Vägen till jobbet

Nu har vi börjat promenera till jobbet på mornarna. Vädret har blivit bättre och Preben har blivit större, så promenaden hemifrån, via skolan och till jobbet är en alldeles lagom morgonpromenad. Och den ser nästan exakt likadan ut varje morgon:

Första biten går i tämligen rask takt! Kopplet är sträckt till bristningsgränsen för Preben är full av energi!


Sen ska det bajsas utanför dagiset... Han tar i så att bakbenen lättar från marken. Jag plockar fram lilla bajspåsen, tar upp det som är så där att ta i, och eftersom det inte finns nån papperskorg i närheten stoppar jag ner påsen med innehåll i min väska för att slänga vid tillfälle.


Därefter går det lite långsammare. När vi närmar oss skolan går det ibland inte alls. Där finns så mycket att titta på så att han bara måste sätta sig en stund och bara betrakta. Bussar, mopeder, skolbarn, grävmaskiner... Då är han nästintill omöjlig att få ur fläcken!


När vi sen kommer in på skolområdet för att lämna Theo, då går Preben helst på bakbenen! Alla dessa barn som han bara skulle vilja springa fram och leka med! Svansen går som bara den! 


Efter den mentala anspänningen går vi ner på grusplanen och där får Preben springa lös. Lycka!!




Väl på jobbet intar han sin kontorsplats, dvs. uppe på mitt skrivbord precis vid fönstret. Där sitter han och tittar ut ett par minuter innan han somnar.


När jag lite senare ska ta fram posten som jag har har haft med mig i min väska, blir jag obehagligt påmind om det här:


Ser fram emot liknande procedur i morgon bitti!
Med undantag av den kvarglömda bajspåsen då, förståss...


Fyllehund

Idag fick Preben sin sista behandling med Stronghold. Men oj vad konstig han blev! Han kutade ifrån oss så fort vi satte ner honom efter att vi hade droppat honom. Sen ville han inte gå nära oss! Nicke gick ut med honom, han vinglade och visste inte riktigt var han skulle bli av! (Preben alltså) Han ville inte ha godis och när han var inne så bara gick han fram och tillbaka och vi fick inte komma nära! Så fort vi kom nära la han svansen mellan benen, sänkte huvudet och pep i väg! Skitskumt!
2 timmar senare var han likadan så då ringde jag vetrinären. Dom hade aldrig hört talas om en sådan biverkning av Stronghold. Så jag ringde tillverkarna/försäljarna av Stronghold som sa att dom faktiskt kan bli lite berusade av det (djuren alltså) eftersom det innehåller alkohol! Och Preben var nog bra på lyset! Efter att ha varit och handlat ett par timmar och kom hem så mötte Preben mig i dörren som vanligt med viftande svans. Det var skönt å se! Han ligger dock fortfarande på tillnyktring på dörrmattan. Hurvida han kommer att vara bakfull i morgon får vi se...


Bakslag och framsteg

I söndags var Nicke och Preben på valpkurs. Nicke kom hem en smula missnöjd och tyckte att dom hade fått ett bakslag. Han menade att Preben nog inte var en lydnadshund, direkt... Däremot hade Preben fått testa på Agility-redskapen och det hade han gjort med bravur! Och med STOR glädje! Så Agility får vi nog börja med såsmåningom.
Så i måndags var jag på utställningsträningen igen och Preben var JÄTTEDUKTIG!! I alla fall med våra mått mätta! Viss pep han lite och visst drog han i kopplet ibland, men det var inte alls som de andra gångerna. Och han stod! Jag kunde faktiskt ställa honom! Inte snyggt kanske, men han STOD!
Och när Preben hade gått ett helt varv i trianglen med oavbruten ögonkontakt med mig så hoppade både jag och Preben i segeryra och så åkte vi hem.
Roligt. Mycket roligt!


Är vi i mål?

Det är nu 1 vecka och 4 dagar sen jag badade Preben sist och han kliar sig inte alls! HURRAAAAA!!!! Det känns som en seger!! Kanske är vi äntligen förbi!
I helgen ska jag ge honom och kaninerna den sista dosen Stronghold för att vara på den säkra sidan. Det verkar ju faktiskt som att det har hjälpt. Vi är så glada! Inte minst Preben som slipper bada! Jag är nog mest lättad över att det inte verkar vara foderallergi / kvalsterallergi / tonnsillit och allt annat vi har haft uppe på tapeten. Peppar, peppar...


Härligt med vårväder!

Preben njuter av det underbara vårvädret som har börjat visa sig! Vem gör inte det? Härligt att kunna vara ute och leka och SPRINGA! Härom dan promenerade vi ner till grusplanen nedanför skolan och släppte Preben lös med en boll...

Han var superlycklig!
Och SNABB!! Han kubbar fort som tusan! Rumpan kommer fram före frambenen!

Här sitter en husse och gömmer sig, medans Preben först inte bryr sig alls, för att efter en stund sätta nosen i backen och börja söka.

Syns han??

Bland det roligaste Preben vet är frisbeen!

Den jagar han i full fart!

...och han blir såå mallig när han får fatt i den! Då kommer han och lämnar tillbaka den och vill att vi ska bråka lite om den och sen ska vi kasta den igen.


Framsteg!

I måndags var vi på utställningsträning för andra gången. Det gick inte superbra, men det gick definitivt bättre än sist. Vi stannade inte hela tiden för när han hade varit riktigt duktig passade vi på att sluta.
Det som däremot går mycket bra är klickerträningen! Preben behärskar nu prickfritt:

"Dutta" -Tämligen simpelt, han ska dutta med nosen i min handflata
"Ligg" - Äntligen har jag fått till ligg, det har inte lyckats med någon annan metod!
"Dansa" -Han ställer sig på bakbenen och snurrar
Och vi håller på och tränar på att han ska lägga tassen i min hand, och det har vi bara tränat 2 tillfällen och han börjar redan koppla! Det är fantastiskt roligt!


Mindre kli!

Jag vet knappt om jag vågar skriva det, men jag tror att Prebens kli börjar bli bättre. Jag har inte badat honom sen i torsdags och i dag är det tisdag och först idag har han börjat klia sig lite. Känns som ett stort framsteg! För några veckor sen hade det inte gått att vänta så här länge mellan baden, då hade han fnattat sig frenetriskt!

Gårdshund


Utställningsträning

I kväll var jag och Preben på vår första utställningsträning. Egentligen mest för att det är ett bra tillfälle att få lite miljöträning. Och det behöver han!
Han blev så till sig av alla dess vovvar som spatserade omkring och inte fick man leka med dom! Det var ganska jobbiga 75 minuter. Det kändes som jag slet och drog i hans hals mest hela tiden. Det var i princip omöjligt att få honom lugn. Han var inte ens intresserad av wienerkorven jag hade med mig!
 Efter en timme kunde jag gå ett halvt varv ungefär, med slakt koppel. Instruktören sa att det kommer att gå bättre nästa gång. Så det hoppas vi på. Det är ju väldigt välbehövligt med den här typen av träning, det märks ju.
När vi kom hem gjorde Preben såhär:

Slet sönder sin Valpkursbok.
Det här med skola är skit, tycker Preben. Klara höll med.


Det händer grejer...

...mest hela tiden i vårt hus, och idag har varit en särskilt händelserik dag.
Preben började i morse.
En helt vanlig säng...

tills man lyfter lite på överkastet...

och hittar Prebens halvätna frukostmacka gömd där!
Alltså, jag gillar ju tänket, jag är själv likadan. Man gömmer något gott nånstans och sen ska man helst glömma bort det och så blir man sådär glatt överraskad när man hittar det. Men i sängen...?

Jag har ju skrivit tidigare om hur mån Preben är om sin tandhälsa (han har fått ny tandborste nu) och idag tog han saken i egna händer, eller tassar. Eller mun.
Han gick in i badrummet, hämtade en tandkrämstub i badrumsskåpet, tog den med sig upp i soffan där hans tandborste redan låg. Sen hör jag och Klara hur något trillar i golvet...

Då har Preben SKRUVAT AV locket på tandkrämstuben, det var den som trillade i golvet, och står och slicka på tandkrämstuben!! Helt makalöst!!
Givetvis fick han lite tandkräm på sin tandborste och sen hade han andedräkt som en gud!
Men ärligt talat... är det normalt att en hund kan skruva av tandkrämslocket???

Nu i kväll när vi ska gå och lägga oss ser jag att mackan som låg i sängen är borta.


Senaste projektet


Mitt senaste projekt:


Efter att ha varit väääldigt skeptisk till det här med klickerträning har jag nu läst på och blivit löjligt intresserad! Idag började jag mitt projekt. Preben har tränat på att "klick" betyder godis. Jag måste säga att det nog blir en utmaning, för min Gårdshund är inte ett mat- och godisvrak, utan här gäller det att använda sig av gourmetgodis om det ska funka. Men på en något hungrig mage funkar det bra med korv.
Superspännande!


Helgsemester

Vi har varit uppe i Vallsnäs och kollat till husvagnen. Den stod kvar och vi lyckades faktiskt hitta den under all snön! Preben tyckte det var underbart! han har verkligen fått smak på att vara ute och är inte alls intresserad av att gå in. Så han har faktiskt spenderat mesta delen av sin vakna tid utomhus. Det fanns mycket spännande dofter på campingen från alla hundar som brukar vara där, vilket gjorde att Preben inte hade något större intresse av att lyda oss. Så vi tog ut honom på isen (jodå, den var JÄTTEtjock), det låg ett par centimeter skare på isen så det var lätt för Preben att springa där till skillnad från övriga campingen där det låg MINST en halv meter snö som man sjönk ner i med jämna mellanrum. På isen var det dessutom så stor yta så vi kunde se Preben hela tiden även om han fick för sig att pinna iväg en lite längre bit. Som han njöt!!


I förmiddags gick vi en promenad bara han och jag och då kom Preben på att den där matten får man hålla lite koll på för hon försvinner minsann lite titt som tätt! Så fort Preben la sin uppmärsamhet på något annat så passade jag på att sticka och gömma mig. Första gången trodde jag att han faktiskt hade struntat i mig och gått hem, men efter ett tag dök han faktiskt upp! En smula uppjagad! Nästa gång jag försvann gick det lite snabbare innan började leta och nästa gång ännu snabbare. Så mina gömställen fick bli svårare och svårare. Här ser ni en något undrande Preben fotograferad från ett gömställe i vassen: (jo då han är där som en liten prick lite till vänster)



När han sedan hittade mig hade vi fullt bus!



Efter allt skoj ville han såklart inte gå in så då fick vi locka in han med en bit skinka som han gladeligen tog, sprang i väg med och gömde här:



...i vår ännu inte bäddade säng. Mysigt!

 


Preben - renhållningsarbetaren

Efter ett muffinsbak med barnen tidigare i kväll kunde jag knäppa av den här bilden på en mycket hjälpsam Gårdshund som kastade sig över det tråkiga efterarbetet med disken!

Det är att ställa upp för familjen, det!

Jag har placerat min blogg i <a href="http://bloggkartan.se/registrera/27064/veinge">Veinge</a> på <a href="http://bloggkartan.se">bloggkartan.se</a>!


Preben - administratören

Så här såg det ut i går när jag satt med fakturorna på jobbet. Efter ommöbleringar sitter jag nu vid ett litet provisoriskt skrivbord och i väntan på mitt nya, stora skrivbord sker en viss del av arbete dessvärre -på golvet. Som att sortera fakturorna till exempel. Preben kastade sig bokstavligen över arbetet...

Det är engagemang på hög nivå!


Celebert besök!

...fick vi i går när Ewa-Uppfödare kom och hälsade på! Preben blev helt galen! Han hoppade upp och ner på henne hela tiden! Och pussade och slickade och tog nog ett och annat tandgrepp i öronsnibbarna på henne!



Han kunde inte vara still så jag kunde ta några bra bilder på dom båda!
Underbart med en uppfödare som är så engagerad!!


Att jobba

...med Preben är aldrig tråkigt. Det kan vara en smula ineffektivt så det är tur att han har ett gott förhållande till chefen. Vi får många goa skratt! Så här såg det ut idag:



Efter lite krånglande lyckades Preben hoppa upp i en papperskorg och hitta lite skit och tugga på! Han var så nöjd med sig själv över att han lyckats ta sig upp där!
Så småningom hoppade han ner igen, sprang iväg en stund och kom tillbaka med en sko, som han helt sonika la ner i papperskorgen! Skon var dock varken chefens eller min varför vi snabbt fick plocka upp den ur papperskorgen igen, be om ursäkt till skons ägare (med skrattet i halsgropen) och ställa tillbaka den i skostället!
Roliga jycke!
Här är Preben i en annan arbetsställning:


På brukshundsklubben

Idag var det dax för valpkurs igen! Vi missade en gång när vi var i Björnrike så det var längesen vi var där nu. På bruks hade dom plogat delar av planen så där var barmark. Vilken lycka!
Preben blev så till sig när han såg alla dessa vovvar och ville bara fram och hälsa! Idag stod det på agendan att det skulle tränas "sitt kvar" och inkallning. Momenten som tränats gångerna innan skulle också gås igenom. Det var bland annat att man skulle "neja" hunden när man gick förbi de andra om hunden ville dra dit och istället få den att komma till husse eller matte.
"Den här gången provar vi utan koppel!" sa instruktören och både jag och Nicke började fundera på om inte vi kanske skulle åka hem igen och kanske komma tillbaka en annan gång, om ett halvår eller nåt ;)
Men Nicke kämpade på med kontaktövningar och så länge han kämpade var Preben jätteduktig! Låg han å andra sidan på latsidan tex när han skulle lyssna på vad instruktören sa, så var Preben mest otålig.
Så kom det till inkallningen... Instruktören höll i Preben och Nicke sprang i väg och lekte med Prebens leksak och tjoade och tjimmade och såsmåningom ropade han på Preben och instruktören släppte honom. Han for som en raket i 300 knyck tvärs över Laholms Brukshundsklubb rätt mot Nicke, högg lite i leksaken på vägen och kubbade sedan förbi!! Och passade såklart på att dra ett par ärevarv förbi och hälsa på de andra valparna som så tålmodigt satt vid sina hussars och mattars fötter.
"Spring åt andra hållet! Lek! Var rolig!" skrek instruktören till Nicke. Och det gjorde han. Säga vad man vill om Nicke, men han tog sin uppgift på blodigaste allvar. Han hoppade och tjoade och skuttade och sprang, rullade sig på marken och jonglerade med leksaker! Laholms Brukshundsklubb var stum av förundran! Preben blev skitglad och for fram till husse som en skållad gasell och kastade sig in i leken och sen låg dom där och rullade runt på marken!
"SÅÅ ska det se ut!! Bra! Ett skolboksexempel på hur man ska göra!" ropade instruktörerna och det ryckte i benen på alla dom andra hundaran som också ville springa fram och vara med och leka.
Efteråt var Nicke genomsvett och det blev såsmåningom dax att gå och fika och instruktörerna fortsatte att ösa beröm över Prebens husse. En instruktör sa "så försöker jag alltid få mina elever att göra, men ingen har nånsin gjort det! Var det nån som filmade?" Inte ens jag filmade, men jag tog några kort. Se själva, även om bilderna inte riktigt berättar hela sanningen, man ser inte heller Nickes genomsvettiga panna, men ni får tro på mitt ord. Annars kan ni alltid fråga på Brukshundsklubben i Laholm för där lär dom prata om detta lääänge!

Här står hela gruppen redo. Preben är på helspänn...



Här är det dax för inkallning, Nicke har sprungit iväg och kurat ihop sig...


Preben har kubbat iväg och förbi...



Men DÅ... går Nicke igång med det tunga artilleriet...


And... TOUCHDOWN!

Här ser ni en husse som inte skyr några medel för att få sin hund dit han vill. Och han lyckas!

Mycket roligt. Mycket roligt! Mycket underhållande för samtliga närvarande.
Jag ser fram emot nästa gång vi ska på valpkurs. Det är glädje!


Prebens nya rum

Preben har fått ett eget rum i Klaras rum! Klara har några små vindsrum i stödbensväggen i snedväggen på sitt rum och dom rummen har hon fyllt med en hel massa grejor. 2 av rummen har blivit "Littlest Petshop-världar", Klaras stora hobby fram till för ett tag sen. Hon hade ett Petshop-rum med parkettgolv och tapet dvs. "inne-rummet" och så har hon ett som är blåmålat med grön matta dvs. "uterummet". Nu har dock Pet shoparna stått tämligen orörda ganska länge och härom dagen fick dom flytta i från sitt "ute-rum". Detta till förmån för Preben. Klara bar upp hans bädd som har legat i hallen tidigare och som han faktiskt inte legat särsklit mycket i, och ställde in där och det blev en jättemysig vrå till Preben! Som han dessutom gärna går in och lägger sig i!


På dörren till det lilla rummet sitter en plansch på en Jack Russell som Klara köpte långt innan vi skaffade Preben och hon sa alltid att "en sån hund ville hon ha, fast inte med brunt utan med svart". Ja och tänker man bort det bruna och tänker svart i stället så kunde det lika gärna varit en bild på Preben (nästan).
Klara har nu strökit över "Jack Russell" och skrivit dit "Preben" istället.



Men så här ser man givetvis ut om man är RIKTIGT snygg!


Framsteg i klibehandlingen

Nu när jag badar Preben varannan dag så kliar han inte sig en bråkdel så mycket! Det är jätteskönt! Mest för honom förståss, även om han nog helst hade sluppit duscha och bada så ofta.
I går fick han sin andra dos Stronghold. Han fick den mest för att vetrinären absolut tyckte att han skulle ha den, jag hade faktiskt tänkt strunta i och ge honom den för jag har inte tyckt att den har hjälpt. Men idag har han varit så kornig och mjällig i pälsen! Jag har "sopat" av honom flera gånger. Kan det vara så att det är ett mjällkvalster ändå trots allt och att den nu trillar av? Jag kan bara spekulera.
Jag har börjat ge honom en tsk. rapsolja i maten varje dag nu. Ewa-uppfödare hade forskat runt på nätet å Prebens vägnar och hittat detta tips mot torr och kliig päls.
(TACK Ewa, för ditt engagemang!)
Efter duschen nu ikväll kubbade han upp till Klara som precis hade somnat, och burade ner sig under täcket hos henne. Givetvis vaknade hon av 4,5 kg. blöt hund in på bara skinnet, så då passade jag på att ta ett kort.


RSS 2.0