Valpkurs!


Idag började Preben valpkurs! Det var kanske inte den ultimata starten på valpkurs med 10 minusgrader och snålblåst, så det blev till att vara inne största delen av tiden.
Preben skötte sig utmärkt när vi kom, alla hundrana skulle gå i samlad flock en lite runda runt parkeringen. Det var ju inga bekymmer. Preben tyckte det var jättespännande! Där fanns valpar i alla raser och format. Preben och en västgötaspets var minst sen var det en stor spridning och störst var en irlänsk varghund.
När vi sen gick in i klubbstugan och skulle ha teori så tyckte inte Preben att det var lika kul längre. Jag fick en veterinärbesöks-flashback och jag var glad att det var Nicke som höll i Preben. Han tjöt och skrek och gnällde och gnydde! Dom andra valparna tittade förvånat på Preben och ingen annan kom sig för att säga nåt! Instruktören fick höja rösten så att alla skulle höra vad hon sa. Och Niklas tog upp honom i famnen och då sprallade han och ville ner och när Niklas satte ner honom då skrek han och ville gå och hälsa på alla! Jag tyckte nästan lite synd om Nicke när jag såg hur svetten lackade på honom när han förtvivlat försökte få tyst på Preben och mutade med godis!
Efter en låååång stund, och en massa vaggande och vyssande av Nicke, så somnade Preben i Nickes famn. En stund. Till allas lättnad. Alla kunde nu höra vad instruktören sa och lugnet la sig över Laholms Brukshundsklubb ett tag. Tills Preben vaknade igen.
Sen gick alla ut och skulle träna. Preben fick på sig overallen och det gick jättebra! Han brukar alltid bråka när vi ska sätta på overallen, men nu gick det som en dans!
Ute var det kallt som tusan, och medans vi väntade på att det skulle bli Prebens tur att träna fick han sitta innanför Nickes jacka. Övningarna gjorde han bra, även om han inte riktigt förstod vitsen med att gå omkring i en ring med en massa hundar runt om utan att få leka med dom...
Lärorikt var det med valpkurs. För Preben och för mig och Nicke. Vi fick lite med oss hem att fundera på och träna på. Preben var helt slut och somnade i bilen på väg hem.

För övrigt kan man ju undra vad jag är för en sorts bloggare som åker hemifrån på en sån här viktig grej och glömmer ta med kameran...! Jag ska bli bättre på det.


Hos veterinären


Idag var Preben hos veterinären. Idag var det inte lika mycket folk i väntrummet så Preben kunde gå omkring lite på golvet och kolla och det var han helnöjd med. Tyst och lugnt. Anledningen till besöket var att Preben har kliat sig jättemycket på senaste tiden. Han får ingen ro, den stackarn. Jag har badat honom i gulsåpa men det har inte hjälpt. Han har ingen ohyra i pälsen, fäller inte och har ingen rodnad i huden. Dessutom är han hur pigg och glad som helst. Så jag trodde väl lite naivt att han skulle bli ordinerad ett specialshampo...
Veterinären frågade en massa saker om honom, hur länge han hade haft klåda, om han var den ende valpen i kullen som har klåda, hur han är i magen osv. Så frågade hon om vi hade andra hundar eller katter och det har vi ju inte, men däremot kaniner och då hajade veterinären till och hon frågade om han brukade umgås med dom och det gör han ju så fort han får en chans. Hon misstänkte att det kunde röra sig om ett mjällkvalster som är vanligt hos kaniner, men som inte ger kaniner några symptom men som kan smitta andra djur. Så då gjorde dom ett tejptest i pälsen. Medan veterinärassistenten analyserade testet berättade veterinären att om det inte är en parasit måste man göra en utredning om födoämnesallergi och att det i värsta fall kan leda till att han åste äta specialkost i resten av hans liv! Så jag höll tummarna för att assistenten skulle komma tillbaka och säga att pälsen var full av parasiter! Så var dock inte fallet. Testet visade ingenting. Veterinären menade dock att det ändå kunde vara parasiter och tyckte vi skulle behandla både kaniner och hund. Så samtliga djurmedlemmar blev ordinerade "Stronghold" som är droppar man droppar i nacken 3 gånger med 4 veckors mellan rum. Det tar ALLT. Varenda parasit som finns i Sverige stryker med och dessutom tar det spolmask. Dessutom blev Preben ordinerad ett specialschampo som lindrar klåda samt kortisontabletter till de 3 första dagarna för att ta bort den omedelbara klådan innan Stronghold har börjat verka på allvar.
Det känns ju inte jättemuntert att behöva stoppa i honom så här starka preparat, men om det hjälper så hellre det än att behöva ge honom specialkost i resten av livet p.g.a. födoämnesallergi. Så jag håller tummarna för att Preben ska bli helt klifri av detta.
För övrigt skötte Preben sig galant hos veterinären och tyckte det var riktigt trevligt att bli ompysslad och pillad på. Dessutom har dom gott godis.

Kaninerna är nu behandlade en första gång, Preben har fått sin kortison och ska nu i badet innan han får sina droppar.
Fortsättning följer...


Semester

 

I helgen tog vi oss en liten minisemester och åkte upp till husvagnen i Vallsnäs. Där låg ganska mycket mer snö än här men det var alldeles lagom kallt med 2 minus. Preben tycker att det är lite jobbigt med för djup snö för det blir så kallt om magen... Men vi lyckades faktiskt få på honom hans overall! 2 gånger till och  med! Jag vill inte påstå att han var särskillt nöjd under proceduren, men desto nöjdare efteråt för då kunde han helt plötsligt vara med ute riktigt länge! Vi har försökt med overallen innan ett par gånger men när vi väl har fått på den har han inte lyckats gå i den utan bara trillat. Men nu gick det jättebra!




Hussarna var ute på isen och pilkade och när vi skulle gå ut till dom så fick Preben bli buren en bit för det var långt att gå med så korta ben, och när dom dessutom sjönk ner i snön så varje förflyttning fick ske i form av ett skutt, så blir det ganska jobbigt.



Och även om man har overall så blir det kallt efter en stund så då fick han flytta in innanför husses jacka. Där satt han sen och var helnöjd.


Preben är gillar husvagnen, han tycker det är mysigt när vi alla är inne i husvagnen och han får vara med nära oss. Sen märker han väl på oss att vi njuter och då gör han detsamma.




Bad

 

Preben jobbar nu ganska tätt med Wilma och dom tuggar väldigt på varandra. Till följd av detta har Preben börjat lukta väldigt mycket hund. Inte helt otippat kanske, men så mycket har han inte luktat innan. Och eftersom han är ledig i morgon så tänkte jag att det skulle passa bra med ett helgbad idag. Preben står nämligen alltid med framtassarna på badkarskanten när vi badar och gnäller för han vill vara med. Så idag fick han det. Jag hade köpt gulsåpa, för det ska man ha till valpar har Ewa lärt mig. Han blev lite ställd när jag lyfte ner honom i badet. Jag hade bara tappat upp en decimeter vatten så det gick honom till strax över knäna. Men han var jätteduktig! Jag vill inte påstå att han älskade det, men han fann sig i det utan några större protester. Sen kom Klara och plockade upp honom och svepte in honom i en handduk och kröp ner i sängen. Då hände det en lite olycka... Ni vet hur man kan bli så där kissignödig av att höra vatten porla... Eller precis när man ska gå i badet så kommer man på att man är kissig... Ja så var det väl lite för Preben. Han pinkade lite i Klaras säng. Inte så munter tyckte Klara... Han hade både varit ute i trädgården och kissat och varit på promenad och kissat precis innan vi gick i badet men, men... Jag har hört att hundar inte kan kissa under vatten, undrar om det stämmer... för i så fall var det väl helt enkelt så att han blev pinkig av allt vatten, men kunde inte, eller hade den goda smaken att låta bli och kissa i badet och olyckan var ett faktum. Shit happens... Eller pink happens, i detta fallet.
Eftersom han var tvungen att gå ner från Klaras säng när vi skulle byta täcke tog han till flykten till Theos säng. Där kröp han in under täcket och värmde sig och där ligger han än.
Nybadad i Theos säng


Träffade ex-matte!


Idag fick vi fint besök på jobbet! Ewa-uppfödare tittade inom! Av ren slump förvisso, hon skulle till företaget jämte vårt men gick i fel dörr utan att veta att det var vi som satt där! Preben hälsade först som vanligt men efter ett par sekunder kände han igen henne och blev såå glad! Han hoppade och studsade och pussade och slickade på Ewa så hon fick nog duscha när hon kom hem! Det var så gott å se! Ewa stannade på lite kaffe och Preben var helnöjd över att ha sina käraste runt omkring sig. När Ewa sen skulle gå la han sig på dörrmattan och hade nog inte bangat för att följa med. När hon sen gick satt han kvar vid dörren och tittade länge efter henne och gnällde. Det gick dock över efter en stund när han inåsg att hon faktiskt hade gått så då kom han till mig igen och ville upp på sin vanliga plats på skrivbordet. Undrar vad han tänkte...
Det var roligt å träffa Ewa igen tyckte både jag och Preben och Ewa tyckte Preben såg så fin ut. Jag passade på att fråga en massa saker och Ewa har alltid lite goda råd och komma med. Jag hoppas hon kommer och hälsar på snart igen.


Grävaren åter från sin semester

Då var det dags igen... Preben har börjat gå loss på golvkrukväxterna igen. Det där med citron var nog effektivt, dock bara under en begränsad period. Trodde problemet var löst eftersom golvväxterna stått orörda i ett par veckor nu. Jag får väl försöka få fatt i en citrusfruktimportör som kan ge mig ett sjysst pris om man köper tillräckligt stora mängder, och det kommer ju inte bli några problem att göra av med här. Det är bara att börja gnida in krukorna igen... 


Vaccinering -en annorlunda upplevelse


I fredags var det dags för Preben att få sin 12-veckors vaccination. Detta gjordes på Våxtorps Djurklinik, som är världens bästa vetrinärklinik enligt mig.
Preben skrek som en stucken gris. Dock innan han faktiskt blev stucken! Av glädje och frustration! Vi var ju inte direkt ensamma i väntrummet utan där satt 3-4 andra mattar och hussar med sina hundar som väntade på doktorn och Preben blev helt till sig när han såg alla dessa hundar och ville bara springa ner och busa och när han inte fick det så gnällde han högt och ljudligt så det ekade i hela Våxtorp! Dom andra "patienterna" tittade lite trött på Preben och tänkte väl ungefär som jag, att han ger väl sig snart. Men så var inte fallet alls. Preben var helt outtröttlig i det fallet. Han hade inga problem med att sitta där och tjuta i 20 minuter. Klara tyckte efter en liten stund att Preben började bli pinsam. Ingen annan sa ju nåt! Jag tyckte nog också att det var lite besvärande i början, men sen kunde jag faktiskt knappt hålla mig för skratt. han tjöt så det blev mest komiskt. Såsmåningom blev vi inkallade av vetrinären och jag blev lite förvånad när hon visade in oss i röntgenrummet, för jag visste ju med bestämdhet att nån röntgen hade jag inte beställt och visst att han var gnällig, men inte så att en hjärnröntgen skulle behövas.
"Vi har tyvärr inget ledigt rum så vi får ta det här" sa vetrinären. Lite märkligt tyckte jag, skulle alla de andra rummen vara så upptagna?
"...så slipper ni vänta så länge" la hon till sen. Då kunde jag inte hålla mig för skratt! Dom hade ju klart hört ända in i minsta lilla vrå hur Preben hade tjötit non stop i 20 minuter och började klart bli rädda för hörselskador på både sig själva och sina patienter, så dom var tvungna att lösa "Situation Preben" fortast möjligt! Väl inne på röntgen var Preben helnöjd. Där fick han knalla omkring på golvet och kolla och sprutan var en smal sak. Och godiset efteråt var toppen. Så jag tror på det hela taget var vetrinärbesöket en positiv upplevelse (för Preben ialla fall ha, ha ha!) Och jag insåg att detta ska hädanefter bliva min melodi, jag ska utsätt Preben för detta så ofta jag kan för det här var uppenbarligen en brist i vår miljöträning! Vi tycker att han får bra miljöträning som får följa med oss överallt, men han har bara träffat hundar som han får träffa, aldrig mött hundar som han inte får träffa! Klart att han blev förtvivlad när han såg alla dessa hundar och inte fick hoppa ner och leka!
Nyttig erfarenhet! Undrar vad dom skulle säga om man kommer ner till Våxtorp och bara sätter sig i väntrummet en eftermiddag utan att behöva en vetrinär...? Det vill nog till att man förklarar sig för annars är väl risken att dom tror att det är matten det är fel på och som behöver en läkare ;)


Vi har bakat hundkex!


Idag ville Klara baka hundkex. Hon hade hittat ett recepti en djurtidning och lustigt nog hade jag alla ingredienser hemma så jag kom inte undan. Hur stora är oddsen att man har både potatismospulver och lantbrödsmjöl hemma? I det här huset äter vi inte pulvermos och jag har aldrig bakat ett bröd med lantbrödsmjöl! Förmodligen är det därför som paketen med dessa varor stod orörda i mitt skafferi...
Det var ganska enkelt att bara röra ihop det med ägg, olja, kycklingbuljong och riven ost så det blev en deg. Sen kavlade vi ut den och tryckte ut små kex med hjälp av pepparkaksformar. Dom blev väldigt omtyckta. Så omtyckta att jag fick be barnen att inte äta för många för då skulle det inte bli några kvar till Preben! Han tyckte förresten också om dom...


Vill ni se nåt vackert så kolla in Ewa-Uppfödares nya valpar på Galants Kennel. Dom är heeelt underbara!!


Vägen upp i Klaras säng...

 

...är lite lång och alldeles för hög! Klara vill så gärna att Preben ska sova i hennes säng, men vi vågar inte låta honom ligga där för hennes säng är så hög och om han skulle få för sig och hoppa ner därifrån på natten så kan det gå illa... Men idag hittade vi en lösning. Klara har en sorts trappstegshylla på sitt rum med backar i till en massa grejor, och med en del ommöblering och en hel del rensande och städande (inte helt onödigt kan jag säga...) så satte vi hyllan intill hennes säng och fick på så sätt en trappa för Preben att hoppa upp och ner i Klaras säng på! Mycket fiffigt! Sen var det ju dax att lära Preben att gå på den. Detta löste vi genom att ta fram godistuben dvs. salamiosten i detta fallet, och sen fick han klättra steg för steg upp för att nå salamiosten. Ett par vändor upp och ner sen travade han på som om han aldrig gjort annat!
Det är ingen superkvalitet på bilderna jag vet, men ni fattar principen...





Uppe!


Börjat jobba


Idag började jag och Preben jobba. Lite söndagsångest hade jag allt i går efter att ha haft en sån lång skön ledighet, men idag kändes det helt ok att gå till jobbet. Det känns ju helt klart roligare att gå till jobbet när Preben är med.
Så idag blev Preben anställd på riktigt. Visst, han har ju ryckt in som timanställd ett par gånger med mig eller Nicke, men nu har har alltså en fast deltidstjänst.
På jobbet har vi, förutom Preben, fått 2 nya kollegor Sofie och Wilma, och idag var även Wilmas första dag på jobbet och det är ju tryggt att vara 2 som är nya. Så vi satte i ordning Wilmas och Prebens kontorsplatser och det var urläckert att se att Preben och Wilma har tagit med sig samma interiör dock i olika storlek!
Preben och Wilmas kontorsplatser

Första dan på jobbet är ju alltid lite rörig och omtumlande så Preben jobbade faktiskt bara halvdag idag. När vi åkte hem på lunch stannade Preben kvar hemma efteråt för Klara kom bara en halvtimme senare. Han var helt slut! Han och Wilma hade haft en tuff och jobbig dag! Här ser ni lite av hur deras arbetsdag såg ut:






En vanlig dag för Preben


En vanlig dag för Preben börjar med att husse tar ut honom på morgonen så han får göra sina behov, och då är han JÄTTEkissig! Sen kubbar han in så fort han är färdig, springer upp på övervåningen och ställer sig vid vår säng och anmäler sin ankomst så att jag kan lyfta upp honom i sängen. Då vill han krypa ner under täcket med sina iskalla trampdynor och ligga nära, nära, helst på oss. Så sover han en stund till. När vi sen går upp vill han gå ut igen en snabb sväng. Sen är han pigg och i farten hela förmiddan och busar och härjar. Gnager skor och plockar fram grejer. Sen tar han en middagslur fram på eftermiddagen och sen är det fullt ös igen.
     
Idag har han hjälpt Theo och rita. Theo tyckte i och för sig att han själpte mer än han hjälpte för han ville hela tiden ta pennan och springa iväg med den. Till sist gav Theo upp och gav honom både pennan och pappret men då var det inte lika intressant längre. Han försökte sen dra av Theos socka när han satt på golvet och spelade tv-spel, han drog och drog och till sist hade han dragit runt Theo så han satt med ryggen mot tv´n istället. Theos rum är en guldgruva! Där finns hur mycket som helst att hämta! Preben plockar själv upp lego ur lådan och springer iväg med. Det kan vara en liten bit eller en hel bil, det är inte så noga. En käpp i plast som stod på Theos rum bar han triumferande iväg med och la inne på tvätthögen i mitt och Nickes sovrum. Där lägger han alla sina skatter så när jag ska ta tvätten så trillar det ur allt möjligt.

 Efter allt bus så är Preben en kvällstrött vovve. Han börjar trappa ner framåt 19-snåret och tar fler och fler tupplurar. Sista gången vi tar ut honom innan vi lägger oss brukar bli vid 22:30-snåret, då är han så trött så det är knappt benen bär honom. Vi det laget har han redan bett om att få gå och lägga sig i vår säng ett par timmar tidigare. När vi sen kryper ner till honom så makar han in sig under täcket hos nån av oss och somnar direkt. Sen sover han hela natten och vaknar till i princip samma procedur nästa morgon!
Godnatt


Prebens vänner


Preben har skaffat fler vänner. Denna gången i hans egen storlek. Kusin Robine är dagmatte åt två små damer, Nellie och Mira. Dom är korsningar mellan Lasa Apso, Chihuahua, Papillon för att nämna några. Hur goa som helst, och igår kom dom för att hälsa på Preben. Dom blev nog lite paffa för här har aldrig varit nån hund här de gånger dom har varit här förr, så när Preben flög fram i 300 knyck och hälsade dom välkomna så ryggade dom nästan tillbaka. Men sen hade dom så roligt! Som dom lekte! Alla 3 ihop! Helt ljuvligt att se! Alla i samma storlek! Och när vi gick ut i trädgården med dom så for dom genom snön så det yrde så man knappt såg dom! Och Preben var överlycklig! Han var ute jättelänge och hade inte en tanke på att det var kallt! Och när dom sen gick hem blev han såå ledsen! Han gnällde och skällde efter dom! En stund. Sen slocknade han som ett sterarinljus i storm.

Gänget


3 snöhundar


Idag blev det äventyr i form av att vi åkte till "Bonnens sjö" för att åka skridskor. Preben fick ikläda sig sin rock och hänga med. Han var måttligt road. Kul de första 10 minuterna sen frös han. Så jag körde hem med honom och då var han så trött och nöjd så jag satte upp kompostgrindarna och begränsade honom till hallen och köket och när han hade somnat i sin bädd åkte jag tillbaka till isen. Det var första gången han lämnades ensam längre än 5 minuter och nu tyckte jag att det var dom bästa förutsättningarna för att testa lite längre. Nu var jag borta i 40 minuter, men när jag kom hem låg han så gott i sin bädd och var så nöjd och huset såg ut precis som jag lämnade det! Jättebra!
Nu när det är så snöigt och kallt ute eldar vi mycket i kaminen och där har Preben funnit sin plats. Har kubbar in och lägger sig framför brasan så fort han kommer in efter promenaden!
Gissa om han mår gott!
Gissa om han njuter!

Så här såg det ut när jag skulle ta kort på honom framför brasan första gången. Då var han tvungen att komma fram och kolla vad jag gjorde.
Läckra ben!
Sjyssta spiror, va?


Släktträff

 

Igår träffade Preben sin kusin (eller ja, inte hans riktiga då) för första gången. Gunners, som jag har skrivit om i tidigare inlägg är korsning mellan Berner Senner och Landseer och är alltså ganska mycket större än Preben. För att uttrycka det milt. Gunners har det godaste hundhjärta som finns så vi var inte det minsta bekymrade över att låta dom träffas. Så efter att ha åkt 40 minuter i bil upp till Falkenberg (Preben var jätteduktig) så släppte vi ihop hundarna. Preben är inte sen att börja busa och Gunners hade svårt att hänga med i svängarna. Jag med för den delen, när jag skulle ta kort. Preben var redan ur bild när kameran blixtrade. Till sist fick vi nästan BE Gunners att säga ifrån till Preben för han blev så uppjagad och Gunners stod bara tålmodigt och lidande och uthärdade hela spektaklet! När Gunners slutligen la sig till ro hoppade Preben upp och bänkade sig på Gunners rygg.



Preben sov som en sten hela hemresan och resten av kvällen, men den som sov allra bäst var nog Gunners...

Men roligt hade dom!


Citruspreparering

Nu är allt som vanligt igen. Preben hann inte vara hemma många minuter innan han slet väck kartonglocket på en golvkrukväxt och grävde ur den! Så nu är ALLA golvkrukväxter preparerade med citron. Har hört från säker källa att det ska avskräcka även den mest envetna! Får se hur länge det funkar här... Eftersom ni har sett bilder på mina urgrävda växter till leda, bryr jag mig inte om att lägga in ännu en, det såg ändå likadant ut som det brukar.
Fortsättning följer...


Preben har firat nyår!

 

Prebens första nyår firades på vårt smultronsställe Vallsnäs. Det blev således också Prebens campingpremiär.
Vi hade över en timmes bilresa dit eftersom väglaget inte var det bästa, och jag var orolig att Preben skulle tröttna. Men vi hade varit på kalas och firat min mormor som fyllde 80 och åkte direkt därifrån till Vallsnäs, så Preben satt inte många minuter i bilen innan han somnade. Och sov hela vägen!
Han tyckte det var jättekonstigt med husvagn! Inte alls mycket plats att springa på och luktade inte som hemma. Och ute var det skitkallt! 18 minus är ju inte superkul om man är gårdshundsvalp och frusen redan innan. Jag var lite bekymrad över hur Preben skulle kunna bli av med sin energi på så liten yta som i husvagnen eftersom han inte kunde vara ute mer än 3 minuter åt gången. Och visst, min oro var faktiskt lite befogad... Enda platsen i husvagnen som är någolunda stor är vår säng så där blev det mycket bus. Och det gick åt en hel del tomma skithusrullar som vi gjorde till leksaker genom att stoppa ner en liten godis och trycka till ändarna så hade han lite att pyssla med en stund. Sen fick jag förståss plocka skithusrullerester i hela sängen... men Preben var nöjd. Enda riktigt goda argumentet Preben hade för att gå ut över huvudtaget var Kasper, Patrik och Maries boxer. Det var första gången Preben träffade en annan hund och han var lite reserverad de första 2,5 sekunderna sen var det bara fullt ös! Han tyckte det var superkul! Kasper var tålmodig trots att den envetna lilla gårdshunden mer än ofta hängde i hans stora boxerkinder! Men dom såg så härliga ut ihop! Denna STORA, grova boxer och denna lilla, spetiga gårdshund!
Så blev det alltså nyårsasafton. Vi började förbereda kvällens stora middag redan på förmiddagen. Vi skulle nämligen dinera ute. UTE alltså. Vi klädde borden med läckra guldmönstrade dukar och satte fram ljus och lyktor i mängder. Vi var i skogen och hämtade hem björkstubbar och ställde runt matplatsen med marshaller på och vi klädde bänkarna med filtar, rompelappar och renfällar. Så strax efter skymningen bunkrade vi på oss ungefär alla kläder vi hade och gick ut och satte oss och åt förätten som bestod av räkröra. Barnen drack julmust och vi vuxna drack vitt vin. Julmusten stod i glasen i ungefär 1 minut sen frös den till slushi! Lite längre tid tog det för vinet att få is i sig. Det var lite svårt att äta med metallbesticken också, för dom ville fastna på tungan. Sen var det varmrätt, som vi lagade ute på våra stekfat. Vi stekte/friterade klyftpotatis och stekte baconinlindade kvibillespäckade kycklingfiléer. Riktig gourmétmiddag alltså! I 18 minus... Barnen fick faktiskt äta inne för dom frös. Hundarna också. Och såsmåningom vi också. Så efter middagen gick vi ner till den vedeldade bastun och tog ett långt, varmt bastubad. Vi kunde inte bada i sjön för där var is som kunde bära en bil. Så skönt det var att krypa in i den varma, varma bastun!
Efter bastubadet åt vi dessert, nougatpanacotta med björnbärscoulis. Inte dumt, kan jag säga! Men det åt vi faktiskt inomhus...
Så 23:40 gick vi ut för att förbereda inför 12-slaget. Laddade champangen och pommacen och plockade fram våra Khom Loyer. Och strax innan 12 började skådespelet på himlen och vi påbörjade vårt genom att tända våra vackra rislampor. Så här såg det ut:





Och när 12 vackra Khom Loyer svävade över himlavalvet och det sprakade och smällde som värst över Unnaryd, då såg Preben ut såhär:

Inga sorger här, inte! Väldigt skönt! jag trodde väl i och för sig att han skulle bry sig särskilt mycket, han är ju så liten än, men vi ville inte ta nån risk och därför gjorde vi vad vi kunde för att minska smällandet för honom genom att åka ifrån det värsta smällandet och använda oss av rislampor istället. Som för övrigt var både billigare, vackrare och varade längre. Och då fick vi 2 såhär glada gossar!
2 gossar på promenad

Och när Preben sen på kvällen fick krypa ner i lillmattes säng såhär, så kunde nog inte livet bli mycket bättre!



Så vi hoppas att vårt smultronsställe även har blivit Prebens. Vi har haft en magisk nyårshelg med underbart vackert kallt väder, fullmåne och helt vindstilla! Det kan inte bli bättre! Men såklart blev Preben jättelycklig när vi kom hem igen igår. Borta bra men hemma bäst!

 God fortsättning!
God fortsättning önskar vi!


RSS 2.0