Preben fick pippi

Idag hittade Preben en fågel i vår trädgård. Inget ovanligt med det kanske, det finns ofta fåglar i trädgårdar, men det som skilde denna från andra var att den inte flög iväg när Preben kom. Den låg kvar. Utan att vara död.
Preben tyckte  det var jättespännande och nosade och buffade på den och var jättesnäll mot den... så länge den låg still. När den började röra på sig och göra ett försök till ett flax blev Preben genast mycket mer hårdhänt. Eller hårdmunnad.
Så jag lyfte upp fåglen för att se hur den var skadad och då höll Preben på att hoppa ur sin egen päls! Åh, vad han ville tugga fågel då!
Vingarna var inte skadade så jag tänkte att den kanske hade flögit in i nåt och bara var lite groggy och att den skulle flyga vidare efter att den återhämtat sig. Men var fasiken skulle den återhämtningen ske utan att en Gårdshunds läppar skulle omsluta fågelkroppen?
Jo. Jag la upp fåglen i barnens trädkoja för att den skulle få vara ifred från Preben. Men det blev ingen vidare ro för pippin. Förutom att Preben skällde KONSTANT så försökte han också klättra upp i trädet!
Jag hade faktiskt min halvraddiga mobil i fickan så jag kunde knäppa av ett par bilder.

Här sitter fåglen, hur snäll som helst. Tror det är en skata, men jag bara gissar (är ingen expert)


Här sitter Preben och skäller som en dåre. Jag bara väntade på att nån granne skulle komma ut och fråga vad fasen jag höll på med som inte kunde få tyst på hunden.




Och här har han varit halvvägs uppe i trädet och är på väg ner igen.


Fågelstackarn gjorde ett par tappra försök att flyga men trillade bara omkull. Upp och ner och på sidan och huller om buller. Så jag började fundera på hur man avlivar en fågel.
Jag visste att det fömodligen skulle bli väsen hemma om jag körde iväg med den till veterinären (jag gjorde det med en påkörd vildkanin en gång och Nicke tyckte jag var såååå löjlig) så jag funderade på om jag bara skulle ringa dom istället och be om ett gott råd.
Under tiden gjorde det ont i mig att se fågeln ligga i snön i trädkojan och frysa. När jag ser tillbaka på det nu så inser jag ju att den förmodligen inte frös så mycket med tanke på att det var en fågel och att dom sällan går in om det blir kallt. Men man tänker inte alltid rationellt i en krissituation.
Så fåglen fick följa med in. Och Preben hängde såklart på. Hade jag stängt honom ute hade han nog grävt sig in...
Det enda stället jag kom på där jag kunde lägga fåglen så att den skulle få vara ifred från Preben, var duschen. Så där fick den ligga på en handduk och så stängde jag duschdörren och toadörren (med Preben utanför).
Jag behövde dock inte bekymra mig för hur jag skulle avliva fåglen särskilt länge, för efter en liten stund ställde han faktiskt in tofflorna själv. Kastade in handduken. Trillade av pinnen. Lämnade in.
Han ligger nu i vår kompost. Kanske inte den värdigaste begravningen, men vi har sått igen alla våra trädgårdsland och gräsmattan ville jag inte gräva hål i så så fick det bli.

Fågel fri från måsten
slutat sitt liv i komposten.


Kommentarer
Postat av: Sarah Hägnås

Fy fan vad du skriver roligt jag skratta åt er tragiska upplevelse fy vad jag e hemsk men kul e det å läsa. //Sarah

2011-03-18 @ 20:11:53
Postat av: Alexandra

nämen va duktig preben är som vill "ta hand om" pippi......fint gjort av honom ;) ja det var ju en liten sorglig historia men det är nog inte ovanligt i naturen att kila vidare......dock hade ju jag ALDRIG I LIVET tagit in pippi i huset då jag har FÅGELSKRÄCK och bara ser framför mej hur pippi skulle kvickna till och flaxa runt i huset......uäääk :)

2011-03-19 @ 15:40:16
URL: http://doristhedog.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0