att vår övervåning har nog aldrig varit så städad som den är nu sen Preben flyttade in! Barnen tvingas lägga undan allt som ligger på golvet så det har faktiskt hållt sig julfint på övervåningen i år! Mycket positivt!

Preben är en jycke som vill va mä mest hela tiden. I går hjälpte han husse och fixa det sista i köket.





I dag har det snöat här värre än på bloggen. Preben är väl inte direkt överförtjust i snön... Han tycker mest det är blött och kallt. Klara och jag var på djuraffären igår och köpte täcke till honom. Täcke och reflex i ett. Superbra! Preben var dock måttligt road av täcket. Han tyckte inte heller att han blev ett smack varmare med det på. När vi var ute och han hade gjort vad han skulle och jag ropade att det var dax att gå in blev han så lycklig att han for ner för vår lilla kulle i 300 knyck och stod på nosen i snön! Så paff han blev! Frös gjorde han innan och nu fick han dessutom snö i hela plytet och innan för kragen på sitt täcke! Och vi vet ju alla hur det känns när man får snö innanför kragen...! (Theo vet det också nu för barnen var precis ute och lekte i snön när Klara blev sur på Theo och tryckte en snöboll i truten på honom och en snöboll i nacken... Theo grät och jag skällde. Härligt med barn...!)

 



Snyggt, eller hur?


Valpen min tycker om att ha skoj

 

...man får ha tålamod oj, oj, oj. Den som skrev den låten hade en Dansk/Svensk Gårdshund, det är jag säker på.
 
Här händer det saker hela tiden. Han har haft ihjäl Klaras stora mjukisanka, han har fått en egen benvärmare att pryla upp, Klaras Picachu har fått sig en omgång. Och sen får vi inte glömma bort Ola. Prebens hund. Vi har en hund som har en hund. Ola är nog en sorts mops av nåt slag, typ 10 cm hög och himmelsk att sätta tänderna i. Åtminstone om man får tro Preben. När ingen av ovanstående var i närheten gick Preben in på toan och hämtade sig en skithusrulle. Den fick också lite spö innan jag hann fram och tog den i från honom för att slippa ha skithuspapper över hela övervåningen. Han tycker nog att jag är tråkig som hela tiden tar ifrån honom hans skatter. Inte ens husses Foppa-toffel fick han ha! Stackarn...
Tar kål på mjukisankan   Prylar upp Picachu   Bossar över husses Foppa-toffel
Idag hade han en dispyt med Hunden i Spegeln om vems Theos pyjamasbyxor egentligen var. Preben morrade och skällde på Hunden i Spegeln för att tala om att det var han som ägde rätten till pyjamasbrallan. Lustigt nog högg Hunden i Spegeln tag i brallan EXAKT samtidigt som Preben så Preben blev så paff så han släppte dom! Som ni säkert listat ut så gjorde Hunden i Spegeln då likadant. Mycket förbryllande... Dom hade en ganska lång diskussion om dom här pyjamasbyxorna och till slut gav faktiskt Preben upp. Inte helt otippat gjorde även Hunden i Spegeln det...
Preben och Ola
En annan grej som Preben gillar är hår. Om jag eller Klara ligger på golvet så kubbar han fram till håret och krafsar och tuggar. Och när hela håret är genomkammat av både klor och tänder så boar han in sig och lägger sig i det! På nätterna ligger han i våra hår, vems är inte så noga. Han börjar med att försöka lägga sig PÅ huvudet, och nog för att han är liten, men där glider han faktiskt av så det slutar med att han ligger ovanför huvudet, i håret.
I natt fick jag sova till 20 i 5. Då var det dax att gå ut och kissa. Duktigt av honom att hålla sig så länge! Nackdelen var dock den att han hade sovit så länge så att han tyckte det var morgon och var inte särskilt intresserad av att somna om. Så han fick dra en repa först. Ja la täcket över barnen så att han inte skulle börja tugga på dom sen gick han loss på Ola. Men efter 5 minuter när han kom på att det inte var så kul och busa när det var helt mörkt i huset och ingen var uppe, så kom han och la sig och somnade igen.
I skrivande stund ligger han i sin bädd och sover. Det är inte utan att en viss frid sänker sig över Vessingegatan... Bäst att försöka få lite gjort under tiden.

Så här njuter Preben. ... Och Theo

Så här har vi sovit de 3 senaste nätterna


Trött småbarnsmor bloggar...

 

Så har vi varit hundägare i lite mer än ett dygn nu. Telefonen har gått varm idag. Många ringer och frågar hur det går och folk tycker att det är så skönt att det är ok att prata om det nu. Alla har ju vetat men inte fått säga nåt till Klara och Theo! Klara undrade hur många som vistte om det förutom hon och jag svarade "Alla".  Hon undrar verkligen hur vi har lyckats hålla det hemligt! Jag kan inte svara henne för jag vet knappt själv hur det gick till.

Som den nyblivna småbarnsförälder jag numera är, så går jag med påsar under ögonen stora som Ikea-kassar, mörka ringar under ögonen och är allmänt trött. Sömnen var MYCKET bristfällig inatt. För mig alltså. Preben har sovit utmärkt. Jag var uppe med honom 1 gång vid halv 3 och kissade, sen somnade han om. Men jag har bara slumrat lite till och från. Jag och Klara låg på madrasser på nedervåningen med Preben och eftersom vi då inte kunde larma huset har jag hört inbrottstjuvar halva natten! Tills jag kom på att det var kaninerna ute på altanen som härjade. Sen har jag vaknat så fort Preben har andats...
Preben somnade på Klaras kudde i går kväll och hade inga planer på att flytta sig. Jag fick givetvis vänta tills Klara hade somnat men sen flyttade jag över Preben i hans bädd. Där gottade han till sig och somnade om. Trodde jag. När jag hade kröpit ner på min madrass tog det väl typ 4 sekunder sen kände jag hur 4 små valptassar spatserade över mig, makade sig tillrätta mellan mig och Klara och somnade. Såklart att han fick bli liggande där!
20 i 7 vaknade jag av att Klara baxade på sig min morgonrock och tog ficklampan och gick ut med Preben för att kissa och bajsa. När han sen kom in så var det ju morgon, tyckte han. Fullt ös var det och istället för att jag "njöt av en ekologisk kaffe gjord på färskmalda bönor från McDonalds" vaknade jag av att en gårdshund hängde i mitt öra. (ni har väl hört reklamerna på radio...?)

Jag måste säga att han anpassar sig väldigt väl. Snabbt. Där är inga sorgen överhuvudtaget. Han fullkomligen ÄLSKAR barnen och vill vara med dom hela tiden. När dom går upp och han är kvar nere med mig så deppar han. Då står han nedanför trappan och tittar efter dom. Och han trivs allra bäst när han får somna i nån av deras knä. Han hade svårt att komma till ro igår och somnade ingen annanstans än i famnen hos någon. Sen gick det bra att lägga över honom i hans bädd och han somnade om, men han kunde inte somna där från början. Idag sprang han över mattan och tvärstannade, la sig på golvet i en liten hög och somnade! Mitt i språnget! Mitt på mattan! Det såg så härligt ut! Det var också ett bevis på att han börjar känna sig trygg, att han kunde somna så där precis där han befann sig.
Nu ligger Klara och Theo på madrasserna nere på golvet. Preben ligger nånstans mitt ibland dom. Inte ultimat kanske när dom ska upp till skolan i morgon, men va tusan... det är sista skolveckan. Lite slarvig kan man ju få vara!

 


Äntligen! Han är hemma!


Nu är han äntligen hemma!
Kl. 14:00 idag var vi plats på Galants Kennel i Ysby för att hämta hem Preben! Klara var hos Adam och Albin och Theo hade åkte med farfar till stan. Vi sa att vi skulle handla julklappar...
Vi var så ivriga att få hem honom så vi hälsade inte på hundarna när vi kom, utan vi satte oss direkt och gick igenom alla papper som skulle skrivas under. Vi fick med oss en massa grejor hem. En hel väska med massa valptillbehör: foder, leksak, koppel och halsband, en köpa-valp-dvd, tuggben, snuttefiltar (2 st.) och en massa praktiska råd och tips.
När allt var färdigskrivet gick vi upp till Honom. (Jag vet jag stavade det som om det vore den allsmäktige. Men det kändes nästan så...)
Han kom som vanligt fram först. Den här gången var det bara 2 valpar i valplådan. Lille Milton hade redan åkt. I princip tog vi bara upp honom, sa hej då till lille Merlin som blev ensam kvar och sen gjorde vi oss redo att åka hem. Vi ville att han skulle få ta en tur i trädgården innan det blev mörkt. Han hade aldrig varit ute förr!
Nicke satt med honom i famnen på vägen hem och jag körde. Jag tror inte att Nicke hann njuta så mycket av att ha honom i famnen för han hade fullt upp med att påpeka för mig att jag skulle ha ögonen på vägen och inte på Preben.
När vi kom hem släppte vi ner honom på gräsmattan. Oj, oj så konstigt han tyckte det var! Att känna gräs under tassarna! Kallt var det också! Men han kissade direkt och efter några krumsprång på gräsmattan så bajsade han också! Det var duktigt! Sen frös han och vi gick in. Vi ställde iordning hans bädd och lät han nosa lite, sen ringde vi Klara. Vi sa att hon var tvungen att komma hem för vi skulle äta. När vi såg att hon kom in på infarten satte jag mig i köket med Preben i knät och Nicke stod med filmkameran.
Hon kom in och gick in i köket och började babbla. Sen såg hon mig sittandes på golvet.
"Vad är de för en hund?"
"Det är Preben" sa jag.
"Har ni köpt en hund?!"
"Ja" sa vi. "Sätt dig ner och ropa på honom"
Det gjorde hon och Preben sprang direkt fram till henne och kröp upp i hennes knä.
"Skojar ni?" var det sista hon fick fram innan hon började hulka. Och sen grät hon! Floder!! Av lycka.
Hon bara grät och grät! Och efter en stund ringde mormor och morfar på Skypen från Kina och Klara tog Preben i famnen och svarade och satte i gång kameran. Hon försökte låta samlad i början, men till sist kunde hon inte hålla sig, utan grät och grät! Och mormor och morfar grät! Det var riktigt känslosamt! Mellan tårarna hulkade hon fram "Jag älskar honom!"

Det var riktigt, riktigt roligt! Nog visste vi att hon skulle bli glad, men kanske inte så här överväldigad!
Sen fick vi förklara hur vi hade hållt detta hemligt för henne i 11 veckor, jag plockade fram grejorna jag hade köpt till honom och berättade om bloggen osv. Allt som har varit hemligt. Det var så roligt!
Efter en stund kom även Theo hem. Klara gick fram till honom direkt i hallen med Preben i famnen och helt sonika berättade att vi har fått en hund. Han blev alldeles tagen och visste inte riktigt vad han skulle säga. Han förstod först inte om det var allvar eller om hon skojade.
"Är det säkert att det är vår hund? Det är inte Emils eller nåns som ni har lånat?" Det tog ett tag innan han faktiskt tog till sig att det VAR vår hund. Han vågade knappt klappa honom.
Preben däremot, fann sig oehört snabbt. Kröp upp i knät på barnen och började snabbt att busa. Dom busade ganska länge och efter ett tag märkte vi att Preben nog hade busat färdigt för ett tag. Då hade han varit vaken i 2,5 timme och det var ju alldeles för länge för honom, för han började bli alldeles oregerlig. Hoppa och bitas i hår, öron, fötter, ja allt som stack ut eller hängde ner. Vi började ignorera honom men han ville inte alls komma till ro. Till sist gick barnen ner till tv´n och jag tog Preben i famnen och försökte få honom att lugna sig. Och det gjorde han. Det märktes att han var helt slut. Men han ville inte somna. Inte förrän Klara kom och satte honom i sitt knä i fåtöljen. Då slocknade han som ett litet juleljus! Och där sov han. En stund... När han sen vaknade gick vi ut med honom direkt och han kissade ute! Jätteduktigt! När han sen kom in la sig Klara med honom i hans bädd och så småningom somnade han igen i sin bädd.

Han är en riktig godbit! Full av bus, men det ska ju en valp vara! Och vi kommer att få massor med jobb med honom men det kommer att gå så bra! I skrivande stund är husse och lillhusse ute och kissar honom.
Inatt sover vi på golvet på nedervåningen. Hela familjen!
Han kommer att få det så bra här!

(Vi har nog fler filmer än kort och dom kan jag inte lägga på bloggen. Men ni som känner oss vet ju vart ni ska gå om ni vill se dom!)

Nu står Klara här bredvid mig. Skriv Hej, Klara.
*HEJ*/Klara


Sååå segt...

 

...är det att vänta! Tiden går såå långsamt! Jag vill att det ska bli lördag nu!

Vi har planerat att säga till barnen att vi ska åka och handla julklappar så att vi ska be farfar passa barnen under tiden vi åker och hämtar Preben. Så vi tänkte komma hem med Preben innan barnen kommer hem. Sen får vi se vad som händer när barnen kommer hem...!


Shoppingtur till djuraffären!

 

Idag har jag inhandlat Prebens bädd. Det blev en Bia-bädd, som jag skrivit tidigare. Kostade förvisso 400 spänn men förhoppningsvis ska han ha den riktigt länge. Den är så smidig att dammsuga ur och torka av. Jag köpte också ett nithalsband, kunde inte låta bli. Det blev hela 4 nitar på ett sånt litet nithalsband! Knappt lönt! Men snyggt är det! Knappt så att man kan säga att det är nitar heller för den delen, det är snarare små upphöjda metallbitar på. Tuggben blev det också en bunte, samt en påse leversnittar. Nu känner jag mig rustad för att ta emot honom! Det finns fortfarande en del grejer kvar som han behöver, men jag vill spara lite tills han kommer för jag vet att Klara kommer att vilja vara med och handla till honom.
Skulle gärna lagt in bilder på dagens fynd, men Klara Datahacker har lyckats hitta några av de andra bilderna här på datorn -igen! Så jag vågar inte. Den här gången kom vi oss inte för någon vettig bortförklaring, utan vi pratade bort det med en massa annat trams! Jädrigt oproffsigt! Klara är rätt klipsk dessutom... Så för att plantera en ny dos tvivel i henne, använder vi nu oss av en metod där vi, så fort hon tar upp nåt om gårdshunden hon ska få till sommaren, noga talar om för henne att vi faktiskt inte ens har bestämt vilken ras det blir till sommaren. Jag vill ju ha en Weimaraner och Nicke vill ju ha en Golden, så sista ordet är inte sagt än! Undrar verkligen om hon går på det!
Men egentligen spelar det inte så himla stor roll, för jag vet att när vi kommer hem här med Preben på lördag så kommer hon att bli överlycklig!!


Nya bilder

 

Idag har jag varit och hälsat på Preben. Han stod vid gallret till valplådan när jag kom och ville komma ut! Han är så go! När han kom ut kom han fram och hälsade, först lite reserverat men efter 10 sekunder hoppade han upp i mitt knä. Han är så himla mysig! Jag testade honom flera gånger och släppte ner honom på golvet, men han ville hoppa upp i min famn igen! Det är verkligen en knähund vi skaffar oss!
Mamma Hedda tuktar honom ganska rejält. Trissar honom tills han säger ifrån. Han är tuff och busar gärna, men när han kommer upp i knät så vill han mysa och kela. Kanske tugga lite på mina fingrar för det kliar nåt hemskt i gommen nu!

Tänk att vi har väntat så länge på Preben och nu är det bara en vecka kvar och ändå känns det som att denna veckan är skitlång! Men jag vet att det kommer att gå fort, det har ju de tidigare 9 veckorna som vi har väntat på honom gjort (i alla fall när man tittar bakåt...)

Här kommer lite nya bilder! Enjoy!



Här står han och väntar!

 

Han somnade så småningom i mitt knä



...med denna benvinkling!



Och hur man kan sova så här, med ena benet rakt ut och trotsa tyngdlagen är en gåta...

Jag har sagt det förut, men visst är han ljuvlig?!


Nu heter han Preben!


Nu är försäkringen fixad. Rune-Moltas kommer att vara väl försäkrad när han flyttar hem till oss. När jag tecknade försäkringen fick dom givetvis hans kennelnamn, Galants Moltas, men dom frågade också efter hans tilltalsnamn så jag sa Preben. Vilket i princip betyder att han numera heter Preben. Det passar honom bra. Han är ju dansk/svensk!

Jag bestämde nytt besök med Ewa-uppfödare idag. Jag ska svänga förbi och hälsa på honom i morgon. Ewa är numera inte bara Prebens uppfödare utan även min terapeut. Jag ringer henne och ältar om alla mina tankar och bekymmer och teorier om vårt kommande hundägarskap. Efter att ha malt med henne i telefon i kväll så att hon säkert hade sår i öronen, så kom vi överrens om att det är nog bäst om jag slutar tänka så mycket. Det blir nog bra ändå. Jag har så himla många funderingar och visioner om hur vi ska gå till väga med vår lille valp, och jag vill ju bara att allt ska bli bra (och det blir det) men jag märker själv att jag nästan går till överdrift. Klara lånar alltid hem en massa hundböcker från biblioteket och jag brukar passa på och läsa dom när hon inte ser, och det står så mycket bra i dom och så undrar jag hur jag ska komma ihåg och göra allt det där när Preben väl kommer! Men nu har jag och Ewa i samförstånd bestämt att jag inte ska tänka så mycket, utan att det säkert kommer att lösa sig ändå.
Så här nojjig tror jag inte att jag var när jag skulle skaffa Chico... Och han blev ju bra! Alldeles otroligt bra, faktiskt.


Julstämning!


Nu faller snön över Veinge! Precis som här på bloggen. Jag har precis satt upp julstjärnorna på jobbet. Hemma är det julpyntat för fullt, har varit sen i fredags. När det blir jul hos oss blir det jul fullt ut direkt. Alla tomtar och allt pynt åker fram strax innan advent och sen är det jul för fullt hela december! Jag har till och med handlat de allra flesta julklapparna. När Rune-Moltas kommer blir det kanske svårt att ge sig iväg på långa shoppingturer så jag vill ha allting färdigt innan. När det nu började snöa idag gjorde hela julstämningen komplett! På jobbet spelar vi julmusik... Jag bara njuter! Detta är utan tvekan den allra bästa tiden på hela året! Jag skulle kunna ha jul jämt! Denna julen kommer att bli den bästa någonsin eftersom vi kommer hem med en för tidig julklapp till barnen!
Längtar!


RSS 2.0