Preben -fårskallen

Tack för alla kommentarer på föregående inlägg!

Men jag tar tillbaka det där jag skrev om att Preben är en rolig hund att skriva om. Han är inte alls en rolig hund att skriva om! Jag har sagt att denna bloggen inte ska förskönas genom att utelämna saker som inte är så roliga, så här kommer det tråkigaste inlägget -ever!

Igår gick jag och Preben på promenad med en kompis och hennes hund som är lika gammal som Preben. Vi gick till fotbollsplanen och tränade lite och körde några inkallningar osv. och Preben var superduktig. Sen släppte vi hundana till att leka och dom blev överlyckliga och hade så roligt! I c:a 3 minuter för sen började Prebens intresse avta för jag såg att han började köra nosen i backen och dra sig bort från oss, så jag tänkte att det nog var dax att bryta. Jag försökte "leka" tillbaka honom med en boll och med den andra hunden, men Preben var helt ointresserad. Då såg jag vad som hade fångat hans intresse. Får! Och innan jag visste ordet av var Preben inne i fårahagen och skällde ut fåren efter noter! Så jag kubbade såklart ner i hagen och tänkte nog att det är väl inte värre än att jag hämtar Preben, men då börjar byrackan jaga fåren! Så jag ställde mig i vägen för fåret så att det tjongade rätt in i mina ben och stannade och då kunde jag ta fåret och tänkte därmed att jag skulle kunna ta Preben. Men det visade sig att där var tre får till i hagen som Preben satte efter istället! Vid det här laget hade fårägaren kommit ut och det rådde total kaos! Minst sagt. Får överallt och Gårdshund också för den delen. Det var bara en hund, men han kändes som tio! Eftersom fåren hela tiden rörde sig så fortsatte Preben och springa och inget kommando i hel**te funkade på honom! Som om inte det var tillräckligt med panik så sticker ett av fåren ut genom stängslet!! Vid det laget hade fårägaren tillkallat förstärkning så nu var vi 6 vuxna som försökte hämta får och Gårdshund. Till sist fick vi tre av fåren att stå ihop i en klunga och eftersom det fjärde var uppe hos den lokala bilförsäljaren för tillfället så fanns där inga får kvar för Preben att jaga så då började han tappa intresset. Men han var alldeles för uppjagad för att lyssna på mig. Långt om länge kunde min kompis "leka" bort honom till sig och när han väl kommit dit kom han till mig på min inkallning.
Så med åbäket kopplat kubbade jag tillbaka till hagen samtidigt som jag ringde Nicke så han fick komma ner och hjälpa till. Skithunden satte jag sen fast i en stolpe på gården och föröskte hjälpa till att få in det bortsprungna fåret. När fåret är tillbaka på sin plats utan något spontant bilköp ber jag såklart TUSEN,TUSEN gånger om ursäkt till fårägaren och förklarar att jag är beredd att ersätta alla eventuella skador som vi hade ställt till med. Jag skämdes som en hund! (ja inte som min hund då, för han verkade inte skämmas ett dugg) Då svarar fårägaren:
"Äsch, det är sånt som händer." Helt kolugn! (eller fårlugn;)) Gissa om jag tappade hakan! Jag hade ställt mig in på en utskällning och en polisanmälan! Och när jag ville gå runt och kolla av staketet och ev. laga det som var trasigt sa dom att det kunde fixa sen. (!) Men jag och Nicke gick i alla fall runt hagen och bankade i lite lösa stolpar och reste upp lite nät som lagt sig. Sen trugade jag på dom snälla, snälla fårägarana mitt telefonnummer så att dom kunde höra av sig om det skulle vara nåt, om nåt av fåren skulle behöva veterinärvård eller nåt, men det trodde dom inte skulle vara nödvändigt.
När vi sen kom hem var jag så traumatiserad så familjen blev utan middag. Det enda jag var förmögen att hosta fram var lite mackor och risgrynsgröt i plastkorv. Ingen klagade dock.
Vad Preben beträffade så kunde jag knappt titta på honom.
Men sen får man den här blicken


...och så slutar det med att han ligger och sover i mitt knäveck under täcket inatt ändå, fast jag svor igår att han aldrig skulle se insidan av vårt hus igen ;)

Nej, gårdagen var ingen munter upplevelse.
Ingen mer lös Preben.
Jag har tänkt att jag ska gå förbi så många fårhagar som bara är möjligt nu och jag hoppas att Preben kommer att försöka vilja springa in i hagen så att jag får en möjlighet att korrigera honom REJÄLT! Det bästa vore om jag kunde få honom att sätta nosen på strömtråden så han lär sig att får gör ont.
Och som ett led i mitt försök att visa min ånger stack jag ner till fårägarna idag med en liten present för att verkligen visa hur ledsen jag är för det som hände



Dom blev glada och tackade så mycket och mitt hjärta kändes lite lättare.
Ha det bra
hälsar
Världen sämsta hundägare...

(Om ni får lust att kommentera inlägget så hade lite tröst varit på sin plats... ;) Jag är redan obehagligt medveten om bristerna i min hunduppfostran;))


Kommentarer
Postat av: Jane

Herregud!

Jag förstår verkligen hur du känner dig. Men du är ingen dålig hundägare. Tänk den bonden han måste önska att du kommmer fler gånger. Blommor vin ochlagning av stängsel. Det har han garanterat aldrig fått förr. Hälsn Jane

2010-11-04 @ 18:22:46
Postat av: Sarah Hägnås

Men Preben trodde jag hade lärt dig att man inte får jaga får. Vi har drygt femtio får i hagen här utanför och tror att det e dags att komma hit och hälsa på bräken ett tag kanske stå och gå i koppel bland fåren och avdramatisera dem. Men fan vad kul vi har när vi läser om dina era upptåg. kram sarah

2010-11-04 @ 20:55:45
Postat av: Alexandra

jamen alltså......jag kan inte sluta le när jag läser inlägget....allt gick ju bra....man är ingen dålig hundägare bara för att hunden råkar få kolaknäck i öronen ibland...han verkar ha haft det cirkus iallafall ;)

Sandra å Doris

2010-11-04 @ 23:42:03
Postat av: Vänner av (o)ordning

Ja den hunden den hunden,

Vi har båda två (helt anonyma:) börjat förstärka våra hem med världens hårdaste och tåligaste material silvertejp för att vara redo när det blir påhälsning av en sådan best, J. har omsorgsfullt tejpat in sina vinglas och sitt tidningsställ för att klara en attack. S. har varnat alla mina grannar att ta in eller iaf hålla koll på sina får de dagar han kan tänkas hälsa på, men då ingen i S. trapphus verkade ha några får ska det nog klara sig.

Här finns alltid tröst att få, du hittar den upptejpad (med vanlig tejp) svart/röd på pinne, vi hämtar en extra på lunchen. Vi tycker ju om hunden lite iaf. men bara lite =)



//J.&S.

2010-11-05 @ 10:10:22
Postat av: vän till vänner av ordningen

Har inga speciella metoder om vI skulle få påhälsning av fårhunden. Men det tål att tänkas på! Alla A´s grejer o gosedjur kanske ska tas i en låda om nu vovvsingen skulle besöka oss=)))) Vi kan ochså locka med svart/röda saker på pinne, har ju endel om man säger så=))))Nej daxs att varna grannarna!!! Och köpa SIVERTEJP......

2010-11-05 @ 16:33:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0