Det går framåt!
...med vår seperationsångestavvänjing!
Igår när vi kommit hem från campingturen var barnen sugna på att bada. Något bad hade det inte blivit under campingen för riktigt så varmt hade det inte varit. Men igår blev det ju varmt på allvar.
Nicke och barnen stack till Veingebadet och jag blev kvar hemma med Preben eftersom vi inte kan lämna honom själv...
Men Preben var väldigt trött efter camping och bilresa så han ville sova. Så jag rännde ut och in genom dörren några gånger tills han inte orkade höja på ögonbrynen mer och då passade jag på att stanna kvar ute i trädgården. Jag kunde höra att han hoppade upp i köksfönstret och ner igen, men han var tyst! Sånär som på ett litet skall! Jag satt nog ute i 10-15 minuter innan jag gick in till Preben. Han blev glad när jag kom, men inte så hystersisk som han blev förr! Så efter en stund upprepade jag proceduren, rännde ut och in och till sist hoppade jag på cykeln och stack iväg till badet till dom andra.
Jag var borta 15-20 minuter och när jag kom hem och öppnade dörren reste Preben på sig och sträckte på sig lite sömndrucket. Han hade sovit!!! Hurra!! Vilken seger!! Nu går det på rätt håll!
