After Work

Idag skulle Preben och kompisen Spike, ni vet IT-teknikern från företaget vägg-i-vägg med vårt, ha After Work. Dom skulle umgås och snacka lite efter jobbet, helt enkelt. Så Spike hängde med hem till Preben men väl där bestämde dom sig för att gå ut. I trädgården alltså. Och allt var frid och fröjd. Ett tag. Tills byggnadsingenjören (Preben alltså) bestämde sig för att visa datanörden (Spike alltså)  att man kunde gå ut genom hålen i häcken på den sidan vi inte hunnit näta än. Så grabbarna pinnade ut genom ett hål först en gång, men då kom dom tillbaka direkt när jag ropade på dom, men sen gjorde dom det igen och då la dom benen på ryggen och kubbade i 300 knyck ner över åkern och ner till gården som ligger en bit ner på åkern, och under ett fårastängsel. Där jagade dom upp en katt i ett träd och sen satt dom där under och skällde.
Ropande och lockande var fullständigt verknigslöst så jag och Theo fick stövla ner till gården och kravla oss under fårastängslet och hämta ligisterna. Det var väl egentligen inte nån större skada skedd just då, men när vi sen kom tillbaka hem skuttade jyckarna glatt in i trädgården igen, bara för att Preben efter c:a 2,5 sekund kubba ut genom häcken igen! Spike höll jag fortfarande i så han kopplade jag och började sen gapa och locka på Preben. Vilket han sket fullständigt i! Att han lämnade sin kompis kvar och själv stack på äventyr bekom honom inte heller ett enda dugg! Jag bara såg Preben försvinna längre och längre iväg för att sen helt försvinna ur sikte!
På en varsin hoj började jag  och Theo köra runt och kolla och ropa efter honom, men han var som uppslukad av jorden. Helt makalöst att en hund kan gå upp i rök på det viset! Och jag som härom veckan stod och försvarade mig med näbbar och klor och sa att Preben minsann INTE sprang lös på byggden... Dom orden fick jag visst äta upp.
Efter en lång svettig cykeltur med en skenande halt adrenalin pumpandes i blodet stack jag hem och bytte till bil och lastade in IT-teknikern och körde tillbaka honom dit han hör hemma (till sin husse alltså) och fortsatte sedan med bil letandes efter byggnadsingenjören. Dock utan resultat. Vid det laget hade jag börjat göra upp diverse olika planer på hur jag helst skulle vilja begå våldsbrott mot honom när jag väl får fatt i honom. Motorsåg på en huggkubbe låg närmst till hands efter att jag stannat till och frågat Åke om han sett Preben. Då stod Åke med motorsågen i högsta hugg och sågade ved. Det kändes som ett lämpligt alternativ, hann dock inte tänka tanken färdigt förrän Nicke ringde och sa att det sprang en byggnadsingenjör neråt Ådala som tydligen tillhörde oss (ja riktigt så sa han kanske inte, men ungefär). Tur att det var folk vi kände som hade fått span på byrackan, för det känns ju faktiskt ganska pinsamt att han stuckit iväg och jag inte lyckats hålla honom i trädgården...
Jag fick fatt i den inte-vatten-värda vovven och kunde baxa hem honom till säkert förvar.
After Worken innebar således More Work, åtminstone för mig som luktade så illa efter löp- och cykeltur att jag inte kunde ta av mig ytterkläderna när jag kom in och lämnade över Preben till hans innesittande, gott-luktande, osvettiga, lugna, icke-upprörda husse.
 Vad Preben beträffar så verkar han ganska obekymrad och tyckte inte att det var så myckat att göra väsen av.
Ikväll åkte båda mina två byggnadsingenjörer till Brukshundsklubben och lärde sig ett och annat. Hoppas jag... Och när Preben sen kom hem glad och munter som vanligt, så kunde jag nästan älska honom som vanligt igen. Nästan. Jag behöver nog nån timme till på mig innan jag kan älska honom villkorslöst igen.

Här sitter en IT-tekniker och en byggnadsingenjör redo för den bästa After Worken -ever!



Här sitter sen datornörden kvar medans byggnadsingenjören är ute och slarvar!




Kommentarer
Postat av: Sarah Hägnås

Den hunden han ger er gråa hår i förtid. Han vet inte riktigt vad gårdshund betyder har jag förstått. Det e väldigt eller fruktansvärt roligt att läsa om hans upptåg men jag lider med dig inte roligt under själva jakten. Nu ska jag torka skratt tårarna och ta tag i dagen med ett leende på läpparna. kram på er Sarah på hunddagis

2010-11-02 @ 09:51:52
URL: http://www.hunddagis-pensionat.se
Postat av: Alexandra

kan faktiskt inte sluta skratta......vilken rackare ni har.....tror faktiskt jag o doris blir lite kära i preben när vi läser om honom....för övrigt tror jag att doris skulle kunna lära honom ett o annat vett o etikett ;)....längtar till ert nästa inlägg.......

2010-11-02 @ 11:56:53
Postat av: tilda

Vilket äventyr!!! Känner igen det att vara frustrerande matte med magont och aldrig får man utlopp för sin aggression. Grr!



Eddie har tränat på Merith o Rogers tjejer

fast det är skillnad på små doser misshandel och att bo heltid med Sune. Ja vi får se hur det går. H Jack Russeln har extra stark svans så man kan dra dem upp ur gryten... Upp till bevis ;)

2010-11-02 @ 15:50:32
URL: http://hantverksgatan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0