Frustration i bildform

Frustration kan förekomma av många olika skäl. För Preben visar den sig oftast vid vid tillfällen såsom

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


eller

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


eller

vid en vattenpöl som är för grund för att simma i


alternativt vid fontänen på stadens torg som man inte FÅR simma i! (fast Preben försökte ändå)


Sjukhustrauma!

Jag var inne i Halmstad och hade gjorde en massa ärenden när Nicke ringde och frågade när jag skulle komma hem för Preben hade blivit stucken av en humla och han kräktes och var ganska hängig och behövde nog åka till veterinären!
Jag kan ju säga att det blev inga mer ärenden gjorda efter det.
Nicke hade ringt veterinären och dom hade sagt att han skulle komma ner med honom om han var så medtagen. Jag sa till Nicke att han skulle trycka i honom en cortisontablett direkt, vilket han gjorde.
Nicke hade ett möte en halvtimme senare så jag fick skynda mig hem.
När jag kom hem låg Preben på dörrmattan och skakade och nästan hyperventilerade! Så det var bara att kasta sig i bilen och ta sikte mot Våxtorps djurklinik.

Preben hade varit i långlina ute på gräsmattan och Nicke och grannen var också där ute och grejade. Då hade dom hört Preben gny och bäfta och då satt han bakom vinbärsbusken och hade grävt i ett humlebo i marken! Humlorna blev såklart inte så muntra så dom hade ju gett sig på Preben, men när han skulle sticka (okej, dåligt ordval) så hade han snott in sig i vinbärsbusken och kom ingenstans! Så vi har ingen aning om hur många stick han fick, först såg Nicke bara att han var svullen på munnen och trodde att han hade försökt bita efter en humla, men när vi kom fram till veterinären såg vi hur båda bakbenen var fulla med bulor! Vi vet dock inte om det var stick eller en allergisk reaktion.

Här ligger Preben i väntrummet hos veterinären. Inte likt Preben att inta den här positionen bland en massa andra väntande hundar och katter!

Skakade och flåsade!

Efter en stund fick han komma in.
Vi kunde inte se var sticket/sticken var nånstans. Han var blossande röd i hela huden och bulig på bakbenen och rompan.
Att må så kasst och till råga på allt behöva bli undersökt av veterinären var ju ingen höjdare direkt.

Känna å klämma...


...fingrar i mun och hals


...och termometer i rompan


...och som om inte det vore nog så fick han en cortisonspruta också!
Veterinären sa att det var tur att han hade fått cortison direkt efter, men det var bara en tablett och han behövde större dos så en spruta var ändå nödvändig.
Jag trodde att cortisonet skulle verka direkt efter som han fick det injecerat, men det tog lååång tid! Bulorna försvann nästan direkt, men han var jättepasig flera timmar efteråt. Framåt sena kvällen började han bli sig själv igen, så troligen hade han blivit rejält stucken.
Fick rådet av veterinären att om det skulle hända igen så ska vi ge honom rejält med cortison direkt. 3-4 tabletter rakt av för att hämma reaktionen.

Och eftersom man är tvåbarnsmamma med man och hund så är man ju van vid att vara effektiv med sin tid så jag passade på att stämma av läget gällande Prebens foderallergi medans vi ändå var hos veterinären och det var det enda positiva i det hela, för nu kom vi överrens om att Preben ska börja äta ALLT igen! Han har bara ätit lax nu och kliar sig inte längre så nu är det dax att börja utsätta han för annan mat igen för att se om det verkligen ÄR foderbetingat.
Så givetvis köpte vi det största grisörat vi kunde hitta till Preben. Det ligger numera i soffan bakom en kudde. Tror jag. Kan ha hamnat i min säng också. Igen.

Idag är Preben sig själv igen, lite trött bara.
Tror dock att han kan ha blivit lite skrämd för idag när han såg en skalbagge ryggade han tillbaka och det brukar han inte göra, han brukar skrapa på dom med tassen och smaka lite på dom.
Kan hända att han har lärt sig en läxa... (En dyr sådan. 567:- närmare bestämt)


Spontancamping!

Igår fick vi ett infall och bestämde oss för att spontancampa i Hjörnered. Vi hade pratat lite löst om det dagen innan, men vi bestämde oss trekvart innan dom skulle stänga kanotuthyrningen. Vi packade mat och tält och kom iväg på trekvart! Rekord utan dess like!
Kvällen igår var fantastisk! Solen sken och det var HELT stilla! Ja i alla fall tills vi kom... Preben vill ju gärna tala om för hela världen att han tycker om att simma.
Så paddlade vi ut en sväng och skulle kolla var vi kunde sätta upp tältet. Preben ville såklart inte gå ur vattnet så han fick simma bredvid. Jag tycker dock att man BÖR ta en paus i mellanåt och andas lite så jag plockade upp honom i kanoten efter typ hundra meter. Men han skulle strax i igen... Givetvis hade vi långlina och sele på honom annars hade vi nog aldrig fått in honom.



Vi hittade en jättefin plats ute på en av de stora öarna så där baxade vi upp vårt tält och lagade lite käk. Vem säger att man måste äta korv och bröd när man spontancampar? Nej då, det gick utmärkt med grillad ryggbiff med tillbehör också!





Mycket smaskigt!

Vi hade inte Preben lös på ön av två anledningar. Dels för att vi inte hade lust att paddla iväg och hämta honom på någon annan ö eller på fastlandet, och dels för att vi hade hört det ryktas om att det fanns får på den ön... Så han fick sitta i långlina vilket var en pina enligt honom själv, för han såg ju vattnet och ville ju bara i hela tiden!
Såsmåningom lugnade han sig dock och vi kunde njuta av vår lägereld. Och knotten.



Till efterrätt grillade vi marshmallows och det uppskattades av både människor och djur (hund alltså).
Tältet tyckte Preben var en märklig upplevelse. Han kunde inte riktigt komma till ro utan bökade mest hela natten, tyckte jag. Jag ska inte påstå att vi vaknade utsövda i morse, men det berodde inte på Preben, utan på att det är svårt rent generellt att sova i tält när man är van vid husvagn.
I morse efter frukosten dök dom plötsligt upp: FÅREN!
När Preben fick syn på dom ville han såklart jaga efter dom, men hussen ryckte tag i honom och skällde ut honom efter noter. Sen ryckte pedagogen (jag) in. Så vi gick bort till fåren och jag plockade upp en pinne. Pinnar är ju Prebens svaga punkt. Direkt var pinnen mer intressant än fåren så vi började kasta pinne och Preben sprang och hämtade den. Vi kastade pinnen närmre och närmre fåren och till sist hämtade han pinnen bara några meter ifrån dom!!
Ibland stannade han upp och tittade på dom men då uppmanade vi honom att ta pinnen istället och då gjorde han det! Såklart hade det betydelse att han visste om att han var kopplad i långlina, men det känns ändå som ett framsteg!
Efter en stund kom de nyfikna fåren fram till Preben och vill kolla och då var han inte kaxig längre. Han blev rätt så rädd några gånger så det var bra.



Efter en mycket simpel frukost packade vi ihop oss för hemfärd igen, Preben simmandes bredvid kanoten... Tog foto, men vår kamera eller dator har lyckats radera dom... Men jag lovar att det var jättesnyggt. Trots en rätt lång simtur ville han inte gå ur vattnet när vi kom till land, utan fortsatte simma tills vi hade packat in allt i bilen och tvingade upp honom. Vi kallar honom numera för Gollum -lever på fisk och trivs bäst i vatten...

Avslutar med mästerverket "Gårshund i sjölandskap"

 


Iron Maiden!

Fredagen började med frukost på sängen för mig. Och som alltid när jag fyller år så har Nicke plockat blommor till mig och satt i en liten vas på frukostbrickan.
I paketen låg det ett jättefint linne som Klara hade köpt, en sprillans ny, superfin, skitmodern iPhone från Nicke samt boken "Lastsäkring vid transport vid landsväg" av Theo. Tror nog att han ryckte åt sig det som låg närmst när han kom på att han också ville lämna en present...
Preben gratulerade mig med lite tunghångel. Vilket man på nåt vis nog får vara lite tacksam för, för det är ju ändå få som faktiskt vill tunghångla med ett oborstat gap direkt på morgonkvisten.
Kl. 12:00 bar det iväg på nästa present (som dock inte var en överraskning): Buss upp till Ullevi för att titta på Sabaton och Iron Maiden!
På bussen satt bara Iron Maiden fans och endast manliga sådana. Några tyckte det var mycket anmärkningsvärt att jag, som tjej, var med. Och ju mer pilsner som rann er i deras strupar, desto mer fick vi höra hur häftigt det var att Nicke fått med sig sin fru på hårdrockskonsert blablabla...puh... Det blev rätt strängt till slut men sen frågade dom om jag fyllde 24 år idag och då tyckte jag genast om dom igen (jag fyllde faktiskt 33 så den komplimangen lär jag leva länge på).

Här sitter vi på bussen och laddar inför konsert. Jag hade fått låna Theos nitarmband och hade min Iron Maiden idoltröja på mig så jag smälte bra in.
Bilden tog Nicke med min nya iPhone!


Förresten höll min iPhone på att göra så att jag fick åka själv till Göteborg för vi skulle stanna på Eurostop i Halmstad och hämta upp folk och Nicke hoppade av och stack till McDonalds för att köpa hamburgare för bussen skulle stå still i 10 minuter. Sa han. Men när jag satt och pillade som bäst på min nya telefon så började bussen rulla och jag reagerade inte! Efter en liten bit (en liten bit) hojtade nån av grabbarna längre bak "Öh, glömmer du inte din snubbe nu?" Hoppsan! Fick kubba ner till chauffören och förklara läget och vi fick vända och hämta upp Nicke.

Vi åt lite lunch på Avenyn och sen promenerade vi bort till Ullevi och satte oss utanför och mös en stund. Graveyard spelade först och det var vi inte så sugna på.
Alldeles lagom till Sabaton gick på scenen hittade vi våra platser. Och Sabaton var SKITBRA! Bästa framföranden enligt mig var "Price of a mile", då rös jag och Ullevi sjöng, när dom sen spelade "Primo Victoria" så rös jag ännu mer och Ullevi skrek. Det gick inte att ta miste på att grabbarna i Sabaton njöt av varje sekund. Säkert en milstolpe i deras karriär att inför 56 000 åskådare vara förband åt Iron Maiden. Skitbra.





När Sabaton gått av scenen var folk i god stämning och när det spelades UFO´s "Doctor doctor" så visste alla att det var nära... Och sen började introt till "The final frontier". Och Ullevi skrek. Sen kom Iron Maiden ut på scenen och Ullevi skrek ÄNNU högre.



Det är möjligt att det faktiskt finns band som spelar bättre musik på konsert, men jag tvivlar på att det finns nåt band som ger en sån show. Dom underhåller verkligen sin publik. Bruce Dickenson far runt på scenen hela tiden och det är rekvisita och klädbyten. Och så Eddie förståss.
Jag är kanske lite förutsägbar i min bedömning men "Fear of the dark" var så jä**a bra så hälften vore nog och när dom kör "Hallowed be thy name" som extranummer så är det ingen som riktigt vet var dom ska bli av. Det blir fullkomlig extas på Ullevi. Härligt.


Ser ni honom?




Det är inte vackert, jag vet... men jag njuter. Han som sitter bredvid kan jag inte svara för men jag tror han njöt han också.

Hemfärd med buss vid midnatt och jag kunde bara konstatera att det varit en SUVERÄN dag.



RSS 2.0