Kärlek med släp

Härom dan skulle jag och Preben gå och hämta lill-husse i skolan (Theo alltså). Vi kom dock bara ner på nästa gata sen tvärstannade Preben. Intill ett av husen stod ett släp! Och som inte detta vore nog så låg där en skottkärra på släpet! Preben blev skiträdd och stirrade och skällde, skuttade åt sidan och bakåt och skulle absolut inte gå förbi. Jag gick fram och klappade om och pratade med släpet och försökte återigen få Preben med mig förbi. Men det var lönlöst. Han vägrade. Så jag släppte kopplet och gick förbi själv och tänkte att Preben nog skulle vilja följa med matte och gå förbi istället för att bli lämnad själv med det hemska ekipaget. Men det gjorde Preben inte. Istället la han benen på ryggen och vände hemåt! I 300 knyck! Han stannade dock när jag ropade på honom. Så gick vi tillbaka till släpet och skottkärran.
Sen spenderade jag nånstans mellan 5 och 10 minuter på att klappa, kela och prata med släpet. Jag fick tala om hur himla fint det var och så fint man kunde rulla på hjulet på skottkärran och vilken himla fin klang det hade när man slog handen mot metallen. Måtte alla grannar varit på jobbet just då... När jag såsmåningom satte mig på huk med kinden mot baklemmen på släpet och klappade om det med ena handen, rullade på skottkärrehjulet med andra, och samtidigt talade om vilket fantastiskt släp det var, så vågade sig Preben, MYCKET skeptiskt, raskt förbi och vi kunde gå vidare.
I skolan stod Theo och väntade tålmodigt, vi var ju ganska sena. Men vad gör man inte för sin hund??
Tur att det är ett tag kvar tills det är dax att göra MUH-test...!


Framgångar i skolan!

I kväll har vi varit på sista utställningsträningen för denna gången och Preben var jätteduktig! I alla fall om man jämför med hur det gick de första gångerna... Visst, han hängde rätt mycket i kopplet idag också, men jag lyckades ställa honom riktigt fint ett par gånger! Han fick till och med applåder! Så det kändes som en bra avslutning.
När instruktören sen frågade alla vad de hade för utställningar planerade inför våren och sommaren och de andra började räkna upp Tvååker, Borås, Jönköping, Sundsvall, Luxemburg och Gud vet allt, försökte jag göra mig så osynlig som möjligt för att slippa svara att jag inte hade tänkt gå på en endaste en. Men jag fick givetvis frågan jag också. Men alla nickade instämmande när jag förklarade att jag och Preben nog skulle vänta lite med utställandet tills vi har blivit lite mer vana.
Men jag tror allt att Preben har utställningspotential. Kolla bara så fin han är!


Och förra söndagen var det avslutning på valpkursen och Nicke kom hem och var jättemallig för han och Preben hade kommit tvåa i "lydnadstävlingen" som dom hade haft! Preben vann ett tuggben! Den som kom etta var hjälpistruktörens hund, så det räknas inte riktigt tycker jag ;)
Bl.a. gällde det att bära ut så många leksaker som möjligt ur en fyrkant och där tog Preben full pott, och sen gällde det att vara snabbast fram till sin husse eller matte och där sopade Preben banan med allihopa! Riktigt roligt!
Nu har Preben lite lov, men vi väntar med spänning på att allmänlydnadsträningen ska börja för Preben har verkligen potential att bli rikitgt, riktigt duktig!


Preben - friluftshunden

Nu har vi kommit hem från en helt fantastisk helg i Vallsnäs! Den sista för den här säsongen. När de flesta andra dammar av sina husvagnar och ställer upp för sommarsäsongen så åker vi hem med vår.
Vädret denna helg har varit suveränt! Man tror knappt det är sant! Vi har suttit ute i princip hela helgen i bara tröja! (Ja, byxor också förståss, men vi behövde ingen jacka i alla fall.) Solen har gassat så det nästa svider lite i ansiktet.
Preben har njötit i fulla drag! Med kompis Kasper har han haft så roligt och mått så gott! Jag skriver inte så mycket mer utan låter bilderna tala för sig själva.

 
Goaste vännerna!


Där det tidigare gick att springa rätt ut i snön var det nu bara blött och läbbigt!

Nä, vatten passar bäst i skål.


Preben har busat mycket...

...och kelat mycket


Preben har varit jätteduktig hela helgen. En gång fick vi dock hämta honom hos en labrador några husvagnar längre bort, men annars har det gått jättebra och han har gått lös hela helgen. Men nu när vi kom hem och Preben var ute i trädgården tog det inte många minuter innan han hade tagit sig en liten promenad neråt gatan! Han tyckte kanske att han hade skött sig så bra hela helgen så han behövde slarva till det lite när han kom hem... 


Preben - begravningsentreprenören

På vår vanliga promenad på väg till jobbet i morse hittade Preben en riktig skatt! Rätt som det var kom han springande till mig väldigt triumferande med en död mus i munnen! Eller rättare sagt; resterna av en död mus! Han var så stolt! (Preben alltså, inte musen)
Jag plockade fram godis och började locka, men jag förstod rätt snabbt att han inte skulle släppa den där musen i första taget. Risken kändes ganska överhängande att jag skulle behöva ta tag i muskadavret med händerna, vilket jag inte kände mig supersugen på.
Så han fick hållas. (Preben alltså. Ja även musen förståss). Jag såg på Preben att han redan hade utstakade planer för musliket så jag tänkte att jag skulle vänta och se vad som hände.
Preben travade med MYCKET bestämda steg mot lekplatsen som ligger i närheten och där grävde han ett hål i sanden där han stoppade ner musen och sen omsorgsfullt täckte över den med sand. "Av jord är du kommen..." tänkte han kanske.
Där trodde jag att processen var över och började fundera på vilket håll jag skulle ta till jobbet nästa gång för att inte Preben skulle gå dit igen och gräva upp musen, men Preben ville inte följa med vidare till jobbet. Han bara stod kvar vid musgraven. Det var förvisso läge för en psalm, men det hade jag ingen lust att vänta på så jag lämnade Preben där och gick. Och efter bara en lite stund kom Preben springande efter mig -med musen i munnen igen! Då hade han gravplundrat och tagit med sig de numera ännu mer sargade kvarlevorna igen! När han sen kom fram till mig släppte han musen vid mina fötter och knallade vidare! Efter att alldeles nyss fått en mycket värdig begravning var nu inte musen vatten värd. Preben var dock mycket stolt över sin bedrift.
Och som den usla bloggaren jag är, så hade jag givetvis ingen kamera med mig för att föreviga det hela, men å andra sidan kanske ni kan leva utan bilder på en ensam mus sista vila. Men det hade varit roligt att haft bilder på Preben, för han var så mallig!


Gårdshund i vårblomster!

Nu är det längesen det var aktivitet på den här bloggen! Det har varit galet mycket att hålla i huvudet just nu så bloggen har inte varit prioriterad. (Det har dock hunden varit i alla fall) Men jag har i alla fall tagit lite bilder, passade på härom veckan när det var så fint väder. Preben stormtrivs när han får vara ute i det fina vädret och han är faktiskt riktigt duktig och håller sig i trädgården. Till och med när grannbarnen är ute och leker och tjoar och tjimmar på andra sidan häcken så kan Preben stå och titta spänd som en fjäder och vifta på svansen men han går inte över!

Här sitter han mitt i vårblommorna i trädgården...

han sitter dock inte still så länge utan klampar gärna rakt över de enda blomsterna som förekommer i denna trädgården för att sätta i nosen på kameralinsen...


RSS 2.0