Preben på pensionat

I helgen skulle familjen åka på minisemester till Göteborg, de tvåbenta i familjen alltså.
För första gången i min 15-åriga hundhistoria hade vi ingen hundvakt! Så det blev till att kolla upp pensionat. Vi kollade både länge och noga och det visade sig att vi hade ett bara några kilometer hemifrån. Så vi åkte dit och tittade och Preben fick givetvis följa med.
Österbo Hundtjänst hamnade vi på.
Vi blev glatt överraskade när vi kom dit över att det var så stort som det var. Det kunde man inte se från vägen. Ägaren Sarah hade en Gårdshund som bara var nån månad äldre än Preben och Preben var överlycklig över att frå leka på denna stora yta!
Hundgårdarna var stora och även burarna inne i hundstallet var jättefina. Vi bestämde oss ganska kvick att det var här vi skulle lämna Preben under vår 3 dagar långa semester.
När vi sen lämnade honom där ett par dagar senare blev Preben själaglad över att få komma tillbaka och leka med alla hundarna! Han hade inte tid med oss alls! Så vi gick in och inredde hans bur med hans canvasbur, filtar, tuggben och andra "hemmagrejor". Vi hade gjort klart för Sarah att Preben INTE tyckte om att vara ensam så därför fick han en bur där han kunde se de andra hundarna i stallet. Han var inte den första hunden där som varit sällskapssjuk så det skulle nog gå bra.
Vi åkte från Österbo Hundpensionat med en mycket god känsla i magen!
Men nu är det ju Preben det handlar om... och då ska man inte låta sig luras av nåt så fånigt som känslor.
Morgonen efter ringde jag pensionatet för att höra hur det gick, och det visade sig att det hade inte alls gått så enkelt som vi hade tutat i oss själva. Preben hade skällt konstant både i och utanför buren. Han hade också ätit upp en bit av dörren in till sin bur. Sarah och hennes man hade haft is i magen länge och väntat ut honom i tron om att han skulle ge sig såsmåningom. Så var dock inte fallet (det är ju Preben det handlar om!), så efter att halva natten hade gått hade dom fått hämta in en transportbur och tagit in honom i sitt sovrum! Då blev han nöjd och tyst!
Efter det beskedet var Göteborg inte så förbannat lustigt längre, Nicke gick och muttrade över hur onödigt det var att jag ringde över huvudtaget, och jag gick och funderade på billigaste matalternativet för oss så att vi skulle ha råd att lösa ut Preben när vi skulle hämta honom.
På lördagen åkte vi och hämtade vår lilla odåga. Då var han tyst och trevlig. Han hade varit mycket duktigare dag 3, han hade fått sova inne den natten redan från början så att övriga på adressen skulle få lite sömn, så han började väl vänja sig. Men han blev jätteglad när vi kom!
I glädjeyran (vår, alltså) hann vi inte med att ta så många bilder men håll tillgodo med 2!



Det är inte sista gången vi besöker Österbo, det känns som att Preben skulle behöva lite träning där då och då, så då kommer det fler bilder.


Preben Phelps

Preben har fått smak på det här med att bada -på riktigt! Han bokstavligen kastar sig i vattnet och sen simmar han både långt och länge! Och han simmar jättebra!
Nedan kommer några bilder från vår badtur igår.




 



Att simma är livet, tycker Preben. Så självklart ska vi passa på så mycket vi kan i sommar. Dessutom är det ju bra träning!

Preben -den nya Phelps?

 


Nytt foder

När vi var i stan igår gick vi inom Lilla Torg Zoo och köpte Nordic färskfoder till Preben. Han är en Gårdshund, men av matmängden han äter att döma kan man tro han är en mus. Han äter rysligt dåligt och nu när det är varmt äter han ännu mindre. Jag har alltid sagt att än har ingen hund självsvalt sig, dom äter när dom blir hungriga, men Preben är verkligen inte stor. På djuraffären beskrev han Preben som "lite... lite tunn", medans vår granne är lite mer rakt på sak och säger "men lille Preben vad du är mager".
Så jag bestämde mig för att prova ge honom färskfoder. Och Preben sa ja. Han slök det med hull och hår! På djuraffären sa dom dock att det var viktigt att han inte bara fick färskfoder, utan även behövde nåt med tuggmotstånd i för tändernas skull. Och eftersom han behöver lägga på sig lite tyckte jag det var lämpligt att blanda upp hans färskfoder med lite extra torrfoder. Preben tyckte dock att detta var helt onödigt. Det blev ju bara en massa extra jobb för honom när han skulle sortera ut torrfodret sen. Det tog lite tid, men han lyckades. Efter en stund var skålen helt tom, allt färskfoder slut, Preben helt nöjd och alla torrfoderkulor låg bredvid på golvet.

 




Preben -charmören

I helgen var den tvåbenta delen av familjen på en liten minisemester i Borås. Givetsvis skulle vi gå på djurparken och där får man inte ha med hundar, så Preben har bott hos sin arbetskollega i helgen. Dom har haft en riktig grabbhelg. Käkat burgare och spelat poker och raggat brudar på stan, såklart. Vi blev tillfrågade om Preben fick användas till "hundtricket" och det är väl klart att han får det, bättre tjejmagnet än så går ju knappast att hitta! Och Preben misstyckte inte alls när det kom fram snyggingar och ville kela med honom. Enda smolket i glädjebägaren var dock enl. arbetskollegan, att han inte enbart drog till sig de unga snyggingarna, utan även tanterna. Men det är ju smällar man får ta, Preben kan ju inte hjälpa att han är oemotståndlig.

Igår hade vi lite ärenden inne i stan och passade på att ta en promenad i Norre Katts park (vilket för övrigt varit en del av Prebens "jaktmarker" i helgen) och uppe vid café Rotundan satt en kille och spelade piano så vi slog oss ner och tog en glass. Pianisten kunde inte slita ögonen från Preben (såklart) så han anonserade högt och tydligt att han tyckte att alla skulle stämma in i allsång och sjunga "Änglahund", vilket vi gjorde! Preben förstod inte riktigt vad det var så mycket väsen om, men njöt onekligen av att vara i händelsernas centrum.


Här sitter Preben på café Rotundan och solar sig i rampljuset.
Givetvis fick han lite glass också.

Ja, nog är han en charmör vår lille Gårdshund...

 


Fläderblomssaften

...blev förresten JÄTTEGOD!
Här kommer receptet:

40 st. fläderblommor
3 st. citroner
2 kg. strösocker
2 l. vatten
50 g. citronsyra
ev. 2 krm. natriumbensoat

Rensa blommorna och lägg i en stor rostfri bunke. Skrubba citronerna noga, skiva dom och lägg i.
Koka upp vatten och socker tills att sockret har löst sig. Häll den kokheta sockerlösningen över blommorna och citronerna och häll i citronsyran. Täck med lock eller plastfolie, jag gjorde båda delarna för att vara på den säkra sidan...
Sen ska detta stå så i några dagar. Jag lät min saft stå i 5 dagar, men jag har läst recept där det räcker med att ha det stående i 3 dagar...
Sen silar man saften och om man vill blandar man ut natriumbensoaten med lite av saften och blandar sen i hela satsen. Häll upp i väl rengjorda flaskor.
GOTT!
Man kan frysa den också!


Nytt fästinghalsband

Jag köpte ett fästinghalsband till Preben idag. Ett sånt där som är helt giftfritt och luktar eucalyptus. Jag tyckte att det kändes bra att det var helt giftfritt med tanke på att han sover i våra sängar, vi badar mycket och barnen kelar honom mycket osv. Men Preben tyckte intre alls om det! Han sprang om kring med svansen mellan benen och gned sig på golvet non-stop! När vi gick ut på promenad (vilket blev en kort sådan med tanke på att temperaturen idag har varit tämligen hög) så drog han framåt i kopplet med svansen mellan benen hela promenaden utan att varken kissa eller bajsa! Han var otroligt störd av halsbandet. Troligen sved det eller nåt, för nu i kväll när han bara vankade av och an här hemma och inte kunde komma till ro alls, så tog jag in honom i duschen och spolade vatten på halsen på honom och då blev han helt lugn. Jag brukar alltid få stänga duschdörren om oss när jag duschar Preben, för att han inte ska gå ut, men nu när jag öppnade för honom gick han ut men sen vände han och gick in i duschen igen! Så jag spolade honom lite till -med duschdörren öppen och han gick inte ut, så det svalkade nog skönt.
Så det där fästinghalsbandet får nog ligga till sig lite innan jag kan sätta på honom det igen...


Preben - kollegan

På varje arbetsplats finns det alltid  (eller borde finnas) en som lyfter stämningen lite extra för sina kollegor. En sån där som man aldrig har tråkigt med. En sån där som man går till jobbet för även om jobbet kan kännas jäkligt trist ibland, så masar man sig dit ändå för just den här kollegan är så rolig.
Preben är en sådan.
Ingen dag på jobbet är tråkig när han är med. Han förgyller tillvaron för samtliga medarbetare på vår arbetsplats på varierande sätt. Idag till exempel, hittade vi i en av våra kollegors kepsar en bit kyckling som Preben omsorgsfullt hade gömt där. Kollegan i fråga var inte inne på kontoret för tillfället så givetvis tyckte vi andra att detta var otroligt roligt och lät så klart kycklingbiten ligga kvar.
Ja, Preben är en sådan kollega som skulle utnämnts till månadens anställd VARJE månad, om vi nu hade haft nåt sådant på vårt jobb.
Han klär i kontor, helt enkelt.
Allra mest tycker han om att vara med där det händer. Oftast uppe på skrivbordet. Här på Svantes.


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)

Han vill också gärna sitta i fönstret och kolla ut på gatan. Det ser fantastiskt vackert ut när man kommer utifrån och ser denna snygga Gårdshund i fönstret. Såhär ser det ut inifrån:


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)


Foto: Svante Eldholm (med samma raddiga mobilkamera som på de andra)

Sprider glädje, det gör han...
En sån som vi går till jobbet för!


Foto: Svante Eldholm (med den raddiga mobilkameran)


Gårdshund i cykelkorg

I kväll tog vi jycken i cykelkorgen och trampade iväg för att plocka fläderblommor och fiska.


Hur får man då en gårdshund till att åka cykelkorg? Jo, man sätter helt sonika ner vovven i cykelkorgen som om det vore den mest naturliga sak i världen, kopplar så att det inte går att hoppa ur och sen cyklar man! Mycket smidigt om man ska längre sträckor.

När vi väl stannat cyklarna och Preben fick hoppa ner blev han överlycklig! Han tyckte det var helt underbart att få springa och slarva! Han drog in rompan under sig så att bakbenen sprang före frambenen och så for han så fram och tillbaka! Hjälpte hussarna att fiska lite i mellanåt.
Fläder fanns det gott om, men det var inte det enda. SMULTRON! I mängder! Det var alldeles rött i vägkanten och Theo proppade i sig allt vad han kunde. Till min förvåning gjorde Preben likadant, han tyckte också det var gott med smultron, han till och med plockade dom själv! Han skrapade med tassen på bären tills det lossnade och sen åt han upp det!





Preben tyckte det var jättespännande och kolla när hussarna fiskade! Han ville helst vara med i vattnet  -och det var han också... till husses förtret för han påstod att det skrämde fisken. Men napp fick dom i alla fall!





Hela huset doftar nu av fläderblommor som ska bli till saft i morgon. Jag fick faktiskt lägga ut dom på altanen för det luktade så starkt. Jag har aldrig gjort fläderblomssaft förr, men det ska tydligen vara så enkelt att inte ens jag kan misslyckas.
Gårdshunden har nu kröpit ner till husse, mycket nöjd och trött efter en jättehärlig kväll.
 




Västra stranden

Denna helgen har vi spenderat på vårt nya favoritställe:
Västra stranden i Halmstad!
Wow, vilket ställe! Halmstads hundstrand. Fantastisk! Jättefin strand, något långgrund, men det är bara till fördel för småhundar som Preben. Stranden är lång, jag vet inte HUR lång, men lång.
Mentaliteten är underbar hos både människor och hundar. Hundrana fick gå lösa och i princip gå och leka lite som dom ville. Ingen blev sur om en hund sprang över någon annans handduk eller drog ner en brassestol (det sistnämnda gjorde Preben... Han var kopplad och ville springa till en annan hund och drog med sig en brassestol, men det var bara skratt och leenden) liksom vi inte kunde annat än skratta när en Rhodesian ridgeback helt lungt lunkade fram till Theo och knep hans macka mitt framför ögonen på oss, och sen drog den iväg i 300 knyck med sin arga matte efter sig. Charmigt!
Vi blev helt förälskade i Västra stranden och Preben är överlycklig där med så många hundkompisar att leka med! Inte en enda gång hörde man att någon hund (eller husse) blev arg! Det funkade otroligt bra med alla dess lösa hundar tillsammans!
Vi hade Preben kopplad första dan för vi visste inte riktigt vad som gällde, och Preben lider just nu av MYCKET selektiv hörsel så vi vågade inte chansa. Men vi köpte 25 meter flaggstångslina på Biltema. Rekomenderas. 69 spänn för en mycket lätt, alldeles lagom tjock lina. Den klippte vi till en kort lina på typ 2,5 meter och hade en lång. Den långa gick han i första dan för då kände vi att då kunde han springa iväg en bra bit och få en chans att komma tillbaka på inkallning. Men andra dan hade vi bara den korta linan och så gick han lös med den på sig så kunde vi bara ta i den om han tog för långa promenader.
Tyvärr tröt kamerabatteriet den dan vi hade kameran med oss så jag fick inte så många bilder men några blev det i alla fall!

Just dessa grabbarna heter Zlato och Devil. Preben betraktar bara...


men han är såklart med och leker också...



Här kommer husse och Preben. Dom har precis promenerat över hela stranden och tillbaka. Det tog tid! Allt som syns på bilden är Västra stranden.

Jag rekomenderar varmt att man åker dit! Vi sa ändå att även om man inte har hund, utan bara gillar hundar så ska man åka dit för det är så mysigt!




Själv hemma -i trekvart!

Hurraaaa!
Idag har vi varit och badat hela familjen -UTAN Preben! Han har varit själv hemma! Barnen stack i väg först och jag blev kvar en stund och sprang ut och in några gånger, samt informerade grannen om att Preben skulle vara ensam och om han kunde lyssna efter honom ibland.
Sen cyklade jag till badet och planerade att vara hemifrån en halvtimme. Halvtimmen blev dock en trekvart.
När jag kom hem och öppnade dörren kom han ner för trappan som ett skott och verkade ganska stirrig, så jag misstänkte att han förmodligen hade suttit och skällt en hel del. Men när jag pratade med grannarna sa dom att dom inte hade hört ett knyst! Fantastiskt! Det känns skitskönt! Jag vet ju inte vad han har gjort här hemma när han har varit ensam, men han har i alla fall inte skällt och han har inte hittat på några hyss, så det är jag fullt nöjd med!


Forts. kisseriet

Jag pratade med veterinärern nu precis som sa att jag skulle avvakta över helgen. Hon menade att urinvägsinfektion oftast yttrade sig med att dom ville kissa ofta och småskvätta och så är ju inte fallet här. Ja, småskvätter gör han ju förståss, men det gör han ju alltid (ute). Idag har han kissat precis som vanligt och eftersom hans allmäntillstånd är som vanligt tyckte veterinärern att jag skulle ligga lite lågt. Så då gör vi det.


Preben - strandhunken part II

Som jag skrev så insåg Preben såsmåningom tjusningen med vatten så härom kvällen åkte vi till Ekasjö. Preben tyckte det var jättekul! Både han och barnen badade så det stod härliga till! Han ville dock inte simma, men det kommer kanske sen.
Kolla vilka härliga badbilder!







Idag hände dock något konstigt. När Preben gick ut i morse satte han sig och kissade som en tik, vilket han inte har gjort sen i vintras. Han satt jättelänge och kissade. Sen tänkte vi inte mer på det förrän vi satt och åt middag på altanen och Preben kom ut  -kissandes! Han gick och kissade och hade börjat inne, kissade sig ut på altanen och fortsatte ute när Nicke ledde ut honom! Hur skumt som helst! Har aldrig hänt tidigare och Preben har ju varit rumsren sen i vintras! Kan detta vara en baksida av allt badande tro? Kan han ha fått urinvägsinfektion? Det var min första tanke... Jag ska ringa veterinärern i morgon så dom får kolla. Sen ikväll när vi gick på promenad kissade han precis som vanligt.
Skumt...
Jag uppdaterar löpande.


RSS 2.0