Litos koja

"Hej alla barn och välkomna till Litos Koja! Det är jag som är Lito och det här är min koja."


Så skulle ett barnprogram kunna börja.
Preben har sedan ganska länge kallats för Lito då och då när vi pratar om honom. Det kommer egentligen av Prebbelito som sen blev förkortat till Lito. Och Klara tyckte att det lät som en barnprogramsfigur och därav kom raden ovan till.
Härom dan hade jag ommöblering/rensning på jobbet och fick då en låda över, och eftersom Litos koja har funnits i tal så länge tyckte jag nu att det var dags att skapa den i 3D så att säga.
Så här blev den:



Preben förstod direkt att den var till honom och kröp in och la sig! Han tyckte nog att den var jättefin! Arbetskollegorna  hade ju förståss ett å annat att klaga om som t.ex. att överliggaren på dörrfodret inte gick ut över sidofodret. Då kommer det ju att regna direkt på ändträt, tyckte dom... Lite gnälligt tyckte jag, men samtidigt är det ju deras jobb att se byggbrister.



Han fick ett fönster på sidan också, men tydligen har nån försökt göra inbrott i kojan genom fönstret...


Han fick även en uteplats till sin koja, nämligen en murarhink som han har tagit i besittning sen tidigare.



Alla har fått en varsin murarhink på jobbet att ha till sina verktyg och skor och sånt som dom ska ha med sig när dom åker iväg på uppmätningar och dylikt. Hussen/chefen fick dock nöja sig med sin gamla ICA-kundkorg för Preben snodde till sig hans murarhink.





Den står numera intill Litos koja och fungerar som en typ av altan.

"Lito tackar alla barn som har hälsat på honom i kojan denna veckan och hoppas att få se alla barnen igen nästa vecka!"


Klok och förståndig Preben

Vi har börjat använda oss av DAP till Preben för att se om det blir lättare att lämna honom ensam då. Och tänk - det blev det! Tror jag i alla fall.
Jag försöker lämna honom ensam nån halvtimme varje dag, han är ju för tusan snart ett år! Och ídag var han själv i lite mer än tre kvart och när vi kom hem satt han tyst och lugnt i fönstret. Om det beror på DAP:en eller om han hade gjort det ändå det vet jag ju inte förståss, men sen vi började med DAP:en så är han lugnare.  Men jag vet ju inte om det kan vara kastreringen som hjälper till också. Eller om han helt enkelt bara har blivit äldre och klokare.
För det har skett fler förändringar. Han kan numera träffa en annan hund utan att köra upp nosen mellan bakbenen på den och sen sitta fast där tills han till slut blir utskälld av den andra hunden. Det är rätt trevligt att han gjort sig av med den ovanan för nu har han faktiskt lite fler vänner som vill leka med honom.
Vi kommer numera ett par hundra meter innan han måste kissa. Innan kom vi max två meter utanför tomten och sen skulle det kissas varannan meter (kändes det som).
Han skäller lite mindre nu också.
Och idag när vi skulle gå på lunch så gick Preben lös i skogen och då mötte vi en annan hund och jag sa till Preben att stanna och det gjorde han så att jag kunde koppla honom!! Mycket bra! Sen satt han uppbunden utanför Stationsgrillen medans vi åt lunch utan så mycket som ett pip! I somras turades personalen på resturangen om att gå ut och förströ Preben så att han inte skulle sitta och skälla medans vi åt... det kallar jag service!
Förståndig vovve har vi fått! Måtte det vara bestående.


Helgsemester

Nu börjar campingsäsongen på allvar för oss. Många andra ställer in sina husvagnar över vintern, men nu börjar den bästa campingtiden tycker vi. Så i helgen har vi varit i Vallsnäs. Jag tror nog inte Preben kommer ihåg Vallsnäs sen i vintras, men han blev jätteglad när vi kom fram. Så glad att han drog ett ärevarv över hela campingen... knäck i lurarna fullständigt.
Det har varit en varm helg, vi hade 20 grader i fredags när vi kom och lördagen var nog lika varm. Men det är trots allt slutet på september och badsäsongen är över anser de flesta av oss, dock inte Preben som for i vattnet så fort han fick syn på det.




Och som vanligt vill han inte komma upp.


På lördagen hade jag tänkt att Preben inte skulle bada, men när vi hade varit ute och gått och promenerade förbi bastun där hussen, barnen och hela sällskapet satt och sen sprang ut i sjön och badade, ja då kunde jag inte med mig att förbjuda Preben så han fick såklart också följa med i och bada.
Efter några simturer tyckte jag dock att det räckte så jag tjatade upp Preben och smugglade in honom i duschen när ingen såg och gav honom en varm och go dusch för att bli av med sjövattnet. Sen bad jag Theo hålla Preben utanför medans jag gjorde rent duschen och sopade igen alla spår av hund. Under tiden jag gjorde detta slet Preben sig ur sitt halsband, så när jag kom ut fick jag gå ner till sjön och hämta honom igen... Nybadad. Efter det struntade jag i och duscha honom.
Eftertsom sjön ligger bara ett stenkast från vår husvagn så blev det till att hålla Preben kopplad resten av tiden när vi var ute. Men han hade nog det rätt gott ändå.



Här ligger Preben och Kasper och njuter i det härliga vädret.
Vi har också njutit i fulla drag. Vi har varit ute precis hela dagarna och plcokat svamp, promenerat och umgåtts.


Här promenerar Preben och vår kompis Frida.



Och här sitter kockarna Niklas och Fredrik och lagar kvällsmat.

Så här härligt har vi det i vårt lilla paradis!





Och så här trött är Gårdshunden efter en hel dags utevistelse med bad och bus


Preben -brukshunden

Vår hund är en brukshund. En pappersbrukshund.
Han kan strimla papp som ingen annan. Alla kartonger som kommer till jobbet (och det är en del) får Preben. Eller tar Preben kanske man snarare ska säga. Stora eller små spelar ingen roll, proceduren är den samma.
Först vill han krypa ner i den. Det går oftast bra för han är ju inte så stor, men när vi hade köpt en ny kamera och Preben skulle ner i den lilla lådan så blev det lite meckigare.
När han väl fått i tassarna i lådan så börjar om/utbyggnaden. Vilket i och för sig ligger helt i linje med vad vi arbetar med här på det här företaget.
Det brukar börja med ett litet fönster som blir större och större och så småningom han han rivit en hel vägg. Den rivna väggen ligger då på golvet uppstrimlad till kex-stora bitar ungefär. Vilket gör att det tar mycket mindre plats när jag sen ska flytta över den forna kartongen till pappersinsamlingen.
När kartongen är helt platt, alla väggar är rivna och den största procenten av lådan är i småbitar, är Preben nöjd och går och tar rast en stund innan nästa kartong ska demoleras.
Fick höra av min kusin att pappersbruket i Hylte sökte personal dit, men jag har inte sagt något till Preben om det för vi vill ju inte riskera att förlora vår nyckelkompetens på företaget.











Färdig!



Efter ett ytterligare ett jobb väl utfört tar han och polaren från företaget vägg i vägg en lite rast då dom brukar snacka och umgår lite.



Spike är Jack Russell och jobbar som IT-tekniker.





Sen kan Preben gå tillbaka till sina sysslor igen. Alltid nån ny kartong att ta sig an.


Preben har vunnit!

Preben har vunnit en tävling!!
Inte i lydnad.
Inte i spår.
Inte i agillity.
Utan Boomerangs tävling PetAwards!
Han vann i kategorin "Mest udda par" i hop med vår kanin Skuttis!
Klara såg på tv att dom skulle ha PetAwards på Boomerang (tv-kanalen) och hon tyckte Preben skulle vara med. Så hon bestämde sig för att skicka in ett bidrag i kategorin "Mest udda par" och då använde vi den här bilden:



Och den gillade folket som gått in på Boomerangs hemsida och röstat! Så igår fick vi ett mejl att vi hade vunnit i den kategorin och att Preben och Skuttis nu är med och tävlar om den stora titeln "Boomerang Pet Personality 2010"! Superkul!
Nästa vecka med början den 27:e, kommer dom att visa alla bidragen på tv så att man kan gå in och rösta! Håll utkik här på bloggen så ska jag lägga ut all information så att ni kan gå in och rösta på Preben!


Skolan har börjat

Denna dan började med att samtliga i familjen väcktes av ett telefonsamtal kl. 8:02. Klockan hade inte ringt, barnen börjar skolan 8:10. Man skulle alltså utan att överdriva kunna säga att det blev smärre kaos här hemma. Barnen fick en varsin macka och en Mer att trycka i sig i bilen på väg till skolan. När jag kom tillbaka hade vi inget vatten. Kommunen skulle byta nån grej på en annan gata och hade kommit åt fel ventil. Ingen tandborstning och inget toabesök. Dan kunde alltså inte börjat sämre.
Men sån tur då att vi har en Gårdshund som kan vända elände till glädje.
Efter ett två minuter långt besök hos veterinären är Preben nu helt fri från sina stygn och kan leva helt som vanligt igen till hans stora glädje. Ingen mer tratt!!
Så på lunchen idag tog vi en lite längre promenad då Preben fick springa lös för första gången på 10 dagar! Så härligt! Och springa fick vi göra för vi hade varit hemma och ätit lunch, vi hade fortfarande inget vatten och jag höll på att kissa ner mig, så det blev snabba ryck tillbaka till jobbet.

Och idag började skolan för Preben igen! Uppehållet har varit låååångt! Vi tänkte att Preben nog inte ens skulle komma ihåg att han nånsin varit på Brukshundsklubben och han var lite ringrostig, men det gick ändå över förväntan! Han var pigg och en smula stirrig, men när husse plockade fram leksaken så hade han Preben runt sitt lillfinger! Nästan ialla fall...


Visst är han snygg? Ja, Preben också förståss ;)

Visst var han upprymd och ville gå med näsan i backen hela tiden, men han var ändå väldigt duktig när alla ekipagen stod i ring och lyssnade på instruktören för då satt eller låg han passivt vid Nickes sida.


Sen testade dom att ha hundarna i bilarna med bakluckan öppen och inga hussar eller mattar i närheten och så gick instruktören förbi alla bilarna med sin hund och då fick inte hundarna bli aggressiva. Det fixade Preben fint, han stack dock ut huvudet genom hans lilla hål i nätet och kollade av läget, men det gjorde inget. Men Nicke tyckte det var pinsamt så nu ska han åka och köpa en stålbur.

Efter en sån mental kraftansträngning ligger nu Preben klubbad framför brasan och njuter.





En dag som började i kaos slutade ganska bra. Vattnet kom tillbaka vid 17-snåret, lagom tills jag hade varit borta hos våra vänner och hämtat några dunkar vatten. Så ikväll kunde jag både diska och gå på toa! Inte dumt alls! Och för att fira så passar jag på att hoppa in i duschen också. Man vet aldrig, vattnet kanske är väck i morgon bitti igen. Det var trots allt andra gången på 1 vecka som vi står utan vatten för att grävgubbarna har schabblat.
Preben är mör som en bankad oxfilé och kommer njuta av att kunna krypa in under täcket ikväll UTAN tratt, för det var svårt för honom att baxa sig under täcket med den på. Jag fick lyfta på täcket åt honom (typ 10 ggr/natt) dessutom vill han ligga vid mina ben så jag har skavsår på låren efter den vassa plastkanten på tratten. Så får vi nu sova riktigt gott så kan vi hoppas att vi även vaknar under bättre omständigheter i morgon bitti.
Go´natt.


Kamp med en brödbit

Gårdshunden i det här huset har onekligen ett udda beteende ibland. Idag låtsades han bli livrädd för en bit bröd...
Han gör så ibland när han får något, det kan vara ett ben eller en godis eller nåt annat gott, i detta fallet en bit bröd.
Först hoppar han en halv meter upp i luften bort från det han nu får. Sen skuttar han runt det som om det skulle kunna anfalla vilken sekund som helst och efter mycket jagande, morrande och skällande på objektet, tar han så småninom tag i det med tänderna och kastar iväg det. Sen lägger han sig på spaning. Fullt koncentrerad på godsaken. Och efter en liten stund när han märker att den inte kommer att attackera honom så tar han ett språng och anfaller.

Brödbit...



"Livrädd" hund...



Spaning... (brödbit längst till höger)



Och efter att ha anfallit en gång börjar circusen om igen med
skuttande runt föremålet...



för att sen återigen bli "livrädd"...


Notera fruktan i hans ögon för den fasansfulla brödbiten!

Efter en tids skådespel tar han dock sin brödbit och lägger sig och smaskar på den. Eller i alla fall lite, resten går han och gömmer. Får se vad jag hittar under kudden nu när jag går och lägger mig. Vår arbetskollega hittade en bit leverpastej omsorgsfullt gömt i hans tröja igår...


Som uttrycket lyder:
Må bäst - köp en häst!
men som vi i vårt hushåll har modifierat en smula till:
Må bästaste - köp en Gårdshund!
Kanske inte klingar helt lysande i rimmet, men jag tycker ändå att det är ganska talande.


Badkarl

Visst, vår jycke gillar ju att bada, det är ju ingen nyhet, det gör många hundar. Men få hundar gillar det så mycket att dom faktiskt vill bada i badkaret.
Men det vill Preben.


Han vill helst hoppa i.
(Om jag ser sur ut på bilden så är det för att jag precis skäller på Preben för att han håller på att äta upp skummet. Det kan aldrig vara hälsosamt.)

Jag vet egentligen inte om det är så att han verkligen vill bada, eller om det helt enkelt är så att han bara vill vara med. Han sitter i alla fall på sin pall jämte badkaret hela tiden som vi badar.



Att bada kan ju vara ganska skönt och rogivande och det kan ta en stund, men Preben sitter kvar. Han lägger dock huvudet på badkarskanten efter en stund när det blir jobbigt.



Som ni ser är han otrattad. Inte alltid men faktiskt ganska ofta slipper han sin tratt och han är verkligen jätteduktig och låter stygnen vara. Men nu ska vi slagga och då åker den på igen. Bara 1 1/2 dag kvar...

Må så gott!


"Han har damp!!"

...skrek Klara idag när Preben for in efter promenaden. När vi är ute och går behöver han ingen tratt och ibland när vi är inne och han är med oss hela tiden tar vi också av tratten en stund och då blir han så glad och sprallig så han vet inte var han ska bli av! Och så var det idag när han kom upp till Klara i 300 knyck med rompan före frambenen, upp i soffan, in på Klaras rum, upp i vår säng, upp i soffan igen och i soffan springer han inte där man sitter utan på ryggstödet springer han! Han springer verkligen så fort att han kan springa med tassarna på ryggstödet! Och om han kommer alldeles för fort och hoppar för högt så han kommer över soffan så springer han på väggen! Han ser så rolig ut så vi bryter ihop av skratt allihopa, och när vi då skrattar åt honom blir han ännu mer uppspelt! Vi kan i alla fall konstatera att han inte har ont i sitt sår!


Här är han lugn och sansad. Men det tränade ögat kan ana busglimten i ögat och vet att snart tar han ett språng.


Tillbaka på jobbet

Preben var tillbaka på jobbet redan igår, trots att han är sjukskriven. Han är så plikttrogen...
Han är precis som vanligt och har vant sig vid tratten redan. Han behöver inte ha den när vi går ut och går, men när vi kommer in igen ställer han sig vid tratten och väntar på att jag ska ta på den på honom. Han är så duktig! Men visst är det jobbigt när han inte kan klia sig överallt, men då får man hjälpa till.
Kollegorna på jobbet hade fått stränga order om att det är förbjudet att busa under tiden som Preben är sjukskriven och det tyckte Preben var skittråkigt. Han gick runt till var och en av sina kollegor med sin leksak och skällde ut dom för att dom inte ville kasta den.
Men sen när han gav upp ville han gå och lägga sig och då var det mattes knä som gällde, så vi satte oss en stund och tog en liten power-nap. Föga anade jag att det hela skulle dokumenteras...


Foto: Jonas Hjalmarsson

Så här får man väl inte göra på jobbet, men oj va gott vi hade det!


Hemma från veterinären

Nu är Preben hemma från sin kastrering.
Allt hade gått jättebra och Preben var munter och glad när vi hämtade honom. Han är dock lite irriterad på tratten. Såret ser fint ut och är väldigt litet. Vi ska nu hålla koll så att det inte vätskas eller svullnar. Preben är som sagt obekymrad och har varit i princip som vanligt idag, men blev lite orolig nu i kväll, så vi gav honom en smärtstillande fast han egentligen inte skulle ha förrän i morgonbitti, men han var orolig och vi ville inte att han skulle ligga och ha ont i natt.
För veterinären hade det varit ett rutinjobb, hon utför x antal kastreringar på hund i veckan, så det kändes tryggt. Hon påtalade också att hon tyckte vi gjorde helt rätt och det kändes så klart också skönt.
Nu har Preben 10 dagars konvalecens innan stygnen ska tas bort (där är 2 eller 3 stygn) och då är det koppelpromenader som gäller. Inget bus i trädgården och inga skogspromenader. Men om allt går som det ska så kommer han vara helt fit for fight efter dom 10 dagarna. Det är risk att dom där 10 dagarna kommer att kännas lååånga för om Preben kommer att vara som han varit idag, så blir det svårt att hålla honom lugn i 10 dar...

Här har vi precis fått ta emot honom hos veterinären.


Gårdshund har blivit Bordshund

Rubriken bör uttalas med Halmstaddialekt för att bli rolig...

Här ligger vovven på bordet, vovven som inte ens skulle få vara i sängen (var tanken från början) har nu intagit en fast position på bordet vid köksfönstret.



På så vis kan han ha koll på saker och ting. Han ser allt som händer ute och han kan vara med när det händer nåt vid bordet inne, som t.ex. när man går igenom posten eller som nedan, när Klara sitter och stickar.



Det är inte så ofta vi äter vid det bordet men när det händer, som idag t.ex. när jag skulle käka min lunchsushi så förpassade jag Preben ner till golvet. Och Preben förstod att han inte fick sitta på bordet när där stod mat men medans jag fixade min dricka så passade han på att sätta sig på stolen istället.



Förutom just denna lilla frihet som Preben tagit sig, så har vi MYCKET stränga regler för vår Gårdshund. ;)


Dommen har fallit

Nu är beslutet fattat, tiden är bokad.
På måndag ryker dom.
Preben ska kastreras.
Vad vi har velat om detta... Vänt och vridit på risker och fördelar, läst varenda forum på nätet, pratat med uppfödare och veterinärer...
Men nu har vi bestämt oss för att göra det. Egentligen hade vi bestämt oss för länge sen, men sen kom sommaren i vägen och då tyckte veterinären att det var bättre att vänta till hösten så då fick vi mer tid att fundera och tveka.
MEN -uppfödare som vi har pratat med (även Prebens) och veterinärer säger samma sak:
"Ska ni inte ha honom till avel -kastrera"
Här hemma tar vi det inte ens i munnen (ordet alltså), vi uttrycker oss med "snipp-snipp" samtidigt som vi simulerar en sax med pek- och långfinger. Det känns ju lite som vi sviker Preben. Nicke har haft svårast för detta. Men nu är vi ialla fall helt överrens.
När vi hade förra hunden fanns det inte på kartan att man kastrerade en frisk hund. Dom fick vackert gå och må dåligt, sitta och yla hela nätterna och helt tappa hörsel och matlust under löpperioderna. Och det gjorde Chico. Med råge! Han mådde jättedåligt. Och jag vill inte att Preben ska ha det likadant. Vi har så många tikar i vårt närområde så risken finns att det kan bli väldigt lååånga löpperioder.
Chico skaffade vi för 15 år sen, idag är tänket HELT annorlunda.
Preben verkar dock inte särskilt bekymrad för kommande ingrepp där han ligger och dissikerar en klädvårdsrulle...

 



Kan undra om klädvårdsrulle-suget sitter i testiklarna? Det vore ju praktiskt för då hade även detta problem försvunnit på måndag... ;)


RSS 2.0