Julpyntat!

Mitt hus är färdigpyntat. Nu är det jul i kvadrat hos oss och jag äääälskar det! Att det dessutom är snö är ju bara helt fantastiskt!
Julgardinerna hänger uppe, samma som de senaste 3 åren tror jag. Likaså juldukarna och en del pynt som är apgammalt men som bara måste finnas med och som måste stå på exakt samma ställe varje år. Men jag köper gärna nåt nytt varje år också. Ett hus kan aldrig vara för julpyntat, enligt mig. Här kommer ett urval.

Mina snögubbar som jag har haft jag vet inte hur länge, måste alltid stå i mitt stora fönster ut mot gatan. Till vänster om ljusstaken.


Mina två tomtar som matchar snögubbarna måste alltid stå i mitt andra stora fönster fast ut mot gräsmattan och dom måste alltid stå till höger om ljusstaken.


Varje år görs en liten ljusgrupp i mitt betongfat, i år har Theo gjort den. Den ser alltid likadan ut varje år och placeras alltid på soffbordet.


Skithustomten (barnens favorit) står alltid i fönstret ut mot altanen. Fast dörren brukar hållas stängd annars luktar det skit, säger barnen ;)


Smalbenstomten följde med mig hem efter en shoppingtur för tre år sen, tror jag, och han har faktiskt fått byta plats ett par gånger. Han har stått både till vänster och höger om tv´n. Nu står han till höger och det känner jag mig tillfreds med.


Mina nytillskott är min ögonlösa julmus som jag köpte förra året och årets köp är pälstomten som jag köpte på julmarknad i söndags. Jag gillar han skarpt.
Ögonlösa julmusen fann sin plats direkt på skänken i matrummet och han sitter så bra där, men pälstomten har inte riktigt hamnat rätt än, tror jag. Han står bara på skänken och modellar nu, han står i fönstret annars men det klär honom inte riktigt. Han skulle göra sig bäst på brudkistan, men den är bara typ 60 cm hög och jag fruktar för hans hälsa där nere eftersom han är pälsbeklädd... Skulle vara oehört tråkigt om han blev lemlästad.


Mitt allra vackraste pynt var totalt kameraskygg idag och kände inte alls för att ställa upp på bild, men jag lovar att ni kommer att få se honom i en alldeles ljuvlig juloutfit snart.
Nu ska jag se om jag lyckas lägga in lite snö på bloggen. Det gick i fjol! (Det är dock ingen garanti för att jag lyckas i år ;))


Advent å snö!

Advent å snö är nog det absolut mysigaste som finns! Det tycker både jag och Preben. Varken han eller jag kan få nog av snön! Preben far runt som en tetting i snön, det luktar ju såå gott och snabbt ska det gå! Ibland blir han så till sig så han bara måste fälla in rompan före frambenen och dra en repa i snön så den sprätter!



Julpyntat har vi också gjort. Jag började faktiskt redan lite förra helgen för hos oss kan man bara inte få för mycket jul. Jag skulle nog kunna ha jul året runt. Så igår åkte allt fram, och med allt menar jag rubbet. Tomtar å juldukar osv. Här blir det alltid jul direkt. Jag veeet att man egentligen ska smyga fram tomtar och sånt lite efter hand runt Lucia eller så, men då tycker jag att jag får njuta av det alldeles för lite tid, därför kör vi på med det tunga artilleriet direkt.
Preben hjälpte till att julpynta. Han var sååå nyfiken på allt som fanns i jullådan och jag vet inte hur många gånger jag och Theo fick springa och hämta pynt som han plockade upp och släpade iväg med. En julbock räddas i sista stund från massakering och en tomte Klara gjort i skolan skulle han bara precis rugga upp i kanterna lite. Min nya julmus från i fjol hann han dock plocka med sig i ett obevakat ögonblick, och ögonblick har min julmus sett för sista gången. Preben såg till att julmusen bokstavligen har sett sina bästa dagar. Den har nämligen inga ögon kvar.


Ögonlös julmus


Min mysvovve

Idag var det ett riktigt skitväder när vi skulle gå till jobbet. Tydligen har både jag och Preben missuppfattat det här med nederbörd för vi trodde att det innebar att det kom uppifrån men det gjorde det ju inte alls. I själva verket kom det snöblandat regn från sidan! Från framsidan och baksidan och ena sidan och andra sidan, men fasiken inte uppifrån. Det gillas inte. Gärna snö, men då utan regn och helst från ovan.
Jag bokstavligen asade ut Preben i morse och fast vi tog den korta vägen till jobbet så tog den lika lång tid som den långa för Preben ville verkligen inte vara ute. Nu var det ju inte så att jag gick och jublade över att vara ute heller förvisso, men för tusan det är ju bara å bita ihop och traska på!
Men... sen när Preben får komma in i värmen så blir han såå glad. Och mysig. Först vill han springa runt i 190 och sen vill han kelas. Och det är så gott när han kommer och i princip vill krypa under skinnet på mig!
Så här kommer några mysbilder på Preben i sitt esse. Bilderna är inte av nån vidare kvalitet men jag hoppas ni "get the picture"


Han gnider in sig i både mig och mattan.


Svansen går så fort så att den blir helt suddig på fotot! Varför jag är suddig vet jag inte, men jag har svårt att fastna på bild rent generellt...



Han är bara så mysig när han är på det humöret! Så i det avseendet har jag inget emot dåligt väder!
Btw* -nu snöar det på riktigt här!

(*Btw- är förkortning på By the way. Har jag sett att man skriver nu för tiden och jag kan ju inte vara sämre än att haka på trenden.)


Ända mot ända kan inget hända

Klara har ett extraknäck efter skolan när hon går ut och rastar en annan gårdshund här i byn som heter Lisa och idag tog hon Lisa med sig hem för att hon och Preben skulle få leka, vilket mottogs populärt av båda hundarna. Till en början.
Vi satt och åt lunch och hundarna rev av en rejäl repa genom huset i 300 knyck. Upp och ner och runt överallt och var allmänt glada. Men sen hörde vi bara hur Preben skrek! Skrek i falsett (och det har inte med kastreringen att göra, han lät så före kastreringen också) så vi kubbade ut i rummet där hundarna var och fann dom ihop. Fast. Ända mot ända. Preben tyckte väl klart att Lisa såg inbjudande ut och beslöt väl sig för att chansa och lägga in en stöt, och uppenbarligen var Lisa inte sen att haka på. Men Preben hade nog inte räknat med efterföljande konsekvenser utan var helt förtvivlad över att han satt fast! Lisa å andra sidan, var hur nöjd som helst och viftade på svansen och vill springa och busa och det fann nog Preben en smula jobbigt eftersom det innebar att han åkte BAKlänges (he, he, he) och det gjorde förmodligen ont också för han skrek i högan sky. Så vi fick hålla fast Lisa så att hon stod still så att Preben inte behövde tjuta. Och så satt vi. Och kelade Lisa så att hon stod still och väntade på att dom skulle lossna från varandra. Preben var MYCKET moloken och såg både skamsen och lidande ut. Och varje gång Lisa rörde sig minsta lilla så skrek han.
Tror vi satt så i 10 minuter ungefär, innan hundarna blev två igen och då lommade Preben i väg med svansen mellan benen (denna gången mellan sina egna) lika hjulbent som Zeb Macahan och tyckte OTROLIGT synd om sig själv. Lisa kubbade efter och tyckte att dom skulle fortsätta leka, men Preben var svårt traumatiserad och hans annars så goda självförtroende hade fått sig en rejäl törn. Han ville bara gå och lägga sig och ta hand om sin ömmande, ganska blåa... ja ni vet...


Har ni nånsin sett en sån miserabel hund??



Nåväl, ingen skada skedd, han är ju kastrerad och man kan ju hoppas att han har lärt sig en läxa efter denna hemska upplevelse. Man brukar ju säga att bränt barn skyr elden och det skulle väl kunna benämnas med fastnad hund skyr... ja... jag vet inte, just nu är det i alla fall Lisa.
Han blev dock sig själv igen såsmåingom, han är ju inte långsint. Då var det värre med Klara som tyckte att det nog var det äckligaste hon sett! Vidrigt var det, enligt henne. Hennes pedagogiska pappa, tillika Prebens husse passade på att spä på det hela med att säga att det är likadant för människor och kläckte ur sig att "när mamma och pappa gjorde dig satt vi fast röv mot röv i en timme" varpå jag blev rädd att vi skulle behöva lägga in Klara på barnakutens traumaavdelning. Men med en mördande blick på hussen fick han såsmåningom förklarat att han bara skojade. Kul.


Skolavslutning

Idag var det dax för Prebens sista gång på Allmänlydnadskursen. Det var också dax för hussen att spela match i korpfotboll vilket skulle hinnas med innan bruks. Dock kom hussen hem med bandage om sin fot stöttandes av två lagkompisar. Han hade stukat foten 3 minuter in i matchen. Och vilken stukning! Foten var tjock som på en 80-årig tant med vattenansamlingar! Dessutom blå! Så hussen blev förpassad till soffan med omlindning av foten och högläge (vilket han i och för sig inte verkade helt missnöjd med). Så idag har JAG fått gå på bruks med Preben! Och det var jätteroligt! Han ÄR ju verkligen en stjärna, vår vovve! (På bruks i alla fall...)
Det var mycket passivitetsträning, vilket Preben fixade som ingenting. Kvarsittande med störning gick SUVERÄNT, han skulle sitta kvar medans jag sparkade en boll runt honom och det gjorde jag varv efter varv och det enda han gjorde var att hålla ögonkontakt med mig. Supersnyggt. Sen gick vi fot och det gick så bra så att instruktören ville att jag skulle gå med Preben lös men jag släppte bara kopplet och det gick kanon! Det var riktigt, riktigt roligt. Det var som sagt sista gången på denna kursen, men han är redan anmäld till rallylydnad nästa termin. Instruktören tror att han kommer fixa det galant. Det ska bli kul!
Och innan vi åkte hem fick jag med mig detta:





Snyggt va?
Hussen är supermallig.


I magen på en Gårdshund

I går hade vi lite gäster på middag. Trevligt, trevligt. Det ena sällskapet hade med sin hund Gunners, en korsningen mellan Berner Senner och Landseer dvs. STOR SOM F*N men världens snällaste och han och Preben har så himla roligt ihop!
Vi fick en ask Paradis av våra gäster som barnen bokstavligen kastade sig över direkt, men som den strikta mor jag är så fick dom ingen choklad före maten. Efter maten gick dock Theo och öppnade chokladasken.
En stund senare gick jag in i tv-rummet och fann chokladasken ståendes på soffbordet med endast 4 bitar kvar och jag blev lite bassig på barnen för att dom hade satt i sig så många, då kan dom inte varit så himla mätta på maten som dom sa. Men jag fick också en annan misstanke... Så jag ställde barnen mot väggen och gjorde stirrtestet och frågade hur många bitar choklad dom hade tagit, och livrädda som dom blev så vågade dom inget annat än att erkänna. Theo hade ätit en. Ingen annan hade tagit nån. Förutom min minsta son. Preben. Han hade tydligen tryckt i sig 20 bitar choklad! Han hade dock lämnat en romrussin, en höstnougat, en likörtryffel och en marsicréme. Det lilla odjuret hade haft den goda smaken att lämna alla äckliga!
Det blev såklart lite tumult i lägret när vi förstod hur det låg till och det blev en rad överläggningar om hur vi skulle tackla situationen. Alla vet ju att choklad är farligt för hundar och 20 bitar för en liten Gårdshund kan ju givetvis innebära problem även om det bara är Paradischoklad med en mycket ringa mängd kakao i.
Preben tog dock all uppståndelse med ro och brydde sig inte det minsta om att han hade slukat efterrätten.
Efter lång överläggning bestämde vi oss för att avvakta lite, vi tyckte att det var lite magstarkt att kasta oss i bilen ner till Helsingborg för magpumpning innan vi visste hur illa det var. Och det var klokt av oss. För bara en liten stund senare såg Preben till att fixa det själv. Han tömde helt sonika ut hela sitt maginnehåll på Klaras rum, slickade sig om munnen och struttade därifrån nöjd och glad!
I innehållet låg också en GIGANTISK hårboll som han hade fått i sig efter att ha lekt med Gunners som är pälsmonstret nr. 1, kanske den hjälpte till att få Preben att kräkas? Det var såklart en lättnad att veta att han gjort sig av med eländet och vi har hållt noga koll på Preben och han är precis som vanligt. Äter, kissar och bajsar precis som vanligt så vi hade nog tur att det inte blev värre.
(Kolla inte nu om ni är äckelmagade)



Kräkpölen (för den som undrar) var c:a 40 cm i diameter så det var MYCKET!
(Våra gäster tyckte att det var lite besynnerligt att vi fotade Prebens kräk...)
Hela historien slutade trots allt bra, Preben är frisk som en nötkärna och apropå det, hur i hela friden kan man ta all goda bitar i en Paradisask och inte tugga trillingnöten?! (jodå, det är nötterna som ligger hela och fina i lämningen ovan...)


Hemma igen

Jorå, satte... då har Preben kommit hem igen efter sin grabbkväll hos Jonas. Dom hade haft det najs... Dom hade haft lite myskväll och gjort sånt som man brukar göra en grabbkväll som att kolla på tv, käka kyckling, jaga kanin... sånt.
Sen hade Preben somnat i Jonas knäveck. Jag kände mig nästan lite svartsjuk vid tanken på att Preben sovit i nån annans knäveck i natt...
Sen hade Preben börjat böka kl. 6 i morse och då gick Jonas upp(!) och gick ut med honom! Så dom var ute och morgonpromenerade i en och en halv timme före frukost! Måtte han inte få smak på såna tokideér...
Så Preben var på jobbet före mig idag, trots att jag cyklade hemifrån extra tidigt för att jag var sugen på Gårdshund. Det visade sig att Gårdshund var ganska sugen på matte också så vi fick ta oss lite samkväm på golvet innan vi kunde bruka allvar på jobbet.
När vi sen kom hem tyckte nog Preben, sin härliga grabbkväll till trots, att det var rätt gott att komma hem. Så när hussen kom hem och la sig för att vakta sofflocket så var Preben inte sen att haka på och krypa upp till hussen.





Sen åkte grabbarna till bruks och tränade och nu ligger Preben i lillhussens säng som en urvriden disktrasa. Eller nä, inte nu förresten för nu kom han helt plötsligt ut från lillmattens rum med henne efter sig för han har snott ett penntroll av henne...
Men se där ja, hon fick fatt i det igen



Ska bli skönt å krypa ner i sängen sen med Gårdshunden tillbaka där han hör hemma -i mitt knäveck.


Sleep-over

Idag ska Preben åka med sin arbetskollega Jonas hem från jobbet. Dom ska ha grabbkväll.
Så här såg Prebens inbjudan ut som han fick via mejl:


Hej, Preben

Ni är inbjuden den 17 eller den 18 november 2010 att följ med till Melbystrand efter jobbet.
Aktiviteterna kommer bland annat bestå av lära känna omgivningarna, strandpromenader, lära känna grannhunden, och mycket mer… typ kolla på tv (Arga Snikaren, Efterlyst och 2½ men). Det finns även möjlighet för övernattning

Kläder tas med efter då gällande väderförhållanden
Koppel och eventuell längre rep för stranden medtages.

 Med vänliga hälsningar
 Jonas

Och så här såg Prebens svar ut:

Tackar för inbjudan och kommer såklart gärna. Jag föredrar att komma den 17:e eftersom jag går på kvällskurs den 18:e.
Nattmössan och tandborsten packas med, samt övriga nödvändiga attiraljer. 
 Jag ser fram emot en trevlig sammankomst.

 Med vänliga hälsningar

 Preben

Så Preben hade nattväskan med sig till jobbet efter lunch och båda grabbarna är nu riktigt taggade inför kvällen. Tydligen har Jonas nån snygg granntjej med hund som han behöver ta kontakt med och Preben är ju så klart ett givet kort i kontaktfrågan. Han gillar ju att ta kontakt och se vart det leder, spänning i vardagen helt enkelt. Han borde nog bli elektriker...
Så ikväll är vi utan Gårdshund. Kommer att kännas annorlunda. Men jag inser ju att jag måste släppa taget om min lille gosse nån gång (ja, alltså inte om kopplet) han börjar ju bli stor...
 Sen kan man ju tänka sig att det kommer att vara ett himla kackel på jobb i morgon när grabbarna ska hålla på och babbla om allt kul dom hittade på på kvällen och så ska vi andra sitta och känna oss utanför...


Puss!

Innan Preben flyttade hem till oss hade vi bestämt att vi inte skulle låta vår hund pussa oss på munnen eftersom det är lite ohygieniskt tyckte vi, och vi kunde inte förstå folk som lät sig bli tungkyssta av sina hundar.
Sen flyttade Preben hem till oss. Och han vill gärna pussas! Men han är ju inte som andra hundar. Han är ju VÅR hund. Så det har nog blivit så att vi har tullat på den reglen.
För hur kan man säga till en liten vovve som blir så här glad när lill-hussen kommer hem från skolan?






Det är ju så gott å se!

En tjej jag pratade med en gång berättade att hennes man hade psoriasis på benen, men sedan deras hund hade börjat slicka sin husse på benen hade psoriasisen försvunnit och han var numera både medicin- och symptomfri och det hade läkaren förklarat det med att en hunds mun "rengör sig" på 10 sekunder och att hundens saliv verkar läkande. Och det tycker jag låter bra så det brukar jag ha i åtanke när Preben vill pussas. Och det vill han ofta. Och gärna på Theo och om man är orolig för att han ska sprida bakterier till barnen så kan jag säga att våra barn nog är bland dom friskaste barnen på sin skola.
Så att Preben pussas lite tycker jag inte gör så mycket.

Hörs!


I mitten!

Tam ta da!!

Och bloggen är som den ska igen! Tydligen var det bara att återställa kodmallen, men det vågade jag inte göra själv för jag var rädd att alla mina inställningar skulle förloras då. Men det gick bra. Puh...
Nu lägger jag bloggdesign på hyllan ett tag  och när jag blir sugen igen så tar jag nog proffisionell hjälp.


Kursetta!

Fortfarande vänstercentrerad blogg... Var är supporten??!!
Härom dan fick vi ett mejl från Preben och Nickes tränare på Brukshundsklubben. Det börjar dra ihop sig till slutet på Allmänlydnadskursen. Och med anledning av Prebens inte alltid så små fadäser så förstår jag om ni är tveksamma till hur det går för Preben på bruks, men jag kan tala om att det var ett MYCKET angenämt mejl vi fick. Här kommer ett utdrag:


"...det är elva moment som bedöms i tre kategorier, "behöver träna mer", "väl genomfört" och "mycket väl genomfört" och Preben har mycket väl genomfört på samtliga moment utom ett, platsliggande i en minut."

Ja, läs igen om ni inte tror mig! Mycket väl genomfört på allt utom platsliggande i en minut! Hussen är supermallig och säger att Preben faktiskt är bäst i sin klass och jag är nog ännu malligare! Det är så roligt att han har förstått att på brukshundsklubben ska man lyda! Ska bli jätteroligt när han förstår att han ska göra det hemma också... ;)
Nu grunnar vi på vilken kurs vi ska ta efter detta. Vi har ju funderat på spår, och jag tror att vi antar Hundpensionats-Sarahs erbjudande om att få följa med och spåra med dom (TACK! Det vill vi gärna!!), och då kommer vi nog att gå nån fortsättning på lydnad på bruks istället, typ rallylydnad eller tävlingslydnad. Agillity är vi också sugna på, men man kan ju inte göra allt på en gång.
Det är två gånger kvar på Allmänlydnad och vi har gett oss f*n på att Preben ska fixa platsliggning i en minut så nu tränar vi platsliggning i tid och otid.


Preben tycker dock att en minut är oliiiidligt länge att ligga still. Nästa gång han ska på bruks ska Nicke ta med en filt för honom att ligga på för vi tror att en orsak kan vara att han tycker det är för kallt och blött på marken.

Nu ska jag och mitt lilla lydnadsgeni gå ut och ta en kvällsrunda!
Hörs!


Nu åker han som en kung!

Nu har vi invigt Prebens nya bilbur på allvar.

Före:


Snygg va!!
Den är tillverkad helt efter Prebens mått och det resulterade i denna bur som är 70 cm lång och 45 cm bred sen kilar den upptill och är 60 cm upptill så att den kan föras ända in mot baksätena i bilen.
Och idag har vi "boat" den!

Efter:



Buren är inredd med ett lager liggunderlag i botten både för värmen och komfortens skull, sen en mjuk och go fleecefilt (Preben ääälskar fleece och lägger sig på allt av fleece) och därefter är buren toppad med en Gårdshund av högsta kvalitet.

Är det nån som skulle vara sugen på en sån här kanonbur så är denna buren köpt här:



www.alu-flex.se

Vi är supernöjda!


Gårdshund i svampskog

Ok, bloggen är fortfarande till vänster och jag får väl acceptera det tills vidare. Jag har mejlat efter support så jag hoppas att det ska fixa sig snart.

Helgen har bestått av en del utevistelse. Det visade sig att det fortfarande fanns rätt gott om svamp i skogarna så vi har plockat trattkantareller och taggsvamp både igår och idag. Preben går villkorslöst i långlina vilket har varit klokt, särskilt idag när vi gick i en skog där det fanns gott om vildsvin. Preben for som en tetting med nosen i backen konstant! Det får nog bli nån sorts spårkurs med honom i framtiden för han verkar ha talang för spår. Dessutom tror vi att det kan vara bra att lära honom spåra för vi inbillar oss att om han då får spåra på kommando kanske han inte spårar lika mycket när vi är ute och promenerar vanligt. Ungefär som man resonerar när man lär hunden kommandot "skall" för att den inte ska skälla i tid och otid.
Så linan har fått sitta på genom hela naturupplevelsen, den lyser också fint på alla naturbilder vi har tagit på Preben. Jag köpte nämligen en ny plastad långlina som är lättare att hålla ren än den gamla och den är rosa...
Men Preben verkar inte störd av linan, direkt. Om linan hamnar mellan hans ben så rättar han till det själv och det verkar nästan som han följer linan när han har gått runt träd och stubbar, för han går nästan alltid tillbaka samma väg och det är sällan jag behöver "trassla ut" honom. Men jag hoppas så klart, eller rättare sagt jag UTGÅR ifrån att vi såsmåningom ska kunna ha honom helt lös i skogen. Det får ta hur lång tid det vill men det SKA gå!
Jag kallar följande bildserie för
"Gårdshund - NATURligtvis"










Varför är bloggen åt vänster?!

Jaha, såhär gick det när jag skulle fixa lite på bloggen. Hela förbannade förstasidan har hoppat åt vänster och jag lyckas inte rätta till det! Och då ska ni veta att jag har försökt lääänge! De andra sidorna är fortfarande mittencentrerade som jag vill ha dom, det är bara förstasidan som krånglar. Varföööör?
Nu ger jag upp för kvällen och försöker på nytt i morgon. Vem vet, jag kanske vaknar som ett datorgeni i morngon bitti... NOT


Mysvovve

Inga större nyheter på fronten igår, därför inget inlägg. Preben hade gömt några korvbitar lite här och var bara, men det är ju inga nyheter...
Jag hade själv en ganska "shitty" dag igår så jag var inte på hugget för att blogga igår. Jag hade tagit fel på en timme när jag skulle leda ett Indoor Walking pass på Friskis&Svettis. Jag var helt säker på att det var halv sju, men 3 minuter i halv sex ringer dom från F&S och frågade om inte det var dax att dyka upp snart. Kan säga att jag satte ärtsoppan i vrångstrupen och fick kasta mig i bilen! 9 minuter till Laholm från Veinge! Det är nog rekord. Hade nog en abnormt hög adrenalinhalt i kroppen... Men passet gick bra ändå trots att vi kom igång mer än 10 minuter försent, jag har fantastiskt förstående och goa motionärer :)
När jag sen kom hem kände jag mig som en urvriden disktrasa men satte mig ändå framför bloggen men helt inspirationslöst. Försökte istället designa den lite snyggt och snygga till min header, men jag lyckades inte igår heller så sen blev det inte mer dator för mig.
Men mysigt var det att krypa ner i sängen sen när Gårdshunden kryper ner bredvid tätt, tätt, frusen efter sista kisserundan i värsta hundvädret (he, he) stormvindar och regn från sidan. Han var både blöt och kall, men det gjorde inget för han var så mysig ändå.

 



Trevlig helg!!

 

 


Kvällsrutinen

Preben är en kvällstrött jycke. När klockan var 22:34 var det dax att gå ut och ta sista kvällsrundan, men Preben gör då som han alltid gör på kvällen. Slår dövörat till och låtsas sova. Normalt sett (på dagtid) räcker det att man tar i kopplet eller tar fram ytterjackan så kommer Preben som en raket och vill gå ut. Men inte på kvällen...


Det är en process på x antal minuters lockande och pockande att få honom från tv:n till ytterdörren. Det går lååångsamt. Han måste stanna och sträcka på sig några gånger också.
Men vi kommer så småningom ut.



Väl ute är han ganska rask och gör det han ska tämligen fort. För hur ogärna han än ville gå ut från början, så visar det sig alltid att det nog var ganska nödvändigt ändå.


Och eftersom han vill vara effektiv på sin korta runda ser han till att få två saker gjort på en gång -kissa och nosa. Sen kan vi gå in. Och väl inne springer Preben direkt upp och lägger sig. Han måste nämligen få sin skönhetssömn innan han ska upp tidigt och börja böka hos sin matte...Vilket han börjar med i arla gryning. Då ska han nämligen krypa under mitt täcke, men bara precis en liten stund så att han kan krypa ut igen ett par minuter för att sen krypa in under täcket igen osv. osv. Och så håller han på... Och det slog mig i morse (eller mitt i natten vad mig anbelangar) att jag nog har blivit lite av en curlingmatte. Jag vaknar nämligen till varje gång han vill under täcket och då hjälper jag honom och lyfter upp täcket åt honom så att det går lite lättare att komma under. Och detta sker alltså inte en eller två eller tre gånger per natt, utan vi snackar ett tiotal! Och det är inte det att han vill gå upp! Nej då, när jag sen går upp går han och lägger sig och sover igen! Jag har nog aldrig haft så dålig sömn som nu. Nu vet jag vad folk menar när dom pratar om småbarnsåren och att man inte får sova ordentligt! Våra barn har aldrig vaknat före 9 på mornarna så vi har aldrig lidit av det problemet innan. Förrän vi skaffade Gårdshund... Nicke tycker att jag får skylla mig själv. Lätt för han å säga, det är ju inte hans täcke Preben ska under hela tiden!
Förresten har Preben provåkt den nya bilburen idag, hussen öppnade den själv. Inte ens det fick jag! Men jag är inte bitter... bara precis lite trött... ;)
Nu har Gårdshunden somnat så nu ska jag skynda mig och krypa ner jag också så att jag skrapar till mig några timmars kvalitetssömn innan det är dax att lyfta på täcket.



Preben har fått paket!

I kväll när hussen kom hem från jobbet såg det ut såhär i bagaget på hans bil


Hussen har varit på posten och hämtat upp Prebens nya hundbur!! (Det är alltså paketet som står till vänster) Specialbeställd till Preben och ska passa i båda våra bilar! Så nu ska Preben åka både stiligt och säkert! Hussen beställde den från nån som jag har glömt namnet på, men som vi fick rekomenderat oss av Sarah och Fredrik på Österbo hundtjänst. Det är ingen sån vanlig som man köper i djuraffären, utan den här är av mycket tåligare kaliber och den ska vara krocksäker, vilket jag i och för sig tycker att alla hundburar borde vara. Ironiskt dock, att en krocksäker bur märks med etiketten "AKTAS" när den skickas med posten...
Jag fick inte öppna den i kväll för hussen. Han tyckte inte att det var nån brådska eftersom Preben inte skulle åka nånstans när klockan är halv elva på kvällen. Som om det skulle spela nån roll. Klart man vill öppna paketet!
I morgon SKA jag öppna det oavsett om Preben ska åka bil eller inte. Jag vill ju se hur den ser ut! Jag har tänkt försöka mig på att sy en invändig vaddering så att det blir lite mysigt för Preben att åka i den. Han gillar ju att krypa in i små kojor. Ska bara försöka lägga in hos hussen att jag nog behöver en ny symaskin i julklapp... kan nog bli en knepigare nöt att knäcka än att få öppna paketet med buren i...


Preben - en överraskningarnas man

Veckan som gick var det ju skollov så barnen har varit lediga. Det resulterade i uppesittarkvällar och sovmorgnar för deras del. På mornarna kom dom gärna in till oss och kröp ner i vår säng och mös innan vi skulle gå till jobbet och där fick dom ligga kvar. Det innebar att jag i princip inte bäddade sängen på en hel vecka! Jag är inte så himla pjoskig med sånt egentligen, en obäddad säng kan vara enormt mysig! Det tycker även Preben har det visat sig, och detta kom att få konsekvenser. När jag skulle krypa ner och lägga mig en kväll och lyfter i mitt ihopknölade täcke uppenbarade sig en hel drös med överraskningar!



Förutom hunden stod att finna en nalle med ögonen liggandes separat, en mjukisälg, en plasthaj, en hundleksak i form av en räv, ett tuggben, ett par öronproppar samt en penna. Hur han bara hunnit med att asa dit och gömt allt skit å bröte begriper jag inte! Besviken blev han när jag bokstavligen sopade ner allt på golvet.
Han hade uppenbarligen haft holabaloo i vår säng!



Nu är det skolvecka igen och sängen blir åter bäddad på regelbunden basis.
Trist, tycker Preben. Tryggt, tycker vi som slipper oroa oss för att vakna med ett plastöga fastnaglat i höften eller nåt.
Dax att krypa ner i vår numera överraskningsfria säng! (Det lät ju trist förståss, men jag syftade på hunden...;))
Go´natt.


En får tacka ;)

...för alla tröstande kommentarer till föregående inlägg. Det värmer. Traumatiseringen börjar så sakteliga att släppa. Snart, kanske snart, kan jag le lite åt det som hände. Kanske. Det har hjälpt lite att jag fick höra av någon med insyn att det inte var första gången dom fåren var på rymmen. Sånt känns ju alltid bra att höra.

I helgen tog vi tillflykt ut i skogen till husvagnen. Det kändes rätt passande att ge sig av från vårt pyttelilla samhälle ett tag. Tydligen sprider sig rykte ganska fort här i byn, innan jag visste ordet av hade alla koll på att Preben hade jagat får! Jag vågade knappt åka och tanka i torsdags! Särskilt eftersom det var på den macken/bilhallen som fårägarna fick hämta det bortsprungna fåret.
Så det var gott att ge sig iväg :)
Dock var det så att sällskapet vi umgicks med givetvis också var uppdaterade med veckans actiondrama så det dök upp både en och två gliringar under helgens gång. Som t.ex. "Nej så FÅR man inte göra" eller "Vad ger ni Preben för foder? Är det lamm?" Och när vi hade tagit på honom hans kofta fick vi höra "Är det yllekofta?"
Jodå dom är fyndiga, våra vänner...
Dock hade vi en härlig helg med massor av utevistelse och skogspromenader. Med Preben kopplad, behöver jag tillägga det?

Här går han och strosar i skogen. Hittade ett par möss gjorde han. Döda redan, förvisso, men han var lika stolt för det. Notera långlinan som släpar efter honom.



Och hur härligt det än är i skogen så trivs ju Preben som som hunden i fårhagen när han får komma in och mysa i husvagnen (jag vet, det var en osmaklig liknelse men jag kunde inte låta bli...)

I sängen


eller i fönstret


eller bakom husse och kelas



Nu har Preben och hussen åkt till Brukshundsklubben för att skola sig lite. Det brukar gå bra där (säger husse i alla fall) och han lyder som han ska, men skenet kan ju bedra det vet man ju... Får se hur det går idag.



Preben -fårskallen

Tack för alla kommentarer på föregående inlägg!

Men jag tar tillbaka det där jag skrev om att Preben är en rolig hund att skriva om. Han är inte alls en rolig hund att skriva om! Jag har sagt att denna bloggen inte ska förskönas genom att utelämna saker som inte är så roliga, så här kommer det tråkigaste inlägget -ever!

Igår gick jag och Preben på promenad med en kompis och hennes hund som är lika gammal som Preben. Vi gick till fotbollsplanen och tränade lite och körde några inkallningar osv. och Preben var superduktig. Sen släppte vi hundana till att leka och dom blev överlyckliga och hade så roligt! I c:a 3 minuter för sen började Prebens intresse avta för jag såg att han började köra nosen i backen och dra sig bort från oss, så jag tänkte att det nog var dax att bryta. Jag försökte "leka" tillbaka honom med en boll och med den andra hunden, men Preben var helt ointresserad. Då såg jag vad som hade fångat hans intresse. Får! Och innan jag visste ordet av var Preben inne i fårahagen och skällde ut fåren efter noter! Så jag kubbade såklart ner i hagen och tänkte nog att det är väl inte värre än att jag hämtar Preben, men då börjar byrackan jaga fåren! Så jag ställde mig i vägen för fåret så att det tjongade rätt in i mina ben och stannade och då kunde jag ta fåret och tänkte därmed att jag skulle kunna ta Preben. Men det visade sig att där var tre får till i hagen som Preben satte efter istället! Vid det här laget hade fårägaren kommit ut och det rådde total kaos! Minst sagt. Får överallt och Gårdshund också för den delen. Det var bara en hund, men han kändes som tio! Eftersom fåren hela tiden rörde sig så fortsatte Preben och springa och inget kommando i hel**te funkade på honom! Som om inte det var tillräckligt med panik så sticker ett av fåren ut genom stängslet!! Vid det laget hade fårägaren tillkallat förstärkning så nu var vi 6 vuxna som försökte hämta får och Gårdshund. Till sist fick vi tre av fåren att stå ihop i en klunga och eftersom det fjärde var uppe hos den lokala bilförsäljaren för tillfället så fanns där inga får kvar för Preben att jaga så då började han tappa intresset. Men han var alldeles för uppjagad för att lyssna på mig. Långt om länge kunde min kompis "leka" bort honom till sig och när han väl kommit dit kom han till mig på min inkallning.
Så med åbäket kopplat kubbade jag tillbaka till hagen samtidigt som jag ringde Nicke så han fick komma ner och hjälpa till. Skithunden satte jag sen fast i en stolpe på gården och föröskte hjälpa till att få in det bortsprungna fåret. När fåret är tillbaka på sin plats utan något spontant bilköp ber jag såklart TUSEN,TUSEN gånger om ursäkt till fårägaren och förklarar att jag är beredd att ersätta alla eventuella skador som vi hade ställt till med. Jag skämdes som en hund! (ja inte som min hund då, för han verkade inte skämmas ett dugg) Då svarar fårägaren:
"Äsch, det är sånt som händer." Helt kolugn! (eller fårlugn;)) Gissa om jag tappade hakan! Jag hade ställt mig in på en utskällning och en polisanmälan! Och när jag ville gå runt och kolla av staketet och ev. laga det som var trasigt sa dom att det kunde fixa sen. (!) Men jag och Nicke gick i alla fall runt hagen och bankade i lite lösa stolpar och reste upp lite nät som lagt sig. Sen trugade jag på dom snälla, snälla fårägarana mitt telefonnummer så att dom kunde höra av sig om det skulle vara nåt, om nåt av fåren skulle behöva veterinärvård eller nåt, men det trodde dom inte skulle vara nödvändigt.
När vi sen kom hem var jag så traumatiserad så familjen blev utan middag. Det enda jag var förmögen att hosta fram var lite mackor och risgrynsgröt i plastkorv. Ingen klagade dock.
Vad Preben beträffade så kunde jag knappt titta på honom.
Men sen får man den här blicken


...och så slutar det med att han ligger och sover i mitt knäveck under täcket inatt ändå, fast jag svor igår att han aldrig skulle se insidan av vårt hus igen ;)

Nej, gårdagen var ingen munter upplevelse.
Ingen mer lös Preben.
Jag har tänkt att jag ska gå förbi så många fårhagar som bara är möjligt nu och jag hoppas att Preben kommer att försöka vilja springa in i hagen så att jag får en möjlighet att korrigera honom REJÄLT! Det bästa vore om jag kunde få honom att sätta nosen på strömtråden så han lär sig att får gör ont.
Och som ett led i mitt försök att visa min ånger stack jag ner till fårägarna idag med en liten present för att verkligen visa hur ledsen jag är för det som hände



Dom blev glada och tackade så mycket och mitt hjärta kändes lite lättare.
Ha det bra
hälsar
Världen sämsta hundägare...

(Om ni får lust att kommentera inlägget så hade lite tröst varit på sin plats... ;) Jag är redan obehagligt medveten om bristerna i min hunduppfostran;))


Bloggsmör

Det är verkligen roligt att skriva om Preben här på bloggen. Inte minst för att han onekligen är en ganska rolig hund att skriva om. Även små händelser som annars faller i glömska efter ett tag hänger kvar eftersom dom är förevigade här på bloggen. Så visst, bloggen är rätt egoistisk på så sätt... Men det absolut roligaste med hela bloggandet är att det faktiskt sitter folk och läser rappakaljan jag knappar ner! Som DU gör nu till exempel! Och det gör hela bloggen för mig! Så mycket positivt det har fört med sig för mig och Preben! Ovärderliga tips från Ewa-uppfödare och från Marie, min nya bloggkompis som är vetrinärstudent, hur värdefullt är inte det?! Och Prebens nya beundrarinna Jack Russeln Doris som jag vet läser (eller ja, kanske inte Doris, men hennes matte i alla fall). Och så många nya bloggar jag har börjat läsa genom det här! Och så den fina, fina tröjan som Preben fick för att Gerd tycker om att läsa om Preben på bloggen. Och alla som kommenterar på bloggen... det är så himla kul att läsa! Jag blir skitglad varje gång jag ser att nån har kommenterat! Tack snälla ni!!
Nog smörat ;)
Jag är ju inne och kollar på andra bloggar och det är jättekul att ta del av andras liv, passioner och intressen. Men jag har insett nu när jag har sett mig om i världen (bloggvärlden alltså) att min blogg ser rätt fattig ut. Jag vill ju ha sånt där lull-lull på sidorna som folk har. Hur får man sånt lull-lull på sidorna? Jag vill också kunna ha sånt där där det står vilka bloggar man följer och jag vill också ha sånt där där folk kan följa bloggen och få ett litet mejl (eller vad det nu är man får) att den är uppdaterad. Jag tyckte ett tag att jag hade blivit rätt haj på det här med blogg, men härom veckan skulle jag byta färg på ett par ord i texten till rött, men oavsett vilken färgkod jag än la in så blev det grönt! Så till sist struntade jag i det... Ska det va så svårt att få till lite lull-lull och lite färg?! Jag tycker själv när jag läser en blogg att det är kul när det händer nåt i bloggen och då kan jag ju inte själv skriva på en blogg som är tråkig! Nåväl jag får väl sätta mig och förkovra mig i ämnet bloggdesign... Nån dag.
Nog gnällt ;)
Måste så klart flika in en bild på huvudämnet. Han har kröpit till kojs, eller snarare till sängs. Min säng. Och när jag också går och lägger mig kryper han under mitt täcke och lägger sig i mina knäveck. Annorlunda, men mysigt.


Åbäke igår - favotithund idag.


After Work

Idag skulle Preben och kompisen Spike, ni vet IT-teknikern från företaget vägg-i-vägg med vårt, ha After Work. Dom skulle umgås och snacka lite efter jobbet, helt enkelt. Så Spike hängde med hem till Preben men väl där bestämde dom sig för att gå ut. I trädgården alltså. Och allt var frid och fröjd. Ett tag. Tills byggnadsingenjören (Preben alltså) bestämde sig för att visa datanörden (Spike alltså)  att man kunde gå ut genom hålen i häcken på den sidan vi inte hunnit näta än. Så grabbarna pinnade ut genom ett hål först en gång, men då kom dom tillbaka direkt när jag ropade på dom, men sen gjorde dom det igen och då la dom benen på ryggen och kubbade i 300 knyck ner över åkern och ner till gården som ligger en bit ner på åkern, och under ett fårastängsel. Där jagade dom upp en katt i ett träd och sen satt dom där under och skällde.
Ropande och lockande var fullständigt verknigslöst så jag och Theo fick stövla ner till gården och kravla oss under fårastängslet och hämta ligisterna. Det var väl egentligen inte nån större skada skedd just då, men när vi sen kom tillbaka hem skuttade jyckarna glatt in i trädgården igen, bara för att Preben efter c:a 2,5 sekund kubba ut genom häcken igen! Spike höll jag fortfarande i så han kopplade jag och började sen gapa och locka på Preben. Vilket han sket fullständigt i! Att han lämnade sin kompis kvar och själv stack på äventyr bekom honom inte heller ett enda dugg! Jag bara såg Preben försvinna längre och längre iväg för att sen helt försvinna ur sikte!
På en varsin hoj började jag  och Theo köra runt och kolla och ropa efter honom, men han var som uppslukad av jorden. Helt makalöst att en hund kan gå upp i rök på det viset! Och jag som härom veckan stod och försvarade mig med näbbar och klor och sa att Preben minsann INTE sprang lös på byggden... Dom orden fick jag visst äta upp.
Efter en lång svettig cykeltur med en skenande halt adrenalin pumpandes i blodet stack jag hem och bytte till bil och lastade in IT-teknikern och körde tillbaka honom dit han hör hemma (till sin husse alltså) och fortsatte sedan med bil letandes efter byggnadsingenjören. Dock utan resultat. Vid det laget hade jag börjat göra upp diverse olika planer på hur jag helst skulle vilja begå våldsbrott mot honom när jag väl får fatt i honom. Motorsåg på en huggkubbe låg närmst till hands efter att jag stannat till och frågat Åke om han sett Preben. Då stod Åke med motorsågen i högsta hugg och sågade ved. Det kändes som ett lämpligt alternativ, hann dock inte tänka tanken färdigt förrän Nicke ringde och sa att det sprang en byggnadsingenjör neråt Ådala som tydligen tillhörde oss (ja riktigt så sa han kanske inte, men ungefär). Tur att det var folk vi kände som hade fått span på byrackan, för det känns ju faktiskt ganska pinsamt att han stuckit iväg och jag inte lyckats hålla honom i trädgården...
Jag fick fatt i den inte-vatten-värda vovven och kunde baxa hem honom till säkert förvar.
After Worken innebar således More Work, åtminstone för mig som luktade så illa efter löp- och cykeltur att jag inte kunde ta av mig ytterkläderna när jag kom in och lämnade över Preben till hans innesittande, gott-luktande, osvettiga, lugna, icke-upprörda husse.
 Vad Preben beträffar så verkar han ganska obekymrad och tyckte inte att det var så myckat att göra väsen av.
Ikväll åkte båda mina två byggnadsingenjörer till Brukshundsklubben och lärde sig ett och annat. Hoppas jag... Och när Preben sen kom hem glad och munter som vanligt, så kunde jag nästan älska honom som vanligt igen. Nästan. Jag behöver nog nån timme till på mig innan jag kan älska honom villkorslöst igen.

Här sitter en IT-tekniker och en byggnadsingenjör redo för den bästa After Worken -ever!



Här sitter sen datornörden kvar medans byggnadsingenjören är ute och slarvar!




RSS 2.0