Rastlös på jobb

Idag har Preben varit synnerligen rastlös på jobbet! Men det är ok, ibland kan man ha sådana dagar. Han har möblerat om i sin lilla koja som han har stående på sin kontorsplats och han har även varit uppe och möblerat om lite på sina kollegors kontorsplatser.

Här har han rullat runt i sin koja och slutligen landat på rygg och blev liggande så. Det var ett himla väsen på honom! Skällde och bökade så jag började undra vad kojan hade gjort honom för ont.


Nästa anhalt var Svantes skrivbord. Han bara precis stuvade om bland lite papper och sen fäste han allt fokus på en liten hylla ovanför...


...och här är anledningen


Lite gott kan man behöva
om man sötsuget vill döva!


Premiärdoppet

...avverkades igår av vår extremt badtokiga Gårdshund. Vi trodde nog lite naivt att vi skulle kunna promenera förbi en delvis isbelagd sjö utan att Preben tvunget skulle hoppa i, men vi hade fel.
Vi skulle bara kolla till båten och tänkte att när Preben känner med tassen hur kallt vattnet är så vill han inte hoppa i. Men det ville han. Jag vet inte om han inte kände hur iskallt det var, eller om han bara struntade i det för han bara kastade sig i och tog sig en simtur både en och två och tre och fyra gånger. Till sist fick vi avbryta för det kändes inte särskilt hälsosamt att ha han simmandes i en isvak (som det mer eller mindre var). Det var dock inte förrän vi hade tjatat upp honom och gick till bilen som han kom på att det faktiskt var en smula kyligt. 2,5 plusgrader i luften på en genomblöt päls var ju inte ultimat...







Lyckligtvis hade vi en hundhandduk i bilen och hans bur var full med filtar så han blev snabbt varm igen.
Tror dock inte att han ångrade sig. Han var väldigt lycklig när han fick bada.
Han är lite som barnen var när dom var små, så fort solen kom fram på våren så trodde dom att det var sommar och då får man gå barfota... Nu har barnen blivit rätt stora så dom vet att det inte är så, men mannen dock... han gick ute i trädgården i går och räfsade -utan tröja! Inte konstigt att Preben får en skev verklighetsuppfattning.

Preben så söt, men inte vis
simmar i sjö belagd med is!


Skönhet kommer innifrån

Preben har blivit riktigt duktig vad gäller att vara ensam hemma! Vi är nu uppe i runt 2 timmar ensam! Dock måste vi Preben-säkra hemmet innan vi går hemifrån och det innebär att vi får plocka undan sånt som skulle kunna bli tuggleksaker, oftast saker av plast. Vi får föra in alla stolar till bordet för att undvika hund-på-bord-incidenter och numera stänger vi även dörrarna till barnens rum för där finns alldeles för mycket kul inne.
I går var Preben ensam i 2 timmar. Han blev ÖVERLYCKLIG när vi kom hem och på ytan såg allt lugnt ut.
Sen hittade Theo följande i vår säng:


Detta är alltså locket till ett hårvax som Klara hade på sitt rum och som tydligen stod i noshöjd. Och med noshöjd menar jag inte på golvet eller 45 cm. upp från golvet där Preben har sin nos, utan i detta fallet var noshöjd uppe på Klaras skrivbord till vart det fanns en stol som man kunde nyttja som stege.
Eftersom Preben har en historia av att vara mån om sitt yttre kom dock inte detta som nån större chock.
Frågan kvarstod dock: VAR är vaxet?
Det återfanns snart på Klaras rum. Eller rättare sagt, resterna av det.


Jag klandrar inte Preben för att ha blivit sugen på det, det luktar onekligen väldigt gott med en söt vaniljdoft. Det bör sägas att vaxburken var tämligen full innan för detta vaxet är hårt och nästintill omöjligt att få upp på fingrarna utan att använda naglarna, men Preben har inte sett det som ett bekymmer utan har helt sonika använt understa tandraden som ni kan se på bilden (även om bilden är lite kass för den är tagen med mobil).
Idag gick det undan när Preben skulle göra morgontoalett, det var välsmort skulle man kunna säga. Inga andra sidoeffekter har synts. Jag frågade ändå kollegorna på jobbet om dom tyckte att han glänste lite extra i pälsen idag, och med viss övertalning kunde dom nog skönja ett skimmer i kostymen.
Jag tror personligen att Preben ville snygga till sig lite med vax för sin nätdejt Doris, men bara missförstod lite hur det skulle användas.
Idag har han också varit själv men idag var det bara ett par tuggummi som strök med. Han hade själv plockat upp dom ur min handväska. Spottat ut ett av dom hade han också. Fräsch andedräkt är ju viktigt...

Hoppas Doris fattar tycke
för denna fåfänga jycke.


Ett litet missförstånd

Härom dan skulle vi iväg på ett födelsedagskalas. Jag hade fått äran/blivit tvingad att köpa presenten. Med omsorg åkte jag till Laholms Bosättning och köpte en kockkniv av högre kvalitet eftersom födelsedagsbarnet gillar att laga mat.
När jag kom hem igen hade jag ganska brått att hämta Theo från skolan så jag bara la in mina grejor innanför dörren och packade in kylvarorna jag hade handlat och sen drog jag iväg igen.
Jag var väl borta i ca 10 minuter. Max.
När jag kom hem igen möttes jag av det här:



Jag vet inte om Preben trodde att han hade namnsdag eller nåt, för han hade i alla fall missuppfattat det hela och trodde att presenten var till honom.
Jag fick nästan en liten antydan till panik. Det var inte bara pappret han hade öppnat, utan även kartongen som omslöt  kniven! Således kunde jag inte bara slå in den igen för då hade födelsedagsbarnet (eller födelsedagsgubben i det här fallet) förmodligen undrat varför hans present var trasig under omslagspappret och eftersom mottagaren och Preben inte är dom tajtaste vänner precis, så ville jag inte behöva förklara att det var Preben som hade tjuvöppnat...
Jag kunde ju inte gärna gå tillbaka med det till affären och be och få en ny eftersom skadan tillkommit i hemmet...
Klara kom dock med lösningen.
Vi plockade ut kniven ur kartongen och lät den bara ligga kvar i den lilla plastformen med ett litet genomskinligt plastlock över och så slog vi in det igen.
Jag tror inte att jubilaren tänkte nåt särskilt på att det inte var nån omslutande kartong med text på med var det var för märke på kniven osv. och jag såg till att plocka bort omslagspapper och snöre snabbt som ögat och gick och slängde, så att om han skulle fundera över kartongen kunde han tro att den hamnat i soporna. Vilket den också hade, fast hemma hos oss, men det vet ju inte han...

PRE - BEN
PRE - SENT

FÖR - SENT
FÖR - BEN


Preben fick pippi

Idag hittade Preben en fågel i vår trädgård. Inget ovanligt med det kanske, det finns ofta fåglar i trädgårdar, men det som skilde denna från andra var att den inte flög iväg när Preben kom. Den låg kvar. Utan att vara död.
Preben tyckte  det var jättespännande och nosade och buffade på den och var jättesnäll mot den... så länge den låg still. När den började röra på sig och göra ett försök till ett flax blev Preben genast mycket mer hårdhänt. Eller hårdmunnad.
Så jag lyfte upp fåglen för att se hur den var skadad och då höll Preben på att hoppa ur sin egen päls! Åh, vad han ville tugga fågel då!
Vingarna var inte skadade så jag tänkte att den kanske hade flögit in i nåt och bara var lite groggy och att den skulle flyga vidare efter att den återhämtat sig. Men var fasiken skulle den återhämtningen ske utan att en Gårdshunds läppar skulle omsluta fågelkroppen?
Jo. Jag la upp fåglen i barnens trädkoja för att den skulle få vara ifred från Preben. Men det blev ingen vidare ro för pippin. Förutom att Preben skällde KONSTANT så försökte han också klättra upp i trädet!
Jag hade faktiskt min halvraddiga mobil i fickan så jag kunde knäppa av ett par bilder.

Här sitter fåglen, hur snäll som helst. Tror det är en skata, men jag bara gissar (är ingen expert)


Här sitter Preben och skäller som en dåre. Jag bara väntade på att nån granne skulle komma ut och fråga vad fasen jag höll på med som inte kunde få tyst på hunden.




Och här har han varit halvvägs uppe i trädet och är på väg ner igen.


Fågelstackarn gjorde ett par tappra försök att flyga men trillade bara omkull. Upp och ner och på sidan och huller om buller. Så jag började fundera på hur man avlivar en fågel.
Jag visste att det fömodligen skulle bli väsen hemma om jag körde iväg med den till veterinären (jag gjorde det med en påkörd vildkanin en gång och Nicke tyckte jag var såååå löjlig) så jag funderade på om jag bara skulle ringa dom istället och be om ett gott råd.
Under tiden gjorde det ont i mig att se fågeln ligga i snön i trädkojan och frysa. När jag ser tillbaka på det nu så inser jag ju att den förmodligen inte frös så mycket med tanke på att det var en fågel och att dom sällan går in om det blir kallt. Men man tänker inte alltid rationellt i en krissituation.
Så fåglen fick följa med in. Och Preben hängde såklart på. Hade jag stängt honom ute hade han nog grävt sig in...
Det enda stället jag kom på där jag kunde lägga fåglen så att den skulle få vara ifred från Preben, var duschen. Så där fick den ligga på en handduk och så stängde jag duschdörren och toadörren (med Preben utanför).
Jag behövde dock inte bekymra mig för hur jag skulle avliva fåglen särskilt länge, för efter en liten stund ställde han faktiskt in tofflorna själv. Kastade in handduken. Trillade av pinnen. Lämnade in.
Han ligger nu i vår kompost. Kanske inte den värdigaste begravningen, men vi har sått igen alla våra trädgårdsland och gräsmattan ville jag inte gräva hål i så så fick det bli.

Fågel fri från måsten
slutat sitt liv i komposten.


Frisk Gårdshund

Preben är bra i magen igen.
Efter ett par dar med kokt nötkött blandat med riktigt blött ris i små, små portioner så har han repat sig.

Idag började skolan för Preben! Han började på Rallylydnad idag!
Jag kunde tyvärr inte vara med för jag låg i soffan med feber och täppt näsa, så hussen fick åka själv.
Det hade gått jättebra och enligt hussen så var Preben bäst i klassen! (Som om jag trodde annat...)

I morgon är det jobb igen och med lite tur kanske jag kan få med mig kameran hem då så att det kan bli ett bildinlägg snart! Det vore ju kul!


Sjuk Gårdshund

Min Gårdshund är sjuk! Han har blivit magsjuk!
Det började natten till igår. Han sa ingenting men när vi vaknade hade det hänt en olycka inne. Eller rättare sagt 6(!) olyckor inne! Jättelöst var det!
Så det blev ingen mat för honom igår. Bara ett par matskedar ris som kom ut ganska fort.
Även inatt har han varit dålig. Men han säger ingenting!! Så vi får liksom inte veta nåt förrän vi går upp! Dessutom tror jag att han skäms för han gömmer det! I morse hittade vi en stor kladd/pöl under Theos sko! Och jag var ute med honom för ett tag sen och trekvart senare hittade vi en kladd under en tomteluva! (Ja jag vet inte vad som är konstigast, att han gömmer sitt bajs eller att vi har en tomteluva framme i mitten av Mars...)

Vi har ingen aning om varför han är sjuk, men förmodligen har han fått i sig nåt skumt ute, för inne går han ju på nötdiet och får inget annat. Vet inte om hundar kan få maginfluensa...?

Hur som helst var han på jobbet en stund på förmiddan idag, men han var inte riktigt sig lik.



Han låg bara och trynade i sin filt på sin kontorsstol.
Som ni förstår blev det inte mycket vettigt gjort på jobbet för hans del. Man ska ju inte gå till jobbet sjuk, så han blev hemskickad av chefen strax innan middag.



Vi vet att magen är helt tom på honom så det ska bli intressant att se hur det går i natt...

Ont i magen
förstör hela dagen.


Litet bakslag

Härom dan skulle vi ta en promenad i det härliga vårvädret och gick då förbi och plockade upp Prebens gode vän Spike, som jobbar som IT-tekniker på företaget bredvid vårt.
Vår tanke var att vi skulle gå ner i grustaget med hundarna och släppa hundarna till att få sprätta loss i sanden och jag skulle ta lite fina hundglädjebilder.
Och sprätte loss var just var dom gjorde. Det tog inte 2 sekunder sen var dom utom synhåll. Dom kom dock tillbaka efter ett par inkallningar, men bara för att checka in och sen kubba vidare.
Eftersom jag inte har ett sånt där megateleskåp på en halvmeter på min kamera så var det inte lönt att fota, man hade inte ens sett två vita prickar.
Såsmåningom dök dom dock upp igen och då hade vi tröttnat på dom så det blev koppel och hemgång. Dom var i för sig helt slut efter allt rännande så dom misstyckte nog inte.
2 bilder var vad jag fick den dagen i det vackara vädret, och det var 2 bilder innan dom ens hade hälsat.

Här sitter IT-teknikern och välkomnar oss.
Snyggt. Alla borde ha en sån hundvänlig dörr.


Det såg nog såsmåningom nästan likadant ut från insidan när Preben kom.


Så igår när Theo kom hem från skolan fick han inte ut nycklen ur låset och stod och fibblade med det och Preben gick ut. Han var i trädgården och lekte men när Theo sen skulle ta in honom flög fan i honom och han vägrade! Så det ringde till mig på jobbet och en ledsen och förbannad Theo hulkade fram att han inte fick fatt i Preben och att han nu hade stuckit ner på åkern.
Så det blev till att kasta sig på cyklen och trampa hem. Preben återfanns på Hantverksgatan (strax nedanför oss) och när jag kom och kallade in honom kom han direkt (till Theos stora förtret) och gick sedan med hem och in med lite levermutor.
Han har inte stuckit utanför trädgården nu på ganska länge så det var inte riktigt kul att han gjorde så i går. Och dessutom hade rätt mycket knäck i lurarna dan innan i grustaget...
Men jag antar att man måste ha några bakslag för att nå riktig framgång.

Varje dag någon test
det kan Gårdshunden allra bäst!


Sökes: Hårborste

Har ni läst bloggen innan så vet ni att Preben är noga med sin egenvård. Använder gärna tandborste, sin egen såväl som andras. Läppmjukgörande produkter är han också flitig med. Nu gäller detta även hårvårdsattiraljer.
I morse letade jag förtvivlat efter hårborsten, dock utan resultat. Sökandet övergick då till en lila kam som jag, i absoluta nödfall kan använda. Denna stod inte heller att finna. Det enda i hårvårdsväg som gick att hitta var denna:



Begreppet "tandad kam" får en något annan innebörd här. Denna har Preben redan använt som ni ser.
Som tur (eller otur) är har jag universums rakaste hår, absolut okrökbart, så det gick faktiskt att använda denna sorgliga ursäkt för en kam.



Borsten är ännu inte återfunnen, så det lutar åt att jag även i morgon kommer att snida till frisyren med detta verktyg. Om den finns kvar på sin plats.

Fäll en tår
för stripigt hår.


1 gång är ingen gång, 2 gånger är en vana

Hmm.... vår annars så "lydiga" Gårdshund har lagt sig till med en liten ovana.
Han har börjat hoppa upp på matbordet (dock inte när vi sitter där). Och härom dan var det hussen som skulle plocka väck från middan vilket han inte kände att han behövde brådska med, så han gick med Theo upp på övervåningen och fastnade vid datorn. Efter en stund kommer Preben lommande bestämt i ganska rask takt, hoppar upp i Theos säng och börjar gräva och buffa. Hussen gick såklart dit och kollade av läget och fann då en fransbrödfralla och ett kycklingbröst i sängen.
Då gick han och plockade av från bordet.
Men det krävs ju, som många vet, ett upprepande av gånger av misstag för att en man ska lära sig så efter frukosten idag skulle jag köra Klara till kören och husse skulle duka av... Ja, jag behöver väl knappast göra större utläggning än så men när jag kom hem låg där en ost i vår säng.

Ja jag vet, det är en sorglig skalk ost, men jag HAR köpt en ny.


När Preben sen konfronteras med ostskalken blir han mycket förlägen och vill helst inte kännas vid den alls.





Sen plockade hussen av från bordet.

Kyckling, ost och bröd
På Preben går det ingen nöd.


Japp. Nu är våren på väg

Med stormsteg, tror jag bestämt!
Och jag har minsann kameran hemma på besök idag och det får ju hedras med ett blogginlägg! (För det är ju inte supertätt mellan dom numera...)

Så vi har passat på att långpromenera i det härliga vädret! 5 + och strålande solsken, det kan knappt bli bättre!
Först blev det en tur till barnens gamlemormor på byns vårdhem. Hon blev jätteglad och Preben tycker det är superspännande där, det luktar så himla mycket överallt! Jag vill dock helst inte spekulera i vad det är han luktar efter...
Sen gick vi vidare upp i skogen och först då kom jag på att jag faktiskt hade en kamera med mig.

Här njuter en LÖS Gårdshund!


Hussarna njuter också


Pinngalen har han gått å blivit! (Preben alltså) Vet inte hur, för vi har aldrig hetsat honom med pinnar, vi har alltid använt hundleksaker eller frisbees eller nåt när vi har lekt med honom, men nu blir han helt galen om han får en pinne! Och skulle vi då kasta den så kubbar han i 300 knyck och hämtar den och kommer tillbaks med den och vill att vi ska kampa om den.


Vi hade en härlig dryg timme ute i vårsolen och nu ligger Preben som en urvriden disktrasa på sin filt framför brasan.
Hoppas verkligen att detta vädret håller i sig!

Äntligen är det vår,
och Preben ska inte jaga får!


RSS 2.0