Ny sele

Härom dan hade jag Preben med mig i stan och passade då på att besöka ett par olika djuraffärer för att se om jag kunde hitta en bra sele till honom. Vi cyklar en del och rätt som det är får Preben för sig att stanna och kissa, lukta eller nåt annat och hinner jag inte stanna fort nog så rycker det i hans hals och det känns inte så kul.
Sista affären jag gick in i hade ett jättestort sortiment av selar så jag provade några stycken och insåg ganska snabbt att jag behövde experthjälp. Så jag frågaede en kille ur personalen. Jag hade hittat ett par olika selar av märket Hurtta och en sele från Limex. Alla satt lika bra, men den från Limex kändes mer rejäl ( och var 80 spänn billigare) men hade inga reflex, de från Hurtta var en "vanlig" med remmen rakt över bröstet och den andra med Y-front (om man nu skriver så om en sele).
Jag har absolut ingen erfarenhet alls av selar så jag behövde verkligen råd. Först ville jag veta vilken av Limex och Hurtta som var bäst. Djuraffärskillen svarade:
"Öh... alltså... Hurtta gör alltid bra grejer..."
Jaha, men är inte Limex bra då?
"Öh... jo... men alltså.... vår chef... har sagt liksom...eh va heter de... sagt att vi ska säga att man ska köpa Hurtta"
Jaha...? Pucko, tänkte jag, men tänkte ge stolpskottet en chans till. Så jag frågade vad skillnaden mellan den vanliga selen och den med Y-front var (förutom den uppenbara) och vilken han trodde skulle passa bäst för Preben.
"Öh... alltså de...vilken tror du att han trivs bäst i?"
Efter det obegåvade svaret gav jag inte honom fler chanser utan köpte efter egen känsla bara, jag hade dessutom brått. Så jag tog helt sonika den som satt bäst på Preben, en helt vanlig Hurtta.
Jag var irriterad som en snok när jag kom ut från affären, man tror ju att om man går in i en "fackhandel" så jobbar där väl folk som vet nånting om det dom säljer!?!
Skulle visat en bild, men kameran har tydligen jour uppe på jobbet och min mobilkamera har börjat strejka så ni får fantisera om en svart Hurtta med reflex på så kommer det kanske en bild såsmåningom.
Sålänge får ni hålla till godo med ett par bilder när Preben är ute på lådtur med Klara.




Skolavslutning

I går var det skolavslutning -för Preben. (Barnen slutade förra fredagen)
Sista gången på Rallylydnaden. Jag var med och kollade och fotade.
Preben tog ett kvarts varv på sig innan han vaknade och började lägga fokus på husse, men sen gick det kanon! Andra varvet gick perfekt! Det gick så bra så jag glömde ta kort just då!
Tredje och sista varvet skulle bedömas.
Nåt hände... husse blev nervös eller nåt, för han började göra smått märkliga saker (hussen, alltså) vilket fick till följd att Preben drog iväg i ett språng i starten så direkt blev det ett avdrag för sträckt koppel. Hussen blev irriterad på sig själv, så mycket att jag såg det som satt 15 meter bort, så såklart märkte Preben det också.
Hur som helst gick det bra ändå, men några onödiga avdrag blev det allt.



Preben hade dock skitkul, det märks. Det lyser ur ögonen på honom när han får jobba!
Och såhär såg resultatet ut:

´

Dom fick alltså 88 poäng så det var klart godkänt ändå.
Sen fick dom gå tipspromenad och svara på Rallylydnadsfrågor och sen var det lyxfika och prisutdelning!
Jag hade valt HELT rätt dag att följa med på för det bjöds på hallonpaj och vaniljsås!


MYCKET gott!

Som pris för tipspromenaden fick man välja ett bokmärke med hundgodisrecept på, mycket fiffigt!


Niklas valde ett recept på levergodis för det tyckte han lät godast, så det får jag väl ta och göra nån dag (till Nicke ;) )

Som pris för Rallylydnaden lavade Anki upp ett dignande presentbord att välja från och Preben (eller Nicke) (eller jag) valde en boll i snöre.



Till sist fick alla visa sina tricks som de hade blivit tilldelade att lära sina hundar under kursens gång. Prebens trick var att doppa huvudet i en hink på kommando. Det bör tilläggas att när Nicke kom hem från kursen och berättade om tricket så satte han igång och öva direkt tills det satt som en smäck. En gång. Efter det har hinken varit bortglömd. Så kom Nicke på det 5 minuter innan vi skulla åka i går... Men det gick bra ändå! Det satt kvar nånstans i bakhuvudet på Preben!
Det var en RIKTIGT mysig skolavslutning på en RIKTIGT bra kurs. Men så har dom ju verkligen haft en OTROLIGT bra instruktör, Anki Rolfsson. Suverän! Preben har lärt sig jättemycket, men Nicke har nog lärt sig mest. Och när jag satt med igår blev jag bara sååå sugen på att börja träna jag också! Så nu lutar det åt att Nicke får fortsätta med Rallylydnaden för det gör han så bra och så siktar jag på att börja med Agility. Spännande!


Finurligt med fläder

Fläder är ju kul å gott och förra året gjorde jag flädersaft som kunde räckt till en hel armé, vi drack litervis med flädersaft! Nu har flädern kommit i år och jag och Theo tänkte sticka ut och plocka för att göra ny saft, men då hittade jag ett recept i MåBra på friterad fläder! Så det provade vi.
Man behöver
10-12 fläderblommor (klasar alltså)




Sen gör man en pannkakssmet på
1,5 dl vetemjöl
2,5 dl mjölk
1 krm salt
1 tsk socker
1 ägg

Sen doppar man fläderblommorna i smeten och friterar i fritös eller stekpanna med MYCKET olja tills blomman är lite gyllenbrun. Därefter doppar man dom i strösocker. Ät bums! 





Så här fin blev den färdig! Kan dock vara lite mer gyllenbrun än den på bilden.


Jag vill inte påstå att det var nån flädersmakschock när man åt dom, men dom var goda och det var kul att äta blommor!
Det var inte ett dugg svårt och det var rätt roligt, kul att servera och dessutom omöjligt att misslyckas med. Jag menar, allt som smakar sött och fett är ju ohjälpligt gott. Dessvärre.





Miljöträning

I måndags fick jag snilleblixten att ta med mig Preben ner till Gröningen i Laholm så kunde han ligga där lugnt och stilla medans jag tränade, tänkte jag. Bra miljöträning. Så jag och Theo cyklade ner och Preben sprang bredvid till ungefär halva sträckan sen fick han åka cykelkorg för det var så varmt. Jag tänkte att då kommer Preben vara trött när vi kommer fram och tycka att det är helt ok att ligga still och titta.
Det tyckte han inte.
Det här med att sitta fastbunden är inte riktigt hans grej, tycker han. Jag tror vi hann bara en halv låt in i träningspasset sen började han skälla. Sådär desperat och eländigt som bara han kan. Hade det nu bara varit jag där, hade jag kunnat ignorera det, men de andra 50 personerna som var där för att träna var kanske inte rikitgt lika roade av hans skönsång.
Efter 20 minuter satte jag ner honom i cykelkorgen och tog fram den ända fram till där jag stod, men det hjälpte inte heller. Han mådde så dååååligt! Där satt en vovve fastbunden i en stolpe på andra sidan gräsplätten och den sa inte ett knyst.
Till slut fick jag ta kopplet i näven och så fick han vara med mig och jympa. Då var han nöjd. Lite svårjympat var det dock i förflyttningar och vissa rörelser när jag fick byta hand med kopplet hela tiden. Men sen tog det inte lång stund innan han la sig bredvid mig lugnt och passivt precis som jag ville! Då kunde jag till och med lägga kopplet och jympa hej vilt och han låg kvar!


Lugn å nöjd!
Så detta innebär nog att vi får bli stammisar på måndagkvällar i Laholm. Mitt mål är ju såklart att såsmåningom kunna ha han liggandes vid staketet så att jag och alla andra kan jympa utan att vara rädda för att trampa på honom, men vi får väl även här, ta små steg.
Men dom går i alla fall på rätt håll!


Bark at the moon

Samma helg i Juni varje år åker husse till Sweden Rock. I år har Theo blivit så stor att han fick hänga med en dag så jag och Theo körde ner till Sölvesborg i lördags för att kolla på Theos idol Ozzy Osbourne.
Det var en lång väntan för Ozzy skulle inte börja spela förrän 23:00 så vi fick titta på lite annat så länge.

Här är han taggad och redo med alla tänkbara accessoarer man kan tänkas behöva på en rockkonsert, men det var en lååång väntan...


Han kände sig dock ganska hemma inne på festivalområdet och han blev väl omhändertagen av alla möjliga som servade honom med det ena och det andra. Rätt som det var promenerade han iväg med en tjej från Sölvesborgs kommun och kom tillbaka med den här


Och han ville givetvis köpa sig en sån här (kolla fingret)

(Jag vet inte varför jag ser så sur ut för det var jag inte...)

En kille gav honom ett Ozzy Osbourne-körkort som han hade fått i en fanclub. Theo var rätt nöjd, kan man säga...
Långt om länge kom han...
OZZY!!!


Och ungefär HÄR tog batteriet i kameran slut. Helt sanslöst.
Men Theo var i alla fall helnöjd och det var faktiskt jag och Nicke också.

Och medans vi förlustade oss på Sweden Rock, hade Preben tagit in på pensionat. Mitt dåliga samvete sa att jag inte skulle fråga arbetskollegorna för dom ställer ALLTID upp och jag tyckte det var pinsamt att fråga igen. Men när dom fick höra att Preben skulle bo på pensionat så sa dom "VA?! Får han inte vara hos oss? Tror du inte att vi kan ta hand om honom?" Så då fick jag VERKLIGEN dåligt samvete...
Preben hade i alla fall haft det toppen hos  Sarah och Fredrik på Österbo Hundtjänst. Han fick bo ihop med en beagletjej och det hade gått jättebra! Dessutom hade dom åkt och badat! Sarah läser bloggen och visste att Preben var glad i vatten, men hon trodde jag överdrev hans mani. Men hon fick veta att jag inte överdrev (det behöver man inte göra med Preben), han hade skällt och skrikit i högan sky när dom tvingade upp honom ur vattnet.
Så så var det med det. Även han hade blivit "Ozzyfied"


Mer från helgen

Eftersom det varit rysligt fint väder har vi också hunnit med och bada några gånger. Västra Stranden i Halmstad är jättefint men tyvärr lite långgrunt och Preben vill tvunget simma så vi får gå så långt ut med honom för att han ska vara nöjd.
På den här bilden är han fortfarande inte tillräckligt långt ut. Tycker han.


Vi var i Ekasjö också och där blir djupt fort så det gillar han bättre.
Problemet är att han gillar det för mycket.
När han har simmat runt i 10 minuter - en kvart så kommer han upp och ruskar av sig och då tycker jag att han kan stanna på land en stund, men då sitter han och skriker för att han inte får gå i vattnet! Han skakar i hela kroppen och sliter febrilt i kopplet och skriker så jag skäms! Det låter som vi misshandlar honom!
Så nu är nästa projekt (ett av flera) att vistas så mycket vid vatten att han kan såsmåningom kan sitta bredvid lugnt och stilla utan att hoppa i.
Det är ett stort och svårt projekt...

Ett projekt som dock har varit väldigt lyckat är Rallylydnaden på Brukshundsklubben. Jag var med och tittade och fotade i måndags.
Han är så duktig! Klassens stjärna! Full fokus på husse och fixar kommandona som en smäck! Och när husse kopplar loss honom och han får gå lös så går han ännu bättre!





Nu ska vi bara ta det fokuset med oss ut i verkligheten också...
Härom dan hämtade vi honom nere hos bonden nedanför oss. Där finns GOTT om katter att jaga. När Preben har stuckit för oss på det viset så blir han som ett skyggt djur, det går inte att gå fram till honom och det går inte att få honom att komma heller! Han beter sig nästan paranoit. När han hade stuckit ner till bonden tog det trekvart för Nicke att locka och pocka för att han skulle komma till honom! När han då väl kommer kan man ju inte banna honom eftersom han redan är "rädd". Jag har ingen aning om varför han gör så heller, för vi har aldrig skällt på honom när han har kommit till oss, tvärtom. Och jag vet fasen inte hur vi ska bli av med det beteendet heller... Tips mottages tacksamt.
Det var allt för denna gången.
Tack å hej.


Långhelg - ett axplock

Denna långa helg har varit full av aktiviteter för oss. Det har varit Kulturfestival i Laholm och det har vi sett till å anammat. Man måste ju stödja lokala arrangemang när dom väl dyker upp. Sen var det ju så att Klara var en av artisterna och spelade ett par låtar på gitarr när Kulturskolan hade uppvisning.



Här knallade Klara in. Genom den här ingången gick också Daniel Adams-Ray, Britta Persson, Perssons Pack, Jack Wreeswijk, Hasse Andersson, Sator, Electric Boys och många fler in. Kaxigt!
Preben var med nere en kväll och lyssnade på några band. Han sprang bredvid cyklen nästan alla 6 kilometrarna ner till Laholm, men på vägen hem åkte han cykelkorg.



I söndags kväll / natt stod vi och häckade vid just den här ingången för att Klara, Theo och några av deras vänner skulle få en autograf av Daniel Adams-Ray. Och det fick dom! Tyvärr hade jag bara mobilkameran så det blev bara svarta bilder. Men barnen var nöjda ändå.


Sen Mors dag-present

Klara har alltid varit innovativ när det gäller presenter. Det här kom hon med nån dag efter Mors dag:


"Till en snål men bra mamma"
Ok, först vill jag dementera det där om att jag skulle vara snål. Möjligen kan det vara så att Klara fått höra ibland att hon inte har fått något hon velat ha i stundens hetta för att jag kanske har tyckt att det varit dyrt och att hon borde önska sig det i anslutande födelsedag eller nåt, men för det mesta anser jag mig nog vara rätt generös. Men det är klart, sätter man det i förhållande till Klaras pappa, tillika min man, som Klara har runt sitt lillfinger och som öppnar plånboken så fort hon ber om det -ja då kanske jag kan ses som en smula snål.
I kuvertet låg följande:


22 st. rabattkuponger på allt ifrån frysta ärtor till sköljmedel!
Detta borde kanske ses som ren lycka av en snål men bra mamma, men faktum är att jag nog inte löst in en kupong vid mer än ett par tre tillfällen i mitt liv. Men jag får väl börja nu...
En annorlunda Mors dag-present var det, men det värmde ändå mitt snåla hjärta.


RSS 2.0