Preben - musikanten

I vår familj uppmuntrar vi till musikalitet. Vi har en uppsjö av olika instrument såsom gitarr, keybord, trumpet, munspel och flöjt. Jag kan klinka ett par toner på piano och Niklas spelar på skedar men längre än så sträcker sig inte vår musikaliska förmåga och kanske är det därför som vi är så måna om att våra barn ska lära sig spela instrument.
Klara håller på att lära sig gitarr och Theo har fastnat för blockflöjt så imellanåt har vi ganska mycket ljud i vårt hus men det är angenämt.
Preben ser upp till sin storebror (eller lillhusse) och i ett ganska tidigt valpstadie fick han fatt i en av våra blockflöjter och försökte sig på att... eh... ja... spela lite. Den gick inte sönder (så mycket) men Theo tyckte det gjorde lite ont i munnen att spela på den på grund av de vassa kanterna som tillkommit så han fick ta en annan flöjt.
Men nu föll det sig så att när Theo hade varit och spelat i måndags så hade han lagt flöjten ifrån sig på nån olämplig stans och sen var Preben själv i nån timme och då hade han passat på att bara precis "låna" flöjten lite för att öva eftersom han förmodligen också tyckte att den andra gjorde lite ont att ha i munnen.
Ja, det blev kanske inte så bra...



Han hade väl försökt sätta i hop den, men hur lätt är det utan tummar? Resultatet blev i alla fall att den inte går att sätta ihop alls nu. Theo blev en smula förargad på Preben då, för att uttrycka det milt...
Preben fattade piken, den flöjten fick han alltså INTE ha. Så i eftermiddags hittade jag honom så här, spelandes en trudelutt på den gamla flöjten


Jag tycker nog att man måste ge han credit för att han faktiskt blåser i rätt ände...


Så idag har jag varit på Musikalen (instrumentaffär) i Halmstad och köpt en ny flöjt till Theo. jag har också kollat upp att dom har ett lager av flöjtar fall det skulle behövas...

Det händer saker i vårt hus när vi inte är hemma. Eller när vi inte ser. I går satt Theo vid tv-bordet och fikade och hade en burk med kakor på bordet. När han hade fikat färdigt satte han på locket på kakburken och vi åkte hemifrån en stund. Det slog mig inte förrän idag att jag inte hade sett till den där kakburken sen dess... Theo hävdade bestämt att han hade lämnat den på tv-bordet men den var inte där. Och inte i skafferiet. Eller i kylen. Eller i frysen. Eller i köket överhuvudtaget.
Efter ett ganska noggrant letande återfanns kakburken, dock med lock på och innehåll kvar, under soffan! Tillsammans med en tom potatissalladburk(!) som Klara hade smaskat ur några dagar tidigare och som jag lite naivt trott att hon hade slängt efter sig...
Jag behöver väl knappast förtydliga vem som ligger bakom dåden...

Go´fredag!



Kommentarer
Postat av: Ewa Osterman

Hej på er. Det är inte alla förunnat att få en så musikalisk hund. Eller att hunden valt att bosätta sig hos en så förstående familj.



Tjoflöjt på er.

Ewa

2011-02-05 @ 17:33:22
URL: http://galantskennel.blogspot.se
Postat av: Alexandra

hihi......jag vet varför preben anstränger sej för att lära sej spela......han tränar för att framföra en serenad för doris ;) ......så duktig han är.....

2011-02-07 @ 15:31:43
URL: http://doristhedog.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0