Lös på promenad!

Kameran är hemma på besök över helgen så idag fick den följa med ut på promenad. Och Preben också.
Och idag... idag lämnade vi långlinan hemma, tog bara kortkopplet och sen gjorde vi det... vi släppte lös honom! Japp, det gjorde vi. Helt fri, vind för våg lät vi dom pinniga små Gårdshundsbenen kuta fram över åkrarna. Han var säkert lycklig. Men lyckligast av alla var jag! Inte så mycket för att han var lös, utan för att han faktiskt kom på samtliga inkallningar när han var lös utan att långlinan släpade efter honom. Sååå roligt!
Jag märkte dock på Preben efter ett tag att han började bli sugen på att vidga sina vyer lite så då föreslog jag för maken att vi skulle bryta "leken" och kalla in och koppla honom (Preben alltså) men Nicke såg inte riktigt det jag såg, utan väntade lite för länge och sen fick han faktiskt ett litet helsike innan Preben löd hans kommando och vi kunde koppla honom. Men nu vet han det till nästa gång.

Här går minsann en Gårdshund helt lös! Utan långlina!


...och här kommer han minsann springande! MOT oss och inte FRÅN oss!


...och här stannade han! Preciiis som planerat.


Trevlig promenad! Sen när han började slarva och inte alls ville gå åt samma håll som vi så slutade jag ta kort och lät Nicke reda upp situationen som inte var så önskvärd. Och det vill man ju ändå inte ha på bild...

Måndag i morgon... Ha en trevlig vecka!


Inga bilder

Jaha då kommer här ett bildlöst inlägg... det blir ingen reda med den här bloggen! Jag vill ju helst kunna lägga in bilder i inläggen, men kameran verkar ha intagit en fast position på jobbet. Funderar på om jag verkligen ska behöva köpa mig en ny kamera...Och i så fall vågar jag inte köpa en bättre, för då tar han väl den istället och påstår att den vi har nu tar för dåliga bilder... Men då får jag å andra sidan tillbaka den vi har nu...
Hur som helst så blir det ett tradigt textinlägg idag.
Tänkte mest ta tillfället i akt och berömma min utomordentligt begåvade hund som gör stora framsteg.
Han har idag varit ensam hemma i 2 omgångar, först tre kvart och i kväll en och en halv timme! Utan bekymmer! Eller ja, han hade ätit upp ett Lypsyl men det räknas inte tycker jag... Han fick otroligt mjuka läppar och han riktigt osade Lypsyl om truten när jag kom hem och han skulle pussas. Han är förtjust i mjukgörande läpprodukter av nån anledning.
Nästa framsteg är kloklippningen som numera är i det närmaste helt bekymmersfri. Jag vill inte påstå att han gillar det, men han accepterar det utan skrik och vilda protester som det var innan. MYCKET bra.
Vi har också busat i trädgården några gånger och sen när vi skullat gå in har han kommit på min inkallning och följt med in(!) UTAN att hornen i pannan växt ut, rompan har åkt in före frambenen och istället vänt på klacken och dragit åt andra hållet. Också mycket bra.

Idag var jag hos doktorn med Theo för han skulle göra ett allergitest. Han har varit snuvig sen början av oktober utan att han varit sjuk så vi började misstänka allergi (även där). Lyckligtvis var Theo inte allergisk mot nånting alls! Tänk om vi har sån tur med Preben också!
Faster Jane kommenterade i förra inlägget och frågade hur ofta jag badade Preben för uttorkning kan ju klia. Ja, nu badar vi inte Preben alls. Förra kliomgången (förra vintern) fick vi ett specialschampo och balsam av veterinären som skulle verka mjukgörande och klådstillande som vi använde då. När jag badade honom en gång i veckan hade det absolut ingen effekt över huvudtaget. Tvärtom. Precis efter badet kliade han sig ännu värre. Men veterinären tyckte att jag skulle göra det oftare och sa att det schampot kunde användas dagligen. Då badade jag honom varannan dag och då hjälpte det faktiskt.
Men... att bada Preben varannan dag känns inte som en vettig lösning. För det första så tycker han inte att det är så himla muntert, och för det andra är det en process som tar runt 20 minuter varje gång för det ska sitta i och verka osv. så det har jag faktiskt struntat i denna gången.
Så, Jane, som svar på din fråga så är han inte uttorkad p.g.a av bad i alla fall, men jag är helt på den linjen att han är torr. Och man vet ju själv hur det kliar på snustorra fnasiga ben! Jag kan ibland klia på benen så det går hål på dom och sen ser ut som om jag blivit utsatt för nån sorts udda form av tortyr, utan att jag för den sakens skull är allergisk mot nåt.
Så jag kör på med olja i maten. Jag passar på ibland att inbilla mig att det har hjälpt lite. Jag har hört han klia sig en gång idag. Och en gång om dan kan man ju få klia sig, tycker jag.
Fasen, nu blev det ett sånt där mastodontinlägg igen... Och utan bilder dessutom! Jag får skärpa mig.

Kram på er!


Sängvanor = kli??

Ja, den rubriken hajade ni till på... Men jag syftar ju såklart på Prebens sängvanor. Och hans över-hela-kroppen-kli.
Jag är ganska säker på - utan att vara veterinär - att Prebens klie, om det är allergi iså fall beror på nån sorts kvalster. Jag har jättesvårt att köpa teorin att det skulle ha med hans foder att göra. Dels för att han aldrig, aldrig är sjuk i magen och dels för att om det är nåt han äter så borde det ju klia jämt! Och det gör det inte. Han kliade sig inte alls på hela sommarhalvåret och han kliar sig nästan uteslutande på morgnar och kvällar. Nån enstaka gång under dan, i princip aldrig ute.
Jag vet inte riktigt vad jag ska stå just nu. Jag är inte ens säker på om han är så extremt kliig längre heller. Eller så har jag börjat vänja mig...
Jag kommer att begära ett pricktest på honom. Trots att det är emot veterinärens rekomendation. Hon anser att jag ska börja med maten. Men jag menar att om jag ska hålla på med olika specialfoder i 8-veckors intervaller och det kanske visar sig att det inte hjälper, då får jag göra ett pricktest i alla fall så varför då inte göra det först? Om det då inte skulle visa nåt får jag väl testa med maten då.
Det finns ju en oändlig massa kvalster att vara allergisk mot, sängkvalster bland annat. Och med tanke på Prebens kvälls- natt- och morgonvanor och att det oftast är då det kliar så vore det inte helt otänkbart. Bara kolla in dessa bilderna. Så här ser en typisk "god nattning" av barnen ut hos oss:

Först får man generöst med godnatt-pussar


Sen vill han baxa sig ner under täcket


För att slutligen stanna här nånstans


Sen ligger han där en stund. En liten stund. Han har inte ro att ligga så så länge och jag med min kvalsterteori inbillar mig att det är för att det börjar klia då.
När sen vuxendelen av familjen kryper till kojs följer han med och lägger sig under mitt täcke, i mitt knäveck. En stund. Så vaknar vi även på morgonen.
Jädrigt mysigt, faktiskt.
(Nu när jag kollar på bilderna så förstår jag att det kliar med alla dom myrorna ;))

Må bäst,
köp en Gårdshund!


Vintervacker vovve

Snön må vara kvar på bloggen, men på marken har det allra mesta försvunnit. Det som är kvar är så hårt så en 8 kilos Gårdshund kan gå på det utan att sjunka ner, till hans stora glädje.
Vi var ute på en lång promenad i morse i det underbara vädret och jag vet inte vem av oss som njöt mest. Knäppte av några bilder men upptäckte inte förrän nu att kameran var inställd på den lägsta upplösningen, hussen har ju haft den på jobbet... Lustigt, han vill inte ha den andra kameran för den inte tar lika fina bilder, men i stället tar han denna och ställer ner upplösningen??? Go figure...

Det är ju en osedvanligt bildskön jycke jag har


smart också för han kan göra två saken på en gång. Förena nytta med nöje, passa på och nosa när han ändå sitter och.. ja... skiter
(jag sa ju att kameran var inställd så det blev skitbilder)


Vackert. Mycket vackert. Notera långlinan. Den hänger fortfarande med. Jag håller dock aldrig i den längre.


Efter långpromenad går han gärna och lägger sig och tar en middagslur. Favoritprylarna tar han givetvis med sig i sängen. En snart uppäten frisbee, ett renben och ett tuggben. I vår säng kan man förnimma en svag doft av vilt...
Vi brukar också få finkamma sängen efter frisbeebitar innan vi går och lägger oss, för det är inte skönt å vakna med en sylvass plastbit fastnaglad i ryggen på morgonen. Tro mig, jag vet.


Ha en fortsatt go helg!


Glest mellan inläggen

Ja, det är sannerligen glest mellan inläggen... Först var det datorn och sen när allt väl flöt på som det skulle där så tog Nicke med sig kameran på jobb så jag kunde inte ta några bilder. Jag tyckte att han skulle tagit jobbkameran när han åker på jobb men han säger att den inte är lika bra som hemmakameran. Som motargument säger jag att en jobbkamera inte behöver vara lika bra som en hemmakamera, om inte man jobbar som fotograf förståss, men det gör han ju inte...
Nu är den i alla fall hemma på besök över kvällen så jag kunde ta ett par bilder på Gårdshunden. Jag har haft abstinens...
Han är ju en sån mysvovve, vår Gårdshund, och trivs allra bäst när han får vara med och mysa vid tv´n eller i sängen. Så här gott hade vi det, han och jag, när vi kollade på "Vad blir det för mat" ikväll (Preben vände dock bort blicken när dom visade den stackars spädgrisen på grillgallret)



...och det kliar fortfarande. Att äta upp en burk Tassalva hjälpte inte.


Nu ska Preben och jag gå å slagga i vår säng som redan är preparerad med kvällssnacks


Och skulle vi börja bråka om detta benet så har han lagt ett till i min tidningskorg. Fall i fall.

Frisk å sund
med munter hund!


Tullat på trutvallat

Det visade sig att det visst inte var så illa med vår dator, en stund senare fick Nicke igång den. Jag tyckte jag pillade och tryckte på alla sladdar men ändå så var det visst bara nån sladd som det var glapp i.

Idag skulle Preben var ensam hemma en stund när vi skulle på födelsedagskalas. Så vi hade varit ute en lång runda, vilket tog lååång tid för det är så halt ute så man får gå med myrsteg och så ser det ut som om man skulle behöva gå på muggen när man går.
Hur som helst var Preben bra trött när vi kom hem från promenaden så det skulle nog inte bli några problem att lämna honom. Sagt och gjort. Vi var borta i en och en halv timme ungefär och när vi kom hem satt Preben i fönstret och väntade på oss, man han var tyst åtminstone.
Väl inne var allt till synes orört. Tills Theo fann det här


Min Tassalva, eller resterna av det som en gång var min Tassalva. Och låt er inte luras av namnet. Det är Försvarets Husdalva som helt enkelt inte får heta det när man köper den på Kronans Droghandel, utan där får den heta Tassalva. Helt makalöst bra mot torra vinteläppar.
Den låg i min handväska och där hade Preben varit och snokat. Han läste klart på burken och kände väl att det var nåt för honom, men det är klart inte lätt att smörja in tassarna på sig själv när man inte har några tummar...  Eller så tänkte han att han behövde smörja läpparna, och jag har ju faktiskt pratat om att han behöver mer fett för att smörja sig innifrån så det var väl det han anammade.
Sen hade han förvisso plockat ut en burk textilfärg också som låg i min väska (av outgrundlig anledning) men den hade han i alla fall inte ätit upp.
Nu ligger han i alla fall och trynar gott i sin sackosäck.
Tänk om han vaknar utan klåda i morgon! Då får vi bygga en Tassalvefabrik i garaget!




Skitdator

Som om det inte varit frustrerande nog att datorhelvetet behövde formateras om, så passade den på att lägga av helt idag! Helt makalöst! Jag stängde av den för att kunna starta vår externa hårddisk för att komma åt bilder och sen gick den inte att starta alls igen.
Utan att på något sätt försöka verka datorkunnig, så ställer jag ändå diagnosen att det är nätdelen som är trasig. Vi får köra den till våra IT-grannar på jobbet imorgon och hoppas att dom kan fixa den kvickt. Nu sitter jag vid Klaras laptop och det är hopplöst. Litet och eländigt och ingen vanlig mus...
Så Prebens årskrönika ser ut att få vänta ett tag till. Preben verkar dock oberörd av mina datorbekymmer och är mest som vanligt. Glad, slarvig och kliig (kan man skriva så? Jag menar alltså at han kliar sig). Nästa vecka ska jag beställa ett pricktest för att se om det är nåt luftburet det kan vara som han är allergisk mot. Men nu håller jag på att ge honom hälsokostpreparat i form av vegitabiliska oljor med omega 3, 6 och 9 för att se om det kan smörja upp huden på honom innifrån och lindra klådan. Veterinären tror inte riktigt på min teori men tjurskallig som jag är så vill jag ändå prova.
Jag hoppas kunna återkomma snart med både bilder och inlägg från vår vanliga dator.
Må så gott!


Jodå, vi lever

Nu var det läääängesen jag bloggade...
Vi åkte ju, som ni vet, till Thailand och hade en underbar semester som varade i 2 veckor och två dagar för flyget vi skulle ta hem blev försenat ett dygn p.g.a. tekniska problem, så stackars oss fick stanna kvar på vårt 5-stjärniga hotell och sola och bada ett dygn extra. Typiskt...;)
Sen hann vi bara hem så var det jul. Och julen är det bästa jag vet så jag passade på att njuta så mycket det bara var möjligt!
Nyåret spenderade vi i Vallsnäs med goda vänner och husvagn. Vi hade GALET mycket snö och hundarna hade jätteroligt. Vi hade inga smällare utan bara Khom Loyer, men dom kunde vi inte skicka upp på nyårsafton för det blåste lite. Eller ja, det var en underdrift, det var snarare storm och isregn från sidan, så dom åkte upp dagen efter.
Efter nyår kom nästa ångest, jag hade två pass som skulle göras till terminsstart. Ett jympapass och ett danspass och det tar sin tid, det ska gudarna veta.
Sen har vi haft datorhaveri så Nicke har fått formatera om hela hårddisken och det har varit ett ganska utdraget projekt.
Men nu är passen avverkade, julen är utslängd (även om jag gärna hade haft julen framme 3 månader till) och datorn är fixad så NU ska det bli ordning på bloggen! Puh...

Preben har, liksom oss alla, lagt på sig över julen och väger nu 8 kg! Bra jobbat av honom, den lille klentarmen! Eftersom han inte hade fler semesterdagar att ta ut och han dessutom behövdes på jobbet så fick han vara hemma och jobba när vi var i Thailand så han bodde då med sina arbetskollegor Jonas och Svante och jag vet inte om det kan ha bidragit något till viktuppgången...
Nyårsraketerna som vi bevittnade på avstånd bekom honom inte ett smack i år heller. Skööönt.
För övrigt har Preben och jag haft varannandags upp och nedgång. Vi har så smått börjat ha Preben lös igen. Det går faktiskt riktigt bra. Han lyssnar oftast väldigt bra, men rätt som det är får han ett frispel och skiter fullständigt i mig. Men det är i alla fall mer framåt än bakåt. Han ÄR ju en ängel...

Boxer och Gårdshund ute på isen i Vallsnäs. Vackert, så vackert.


På skogspromenaden lät vi Kasper hålla ordning på Preben genom att koppla ihop Prebens långlina med Kaspers koppel. Det gick jättebra för Kasper höll sig med oss hela tiden så Preben var tvungen att göra detsamma.


Börjar mjukt med detta lilla inlägg idag men jag tänkte nog försöka få till Prebens årskrönika, för det har jag läst att man ska ha och det verkar ju kul. Risken är att det blir en låååång krönika...


RSS 2.0