Spionage!
Igår sa jag till Nicke att jag trodde att Klara började misstänka nåt, men det trodde inte han. Men jag känner ju henne... jag kan läsa henne som en öppen bok! Trodde jag...
Igår satt vi hemma hos Håkan & Linda och åt smörgåstårta. Vi satt ett gäng på 8 vuxna och en hel hop av barn, vuxna i köket och barnen i tv-rummet. Vi började skruva på oss så smått för vi skulle åka och hälsa på Rune-Moltas så vi skulle inte stanna så länge. När vi sa att vi skulle iväg så frågade någon vart vi skulle nånstans och ingen av oss kom sig för att svara eftersom Klara satt i rummet jämte. Givetvis gav denna tystnad upphov till ännu mer nyfikenhet och frågor, varpå Nicke så tyst han kan väser "vi ska titta på en hund". EN HUND? fick vi som respons och jag tror ingen inom denna kommunen missade vad som just sades! Både jag och Nicke hyschade och viftade demonstrativt med armarna för att dom skulle förstå att det var en hemlighet. Och det gjorde dom så istället frågar Lotta "is it a christmaspresent?". Nu är det ju så att Klara är både smart och språkbegåvad, och har dessutom en alldelles utmärkt hörsel så jag tror INTE att hon undgick att höra... Men smart som hon är så säger hon inget...
Vi var ju alltså och träffade Rune-Moltas igår och tog en massa foto (se föregående inlägg) och dom fotona skulle ju läggas på datorn. Eftersom Klara har rätt så god datorkoll också så såg vi till att bilderna inte hamnade i vår vanliga bildmapp, utan i en massa konstiga undermappar där vi var säkra på att hon inte skulle hitta dom. Fel igen.. Klara hade hittat en brevvän i en tidning som hon ville mejla och skulle bifoga ett foto på sina kaniner och hade hållt på och bläddra i datorn. När jag kommer innanför dörren efter att ha varit och handlat så det första jag får höra är "vad är det för gårdshundsvalpar ni har varit och tittat på och när var ni där?"
---BUSTED!!!---
En snabb lögn var vad som krävdes så jag drog en rövare om att "det var en av mina motionärer på Friskis som hade valpar och jag hade varit där och lämnat papper när jag fick se dom och av en ren händelse hade jag kameran med mig och kunde ta några bilder! Att jag sen valde att gömma dom var ju för att Klara inte skulle se dom och bli besviken för att vi inte skulle köpa en av dom! Dessutom var dom sålda nu allihop." ...försökte jag tuta i henne. Men som sagt , jag trodde jag kunde läsa henne som en öppen bok men jag hade fel. Hon kan läsa mig som en öppen bok! Det gick inte att undgå att se hennes triumf, trots att hon ihärdigt försökte dölja den när hon sa "jag tror att ni kommer att köpa en valp till mig i julklapp".
Jag försäkrade Klara om att hon absolut inte kommer att få nån hund i julklapp och hon tvingade mig att göra titt-testet för att se så att jag inte ljög. Jag klarade ju titt-testet eftersom jag teoretiskt sett inte ljög, hon ska ju få den innan jul. Men då lägger hon fram nästa teori: "Du säger bara så för att jag ska tro att jag inte får någon så att jag ska bli jätteöverraskad när jag får den" och så log hon ett leende så brett så hade inte öronen suttit där så hade munnen gått runt huvet! Det var riktigt svårt att hålla sig för skratt och verka trovärdig när vi slog vad om att OM jag ljög och hon verkligen skulle få en hund i julklapp så skulle hon vinna en miljon euro av mig. Och som den pedagogiska mamma jag är, så la jag sedan ner lite tid på att verkligen slå i det stackars flickebarnet att någon hund blir det inte i detta huset förrän tidigast till sommaren, om ens då, pappa har ju inte sagt hundra procent ja än. Sjysst? Nä. Effektivt? Ganska. Hon var en smula moloken efteråt he, he, he.
