Ända mot ända kan inget hända

Klara har ett extraknäck efter skolan när hon går ut och rastar en annan gårdshund här i byn som heter Lisa och idag tog hon Lisa med sig hem för att hon och Preben skulle få leka, vilket mottogs populärt av båda hundarna. Till en början.
Vi satt och åt lunch och hundarna rev av en rejäl repa genom huset i 300 knyck. Upp och ner och runt överallt och var allmänt glada. Men sen hörde vi bara hur Preben skrek! Skrek i falsett (och det har inte med kastreringen att göra, han lät så före kastreringen också) så vi kubbade ut i rummet där hundarna var och fann dom ihop. Fast. Ända mot ända. Preben tyckte väl klart att Lisa såg inbjudande ut och beslöt väl sig för att chansa och lägga in en stöt, och uppenbarligen var Lisa inte sen att haka på. Men Preben hade nog inte räknat med efterföljande konsekvenser utan var helt förtvivlad över att han satt fast! Lisa å andra sidan, var hur nöjd som helst och viftade på svansen och vill springa och busa och det fann nog Preben en smula jobbigt eftersom det innebar att han åkte BAKlänges (he, he, he) och det gjorde förmodligen ont också för han skrek i högan sky. Så vi fick hålla fast Lisa så att hon stod still så att Preben inte behövde tjuta. Och så satt vi. Och kelade Lisa så att hon stod still och väntade på att dom skulle lossna från varandra. Preben var MYCKET moloken och såg både skamsen och lidande ut. Och varje gång Lisa rörde sig minsta lilla så skrek han.
Tror vi satt så i 10 minuter ungefär, innan hundarna blev två igen och då lommade Preben i väg med svansen mellan benen (denna gången mellan sina egna) lika hjulbent som Zeb Macahan och tyckte OTROLIGT synd om sig själv. Lisa kubbade efter och tyckte att dom skulle fortsätta leka, men Preben var svårt traumatiserad och hans annars så goda självförtroende hade fått sig en rejäl törn. Han ville bara gå och lägga sig och ta hand om sin ömmande, ganska blåa... ja ni vet...


Har ni nånsin sett en sån miserabel hund??



Nåväl, ingen skada skedd, han är ju kastrerad och man kan ju hoppas att han har lärt sig en läxa efter denna hemska upplevelse. Man brukar ju säga att bränt barn skyr elden och det skulle väl kunna benämnas med fastnad hund skyr... ja... jag vet inte, just nu är det i alla fall Lisa.
Han blev dock sig själv igen såsmåingom, han är ju inte långsint. Då var det värre med Klara som tyckte att det nog var det äckligaste hon sett! Vidrigt var det, enligt henne. Hennes pedagogiska pappa, tillika Prebens husse passade på att spä på det hela med att säga att det är likadant för människor och kläckte ur sig att "när mamma och pappa gjorde dig satt vi fast röv mot röv i en timme" varpå jag blev rädd att vi skulle behöva lägga in Klara på barnakutens traumaavdelning. Men med en mördande blick på hussen fick han såsmåningom förklarat att han bara skojade. Kul.


Kommentarer
Postat av: Sarah Hägnås

Men Preben din lille snuskgubbe du skulle ju sluta tänka så om tjejer. //Sarah

2010-11-23 @ 12:37:45
Postat av: Marie & Saphira

Stackars Preben! Kunde ju inte han veta att man fastnade på det viset...

2010-11-23 @ 18:29:12
URL: http://saffeochjag.blogg.se/index.html

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0