mehund

Bloggtorka har det varit!
Men nu e ja tebaks.
Det har varit mycket nu. Bl.a. har jag och Nicke varit på en liten minisemester i Rom! Det var inte dumt må jag säga! Farfar bodde här hemma hos barnen och Preben, som inte fick semester från jobbet, bodde hos sina arbetskollegor.
Utan att avvika för mycket från ämnet som bloggen ändå handlar om -hund, så vill jag ändå visa lite från vår Romresa.

Såklart var vi på Colosseum. Imponerande.

Nicke trivdes som fisken i vattnet. Han älskar allt gammalt historiskt! Vi behövde ingen guide för jag hade min egen privata guide som hade superkoll på allt.

Peterskyrkan stod såklart på agendan. Vi gick högst upp i kupolen och tittade. Det innebar en timmes kö, men det var fint!

Jag ville få Nicke till å bikta sig när vi ändå var där, men han visste inte var han skulle börja. Dessutom var vi oroliga att den bikten skulle ta för mycket av vår semestertid ;)


Vi var såklart och tittade på Spanska Trappan, Fontana di Trevi och Pantheon (bl.a) också men jag måste säga att jag tycker det var lite överskattat.
Det som var det absolut mysigaste med hela stan var alla små gränder med små trattorior överallt och som till sist mynnade ut i stora torg. Helt otroligt fint!




I Rom får man dricka rödvin till lunch! Och jag tycker man ska ta seden dit man kommer och eftersom det bara var jag å Nicke och inga barn (eller hund) att ta hänsyn till så passade jag på att dricka rödvin till lunch jag också. Italienarna tittade dock konstigt på mig när jag bad om ett glas rött vin, dom frågade om jag ville ha hel eller halv karaff! Det går ju för tusan inte å dricka ens en halv karaff rödvin till lunch! Då hade jag somnat före 3-fikat... Å 3-fikat vill man INTE missa! Vårt 3-fika bestod uteslutande av glass. Wohoo, vilken glass dom gör, italienarna!! Här har GB-glass å lära!
Här sitter jag efter en god lunch och ett glas rött och smilar upp mig för att Nicke skulle ta ett fint foto på mig. Trodde jag. Nej då, han ville bara ha mig som en ursäkt, det han egentligen tog kort på var tjejen som sitter BAKOM (!) för han tyckte att "han kände igen henne"...! HON VAR AMERIKAN! Det finns ingen chans i helvete att han kunde känna igen henne! Men han var säker på att han sett henne nånstans. Där satt man som ett fån...


Jag är inte typen som klär upp mig till vardags, men är man i en huvudstad på semester kan det vara kul och snofsa till sig lite och vara lite citychic. Så jag baxade faktiskt på mig både örhänge å armband och kröp i lacktightsen. Tjusigt värre. Men faktum kvarstår att vi promenerade en HEL DEL. Vi lämnade hotellet vid 10 och sen gick vi och gick tills det var läggdax. Och då måste man tänka på sina skodon, anser jag. Så i min citychica outfit kunda man skönja ett fel i munderingen: Löparskorna. Jag fick lite skäll på jobbet av kollegorna när jag berättade att jag hade gått genom Rom i löparskor. Dom tyckte att jag skulle bitit ihop och tagit snyggare skor. Sant kanske, men tack vare dessa hade jag faktiskt inte ont fötterna en enda gång.


Söta är de små italienska bilarna som man i princip får kränga på sig som en ryggsäck. Förmodlingen så krocksäkra att man dör om man kör på en cyklist, men söta är dom!


Under tiden vi njöt i Rom har Preben njötit av sin badsemester i Halmstad och Båstad. Han har badat i Nissan, i fontänen på Högskolan, på stranden i Skummeslövsstrand och på stranden i Båstad. Han simmade halvvägs till Danmark enl. sin jobbkollega Jonas. Han har också jagat katt, käkat på Bulls (innehak i Halmstad) och raggat damer, unga OCH äldre. Som jag försöker säga till arbetskollegorna: Han kan inte hjälpa att han är oemotståndlig.

Ciao

Har ni läst det här?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12993519.ab

Det är nog bland det hemskaste jag läst!
Om vovven Patrick som blev vanvårdad och svalts tills han nästan dog, placerades i en soppåse och kastades ner i ett sopnedkast.
Läs och gråt.
Kolla in klippet. Det är trots allt en solskenshistoria.

Patrick finns även på facebook där man kan gå in och läsa om hans framsteg. Och youtube har oändligt många klipp om honom om ni vill se mer.

Hela helgen har dominerats av att Theo har fyllt år. Lille gossen har fyllt 8 och blivit stora killen!
Fredagen började med frukost på sängen, skönsång och paket såklart.
I paketen var det en skelett-poncho-handduk, en Asterix-film, ett par army-shorts och så det bästa av allt: En carving-scooter! Och för er som inte vet vad det är så är det en sparkcykel på 4 hjul som är ledad både vid styret och vid bakhjulen så det går att sladda och köra supersnabbt! Och det är den som husse sitter och monterar ihop här.



Den körde Theo sen till skolan med.
Vanligtvis har jag alltid jympa på fredagmornar, men nu har vi reducerat vårschema så jag var helt ledig i fredags och kunde följa med Theo till skolan.
Det är så härligt att jag fortfarande får följa med Theo till skolan. Och han pussas och kramas varje dag när jag lämnar honom och det är så mysigt! Klara däremot, har tyckt att jag har varit pinsam sen hon var 5 ungefär...
I fredags skulle barnen ha utedag och gå till skogen så det passade utmärkt att jag och Preben följde med.
Alla barnen ville hålla Preben i kopplet och det fick dom. Preben var supernöjd för en del vågade inte hålla emot i kopplet, utan följde med Preben vart han än gick. In i skogen, under träd och buskar, över stock och sten. När han går med mig får han vackert hålla sig på stigen så han tyckte ju detta var toppen!
Här är barnens koja som dom har byggt. Den har adressen Skogsvägen 4 för barnen har hittat en gren som ser ut som en fyra. (Se till vänster om Theo)



Vi fick även besöka ett fjärilssjukhus. Det ligger faktiskt en fjäril under lövet.



Barnen och jag kunde ganska snabbt konstatera att Preben inte passar riktigt som sjukvårdspersonal. Åtminstone inte för fjärilar. Han är en smula hårdhänt. Eller hårdnosad.

På kvällen var det förståss kalas med hela släkten och lat-mamman (jag alltså) hade bestämt mig för att inte orka laga mat så vi beställde 4 st. stora familjepizzor istället och bjöd på. Det var mycket uppskattat. Tårtan bakade jag dock själv efter ett recept från Dreamcakes och den var heeelt sagolik! Recept hittar du här.
Theo fick ju såklart en massa presenter bl.a en gummibåt, pengar, skateboardskydd, boxningssäck med handskar, sprutgrädde (som är Theos ABSOLUTA favorit), bok och en skateboard som han och Robine försöker öppna här.



Theo var JÄTTENÖJD med sin födelsedag!

På lördagen vaknade vi till strålande solsken. Jag hade siktat på att göra iordning altanen, men familjen ville åka ute med båten och dom vann. Så det blev en liten fisketur till Ekasjö. Theo ville helst prova sin gummibåt men vi tyckte det var lite för kallt att trilla i sjön så han fick nöja sig med den riktiga båten.
En som inte tyckte det var för kallt att trilla i sjön var förståss Preben. Han simmade som bara den. Han hade inte ro (hehehe!!) att sitta still i båten för han ville bara i vattnet!



Och här sitter födelsedagsgossen. Han hade två JÄTTESTORA gäddor på kroken, men tyvärr bet de av linan trots att den var spunnen... suck.



Och idag var det dax för barnkalas (puh).
Det kan ta musten ur den bäste!
Vi hade 13 barn här som käkade hamburgare, lekte, hade skattjakt och åt gottgott. Klara var aktivitetsledare och ordnade lekar såsom dansstopp, dunkgömme och sätta mustachen på Beyoncé.


Få tjejer är så snygga i mustach. Till och med när den sitter PÅ näsan!

Glass och godis hör ju till kalas och det blev mycket av den varan. Men som den präktiga och hälsomedvetna mamman jag är (NOT!!) hade jag även gjort ett stort fruktfat med banan, vindruvor och ananas upptill.

Gottebordet före:



Gottebordet efter:



Nortera det nästan helt orörda fruktfatet...

Kl. 19:00 låg Theos föräldrar och sov i soffan. Preben likaså. Han hade haft fullt sjå att hålla reda på alla barnen och lyssna på alla 25000 kommandona per minut som alla ropade i hans små öron.

Nu laddar vi batterierna för om 2 veckor är det dax igen. Då fyller Klara år!

Efter att ha kört uteslutande med nötprotein nu i en lång period, kan jag konstatera att det inte hjälper mot hans klåda. Tyckte ett tag att det blev mindre, men det försvann aldrig helt och blev sen värre igen.
Så nu var det dax att byta proteinkälla. Jag hade bestämt mig för fågel, eller snarare kalkon (för det gör man visst skillnad på) och jag vill fortsätta köra på Nordic färskfoder för jag tycker det är bra och Preben äter det med god aptit. Så idag åkte jag in till Lilla Torg Zoo för att beställa kalkonfoder (ja, alltså inte foder till kalkoner då, utan foder för hund AV kalkon). Dom hade inget kalkonfoder hemma just idag och djuraffärsgubben föreslog att jag skulle prova med lax istället för det är ett "snällt protein" (hur nu ett protein är snällt...) och för vår del spelar det ju egentligen ingen roll vad vi testar först så jag tog det. Óm inte annat så får han i sig ett bra intag av omega 3 och det är ju aldrig fel.
Serverade herr Preben en portion lxagegga som mottogs med STOR aptit! Tallriken kunde jag sätta tillbaka i skåpet efteråt.
Så nu går vi alltså in i nästa 8-veckors fas som består av lax. Ska bli spännande att se hur det här faller ut.Det vore ju fantastiskt skönt om han slutade klia sig. Nackdelen med om han bara tål laxprotein, är ju att det kan bli svårt att hitta hundgodis och hundtugg. Man kan ju inte gärna slänga till honom ett laxben... Men det får vi lösa när vi kommer så långt.
Lämpligt till detta inlägg blir en liten bildsammansättning över olika former som lax kan komma i:

I söndags for vi in till stora staden Halmstad. Vi skulle gå på glasscafé, tänkte vi, och så skulle vi passa på och besöka nån rastgård med Preben. Halmstad har 11 st. rastgårdar och vi tänkte att det kunde vara kul för honom att träffa lite hundar och leka lite.
Vi började med glassen. Gott, tyckte vi alla.



Sen åkte vi till ett par olika rastgårdar i Halmstad endast för att finna dom tomma! Inte en endaste hund i nån av dom! Vilken besvikelse! Rätt så ok rastgårdar tycker jag, men varför går ingen dit? Vädret var bra och det var söndag men folk hade tydligen annat för sig med sina hundar just då.
Himla tråkigt tyckte vi som hade sett fram emot en rolig lekstund för Preben men det enda vi fick var hundskitlukt i bilen för jag hade tydligen trampat i en hundskit...

Men men, vi ger nog inte upp helt. Nu vet vi var rastgårdarna ligger så nästa gång vi har Preben med till stan så kör vi nog inom och försöker igen.

Det är en fråga Preben INTE bemödade sig att ställa innan han dök i.
Vi strosade en sväng i stadsparken i Laholm idag medans Klara var på gitarrkurs. Det är en ganska lite park, men den är ganska mysig. Det rinner en bäck rakt igenom parken och Preben testade först den, men det var så lite vatten i den så det var knappt lönt tyckte han.

Här går han och strosar vid kanten och försöker spela obrydd...


Sen när han tror att jag inte ser så klampar han helt sonika i bäcken.


Det var ju inte så farligt, tyckte jag, det var ingen som såg det. Vet inte ens om det är så att man inte får bada i stadsparksbäcken. Jag har inte sett att det har stått på nån skylt i alla fall.

Mitt i denna bäckpromenad så ringde min telefon och jag fokuserade på mitt telefonsamtal och lät Preben styra kosan lite dit han ville. Jag hängde mest bara på. Jag fick dock be min telefonpartner att vänta medans jag drog ut Preben ur vattentunnlen.


 Och sen... tornade det här upp sig framför oss!
DAMMEN!


Ja, Preben for ju så klart i fortare än man hinner säga "ursäkta kan du vänta" så där stod man med luren i örat och hunden i kopplet i dammen.
Där blev det dock en aning djupare så att han kunde simma några längder. Ingen såg oss, men när Preben får simma så blir han så glad så att han måste skälla vilket han också gjorde. Högt och mycket, varpå styrelseledarmoten från Friskis&Svettis i andra änden på luren frågade vad det var som väsnades. Jag fick då förklara att det var Preben som simmade i stadsparksdammen och samtidigt som jag sa det så hörde jag hur illa det lät och fick med muskelkraft dra upp blötdjuret ur dammen.
Mot hans vilja så klart.


Jag vet inte om det är något lagbrott att bada i stadsparksdammen, tycker nog att man gott kan få göra det för det var faktiskt ganska klädsamt med en Gårdshund där. Synd bara att det var så mycket skit i dammen så han fick duscha när han kom hem. Det kunde kommunen gott fräschat till tycker jag.
Vad används annars en stadsparksdamm till? Samlar bara skit annars, nu fick den en glädjande funktion. Åtminstone för Preben.

Jaha då har det varit påsk. Å vilken påsk! Tror aldrig jag har varit med om en sån varm påsk!
Vi har firat påsken uppe i Vallsnäs där vi har haft husvagen fram tills nu. När de flesta andra tar ut sin vagn för säsongen nu, så drar vi hem vår... Men vi är kanske inte riktigt som andra... :)
Helgen har vi spenderat lättklädda (för att det har varit varmt, alltså. En bra bit över 20 grader) barnen har till och med badat i sjön! Flera gånger dessutom! Själv gjorde jag ett tappert försök i samband med bastubad, men jag ångrade mig när jag kom ut till knäna. Det är ju för tusan bara april! Men det har varit shorts å linne så det svider lite om både näsa och axlar.
En annan som har badat är ju Gårdshunden förståss. På en camping med ett oändligt antal hundar (kändes det som) så var Preben den enda som badade. Och inte lite heller. Han simmade längd efter längd.





Han hade goaste vännerna med sig också så han har haft riktigt roligt!


Här sitter Lisa, Kasper och Preben.
Lisa och Preben har ju lite historia, kan man säga se http://mehund.blogg.se/2010/november/utkast-nov-22-2010.html

Åsså Kasper... Denna stora genomsnälla boxer. Dock har han ibland ofoget att tala om för folk han inte känner som kommer i hans närhet att han är stor och farlig. Då kan han bränna av ett dovt långt-ner-i-maggropen-skall så man håller på att göra på sig, och då hakar Preben på! Det låter så löjligt! Kasper hör om nån kommer på 100 meters avstånd men det gör inte Preben, men när då Kasper skäller till så hakar Preben på trots att han inte har en aning om vad han skäller på!  Det låter som att han försöker tala om att han minsann står på Kaspers sida och att han tänker rädda honom om det kommer nån elaking! Jo tjena...
Till och med när Preben var inne i husvagnen och Kasper var ute och gav ifrån ett skall så började Preben sjunga med innifrån husvagnen. Tönt... Det är ändå ingen som går på att han skulle vara farlig.


Bästaste kompisarna


Fina Kasper.

Jodå så vi har haft en alldeles underbar påsk med fint väder, god mat och förträffligt sällskap. På påskafton satt vi 36 personer till bords utomhus och käkade påskmat. Suveränt.
Hoppas på en repris till nästa påsk!

Sol å bad
gör vovven glad!

Idag har husse och Preben varit på Rallylydnaden. Husse sa att det hade gått jättebra, men jag tror nog inte det var så mycket rally i den lydnaden idag för hussen hade whiskyträff här i går kväll så... jag säger inte mer om den saken.
Själv var jag inomhus hela dagen igår nere i Malmö på inspiration/fortbildning på Friskis&Svettis. Och hur roligt och givande det än var så gjorde det ont i hjärtat att inte får vara ute i så fint väder. Så det har jag försökt ta igen idag.
Vi har försökt spendera varenda möjliga minut ute idag och det har varit helt underbart! Fick dock börja morgonen med att hämta våra kaniner inne hos grannen där dom tydligen hade spenderat natten. Utan vår vetskap, bör tillägas. Dom är riktiga utbrytarkungar. Trots att dom har en stor bur ute och en bur inne i redskapsskjulet som dom kan springa i mellan och dessutom har en rasthage dom får vara i när vi är hemma, så ger dom sig ut om dom får chansen!
Det var Preben som hittade dom i morse. Han stod i häcken mot grannens och skällde som en galning och när vi gick och kollade så visade det sig att det var kaninerna han skällde på. Så då var det bara att gå å hämta dom.

Efter en hel dag ute i friska luften blir man rätt mör i kroppen. Så här slutade dagen för Preben


...och så här slutade dagen för oss


Rätt bra avslutning på en rätt bra dag, med andra ord.

Preben är ju svag för mjuka liggplatser. Så fort han ser en fleecefilt så tar han sig an den. Bökar upp den lite och lägger sig. Spelar ingen roll var vi lägger en fleecefilt, han intar den direkt. Så ibland om vi ska hem till folk så tar vi med oss en fleecefilt för då kommer han till ro på den. Det eller en sackosäck. Det går också alltid hem.
Men NU har han fått det ultimata!
Vårt lilla fadderbarn, Ammie, skulle göra sig av med sin fårfäll som hon haft i sin vagn i vinter och Preben fick den! Han blev helt galen i den och jag hann inte lägga den på golvet förrän han var på den!
Nu är det hans favorit, och får han ha den framför en tänd brasa så kan livet inte bli mycket bättre!



Det är nåt speciellt med får, tycker Preben...

Preben har varit sitt egna särskilda jag i veckan. Trevlig för det mesta om man bortser från missödet i onsdags när han bestämde sig för att ta sig en tur ner på åkern -själv- så att jag och Klara fick hämta honom vid ett ödehus utanför Veinge.  Där sprang han som en tetting med nosen i marken och verkade smått galen! Inget kommando i he***te bet på honom! Inget godis, inga pinnar, inget skäll, inget soft-talk. Han var helt blockerad! Jagade katter och fåglar om vart annat! Och till sist var han bara väck! Mitt hjärta bankade i 190 för nämligen så ligger gården där Preben jagade får bara precis 50 m. därifrån (se inlägg http://mehund.blogg.se/2010/november/utkast-nov-4-2010.html ) så min fasa var att han hade kubbat dit! Men han hade letat sig in i en springa i en dörr till ett uthus där det låg sopor från 1967 (luktade det som) och gissade om han nosade! Där var ju säkert en hel muskoloni!
Så efter ett par minuters intensivt nosande där lugnade han sig och jag kunde kalla in honom.
Men vilket pådrag det hade blivit! Jag var egentligen på väg till Laholm för att köpa cement till byggarna som höll på att gjuta i vår källare men dom fick vänta, Nicke ringde mitt i hundjakten och frågade efter cementen varpå jag snäste av honom att jag minsann hade lite annat att tänka på. Så han ringde en kollega på jobbet som fick köra hem till oss, reka cementsituationen och sticka till Laholm och handla....!! Puh... Preben hade gått billigt på blocket den dan.
Han skämdes en stund och fjäskade rätt bra, men jag var sur på honom länge.
Sen kommer lillhussen in och då blir han så här glad och sen är det lögn i helsike att vara sur på honom längre.





Han vet precis vilka strängar han ska spela på.

Härligt bus
jaga katt å mus!

Här har det hänt grejer!
Jag har, efter en massa gråt å tannagnissel och en hel del proffshjälp (tack Jonas!), lyckats göra mig en alldeles egen ny header! OCH lyckats lägga in den! Vilket visade sig vara det svåraste momentet av alla... Och det är inte riktigt klart än, jag har bara gett upp för dan. Textslingan där det står "mehund" uppe till vänster i headern ska bort, men jag vet inte hur... Sen hade det ju varit önskvärt om den hade varit lika stor som bloggen, men jag är ju bara nybörjare...

Hoppas ni gillar det!

Ja ni läste rätt. Vi har joggat! Inte ofta jag kan skriva en sån sak utan att ljuga!
I lördags när vi var i paradiset Vallsnäs tog jag, Nicke och Preben en joggingtur i det härliga vädret och Preben var jätteduktig och det verkade passa honom väldigt bra. Först ville han kubba i 190 men sen hittade han ett lagom tempo i vår takt.
6,8 km. sprang vi då. Lite längre än vi hade tänkt (milt uttryckt), rundan ville liksom aldrig ta slut och vi hade inte mätt innan hur långt det var. Jag och Nicke låg som två frimärke efteråt, men Preben verkade nästan helt oberörd och såg ut som att han hade kunnat ta en lika lång runda till!

Så idag gjorde jag och Preben en repris. Tog en runda på 7,5 km. denna gången (jag gick nog 1,5 km. av dom...) och det gick hyfsat bra. Jag hade Preben i långlina och på rak väg går det ju bra, men jag vill ju springa i skogen och då var det värre. Preben skulle ju stanna vid varje träd och gå ett par varv runt så det blev lite meckigt.
Men när vi väl kom hem och jag var som en urvriden disktrasa, kubbade Preben ner på gräsmattan med full energi och ville leka med bollen! Inga trötta miner här, inte!

Så här såg en trött, svettig matte ut efter joggingrundan. Det gör ont att jogga också har jag kommit på. Det gör ont i varenda muskel! Särskilt dan efter...


Och så här såg den överenergiska Gårdshunden ut




Ja, jag önskar att jag kunde skriva att det här var nånting vi kommer att fortsätta med ett par gånger i veckan, men jag är inte säker på att det vore helt sant... Så jag skriver inte det.

Matte svett men sund
rastar pigg och outtröttlig hund

Idag har Preben varit synnerligen rastlös på jobbet! Men det är ok, ibland kan man ha sådana dagar. Han har möblerat om i sin lilla koja som han har stående på sin kontorsplats och han har även varit uppe och möblerat om lite på sina kollegors kontorsplatser.

Här har han rullat runt i sin koja och slutligen landat på rygg och blev liggande så. Det var ett himla väsen på honom! Skällde och bökade så jag började undra vad kojan hade gjort honom för ont.


Nästa anhalt var Svantes skrivbord. Han bara precis stuvade om bland lite papper och sen fäste han allt fokus på en liten hylla ovanför...


...och här är anledningen


Lite gott kan man behöva
om man sötsuget vill döva!

...avverkades igår av vår extremt badtokiga Gårdshund. Vi trodde nog lite naivt att vi skulle kunna promenera förbi en delvis isbelagd sjö utan att Preben tvunget skulle hoppa i, men vi hade fel.
Vi skulle bara kolla till båten och tänkte att när Preben känner med tassen hur kallt vattnet är så vill han inte hoppa i. Men det ville han. Jag vet inte om han inte kände hur iskallt det var, eller om han bara struntade i det för han bara kastade sig i och tog sig en simtur både en och två och tre och fyra gånger. Till sist fick vi avbryta för det kändes inte särskilt hälsosamt att ha han simmandes i en isvak (som det mer eller mindre var). Det var dock inte förrän vi hade tjatat upp honom och gick till bilen som han kom på att det faktiskt var en smula kyligt. 2,5 plusgrader i luften på en genomblöt päls var ju inte ultimat...







Lyckligtvis hade vi en hundhandduk i bilen och hans bur var full med filtar så han blev snabbt varm igen.
Tror dock inte att han ångrade sig. Han var väldigt lycklig när han fick bada.
Han är lite som barnen var när dom var små, så fort solen kom fram på våren så trodde dom att det var sommar och då får man gå barfota... Nu har barnen blivit rätt stora så dom vet att det inte är så, men mannen dock... han gick ute i trädgården i går och räfsade -utan tröja! Inte konstigt att Preben får en skev verklighetsuppfattning.

Preben så söt, men inte vis
simmar i sjö belagd med is!

Preben har blivit riktigt duktig vad gäller att vara ensam hemma! Vi är nu uppe i runt 2 timmar ensam! Dock måste vi Preben-säkra hemmet innan vi går hemifrån och det innebär att vi får plocka undan sånt som skulle kunna bli tuggleksaker, oftast saker av plast. Vi får föra in alla stolar till bordet för att undvika hund-på-bord-incidenter och numera stänger vi även dörrarna till barnens rum för där finns alldeles för mycket kul inne.
I går var Preben ensam i 2 timmar. Han blev ÖVERLYCKLIG när vi kom hem och på ytan såg allt lugnt ut.
Sen hittade Theo följande i vår säng:


Detta är alltså locket till ett hårvax som Klara hade på sitt rum och som tydligen stod i noshöjd. Och med noshöjd menar jag inte på golvet eller 45 cm. upp från golvet där Preben har sin nos, utan i detta fallet var noshöjd uppe på Klaras skrivbord till vart det fanns en stol som man kunde nyttja som stege.
Eftersom Preben har en historia av att vara mån om sitt yttre kom dock inte detta som nån större chock.
Frågan kvarstod dock: VAR är vaxet?
Det återfanns snart på Klaras rum. Eller rättare sagt, resterna av det.


Jag klandrar inte Preben för att ha blivit sugen på det, det luktar onekligen väldigt gott med en söt vaniljdoft. Det bör sägas att vaxburken var tämligen full innan för detta vaxet är hårt och nästintill omöjligt att få upp på fingrarna utan att använda naglarna, men Preben har inte sett det som ett bekymmer utan har helt sonika använt understa tandraden som ni kan se på bilden (även om bilden är lite kass för den är tagen med mobil).
Idag gick det undan när Preben skulle göra morgontoalett, det var välsmort skulle man kunna säga. Inga andra sidoeffekter har synts. Jag frågade ändå kollegorna på jobbet om dom tyckte att han glänste lite extra i pälsen idag, och med viss övertalning kunde dom nog skönja ett skimmer i kostymen.
Jag tror personligen att Preben ville snygga till sig lite med vax för sin nätdejt Doris, men bara missförstod lite hur det skulle användas.
Idag har han också varit själv men idag var det bara ett par tuggummi som strök med. Han hade själv plockat upp dom ur min handväska. Spottat ut ett av dom hade han också. Fräsch andedräkt är ju viktigt...

Hoppas Doris fattar tycke
för denna fåfänga jycke.

Härom dan skulle vi iväg på ett födelsedagskalas. Jag hade fått äran/blivit tvingad att köpa presenten. Med omsorg åkte jag till Laholms Bosättning och köpte en kockkniv av högre kvalitet eftersom födelsedagsbarnet gillar att laga mat.
När jag kom hem igen hade jag ganska brått att hämta Theo från skolan så jag bara la in mina grejor innanför dörren och packade in kylvarorna jag hade handlat och sen drog jag iväg igen.
Jag var väl borta i ca 10 minuter. Max.
När jag kom hem igen möttes jag av det här:



Jag vet inte om Preben trodde att han hade namnsdag eller nåt, för han hade i alla fall missuppfattat det hela och trodde att presenten var till honom.
Jag fick nästan en liten antydan till panik. Det var inte bara pappret han hade öppnat, utan även kartongen som omslöt  kniven! Således kunde jag inte bara slå in den igen för då hade födelsedagsbarnet (eller födelsedagsgubben i det här fallet) förmodligen undrat varför hans present var trasig under omslagspappret och eftersom mottagaren och Preben inte är dom tajtaste vänner precis, så ville jag inte behöva förklara att det var Preben som hade tjuvöppnat...
Jag kunde ju inte gärna gå tillbaka med det till affären och be och få en ny eftersom skadan tillkommit i hemmet...
Klara kom dock med lösningen.
Vi plockade ut kniven ur kartongen och lät den bara ligga kvar i den lilla plastformen med ett litet genomskinligt plastlock över och så slog vi in det igen.
Jag tror inte att jubilaren tänkte nåt särskilt på att det inte var nån omslutande kartong med text på med var det var för märke på kniven osv. och jag såg till att plocka bort omslagspapper och snöre snabbt som ögat och gick och slängde, så att om han skulle fundera över kartongen kunde han tro att den hamnat i soporna. Vilket den också hade, fast hemma hos oss, men det vet ju inte han...

PRE - BEN
PRE - SENT

FÖR - SENT
FÖR - BEN

Idag hittade Preben en fågel i vår trädgård. Inget ovanligt med det kanske, det finns ofta fåglar i trädgårdar, men det som skilde denna från andra var att den inte flög iväg när Preben kom. Den låg kvar. Utan att vara död.
Preben tyckte  det var jättespännande och nosade och buffade på den och var jättesnäll mot den... så länge den låg still. När den började röra på sig och göra ett försök till ett flax blev Preben genast mycket mer hårdhänt. Eller hårdmunnad.
Så jag lyfte upp fåglen för att se hur den var skadad och då höll Preben på att hoppa ur sin egen päls! Åh, vad han ville tugga fågel då!
Vingarna var inte skadade så jag tänkte att den kanske hade flögit in i nåt och bara var lite groggy och att den skulle flyga vidare efter att den återhämtat sig. Men var fasiken skulle den återhämtningen ske utan att en Gårdshunds läppar skulle omsluta fågelkroppen?
Jo. Jag la upp fåglen i barnens trädkoja för att den skulle få vara ifred från Preben. Men det blev ingen vidare ro för pippin. Förutom att Preben skällde KONSTANT så försökte han också klättra upp i trädet!
Jag hade faktiskt min halvraddiga mobil i fickan så jag kunde knäppa av ett par bilder.

Här sitter fåglen, hur snäll som helst. Tror det är en skata, men jag bara gissar (är ingen expert)


Här sitter Preben och skäller som en dåre. Jag bara väntade på att nån granne skulle komma ut och fråga vad fasen jag höll på med som inte kunde få tyst på hunden.




Och här har han varit halvvägs uppe i trädet och är på väg ner igen.


Fågelstackarn gjorde ett par tappra försök att flyga men trillade bara omkull. Upp och ner och på sidan och huller om buller. Så jag började fundera på hur man avlivar en fågel.
Jag visste att det fömodligen skulle bli väsen hemma om jag körde iväg med den till veterinären (jag gjorde det med en påkörd vildkanin en gång och Nicke tyckte jag var såååå löjlig) så jag funderade på om jag bara skulle ringa dom istället och be om ett gott råd.
Under tiden gjorde det ont i mig att se fågeln ligga i snön i trädkojan och frysa. När jag ser tillbaka på det nu så inser jag ju att den förmodligen inte frös så mycket med tanke på att det var en fågel och att dom sällan går in om det blir kallt. Men man tänker inte alltid rationellt i en krissituation.
Så fåglen fick följa med in. Och Preben hängde såklart på. Hade jag stängt honom ute hade han nog grävt sig in...
Det enda stället jag kom på där jag kunde lägga fåglen så att den skulle få vara ifred från Preben, var duschen. Så där fick den ligga på en handduk och så stängde jag duschdörren och toadörren (med Preben utanför).
Jag behövde dock inte bekymra mig för hur jag skulle avliva fåglen särskilt länge, för efter en liten stund ställde han faktiskt in tofflorna själv. Kastade in handduken. Trillade av pinnen. Lämnade in.
Han ligger nu i vår kompost. Kanske inte den värdigaste begravningen, men vi har sått igen alla våra trädgårdsland och gräsmattan ville jag inte gräva hål i så så fick det bli.

Fågel fri från måsten
slutat sitt liv i komposten.

Preben är bra i magen igen.
Efter ett par dar med kokt nötkött blandat med riktigt blött ris i små, små portioner så har han repat sig.

Idag började skolan för Preben! Han började på Rallylydnad idag!
Jag kunde tyvärr inte vara med för jag låg i soffan med feber och täppt näsa, så hussen fick åka själv.
Det hade gått jättebra och enligt hussen så var Preben bäst i klassen! (Som om jag trodde annat...)

I morgon är det jobb igen och med lite tur kanske jag kan få med mig kameran hem då så att det kan bli ett bildinlägg snart! Det vore ju kul!

Min Gårdshund är sjuk! Han har blivit magsjuk!
Det började natten till igår. Han sa ingenting men när vi vaknade hade det hänt en olycka inne. Eller rättare sagt 6(!) olyckor inne! Jättelöst var det!
Så det blev ingen mat för honom igår. Bara ett par matskedar ris som kom ut ganska fort.
Även inatt har han varit dålig. Men han säger ingenting!! Så vi får liksom inte veta nåt förrän vi går upp! Dessutom tror jag att han skäms för han gömmer det! I morse hittade vi en stor kladd/pöl under Theos sko! Och jag var ute med honom för ett tag sen och trekvart senare hittade vi en kladd under en tomteluva! (Ja jag vet inte vad som är konstigast, att han gömmer sitt bajs eller att vi har en tomteluva framme i mitten av Mars...)

Vi har ingen aning om varför han är sjuk, men förmodligen har han fått i sig nåt skumt ute, för inne går han ju på nötdiet och får inget annat. Vet inte om hundar kan få maginfluensa...?

Hur som helst var han på jobbet en stund på förmiddan idag, men han var inte riktigt sig lik.



Han låg bara och trynade i sin filt på sin kontorsstol.
Som ni förstår blev det inte mycket vettigt gjort på jobbet för hans del. Man ska ju inte gå till jobbet sjuk, så han blev hemskickad av chefen strax innan middag.



Vi vet att magen är helt tom på honom så det ska bli intressant att se hur det går i natt...

Ont i magen
förstör hela dagen.

Härom dan skulle vi ta en promenad i det härliga vårvädret och gick då förbi och plockade upp Prebens gode vän Spike, som jobbar som IT-tekniker på företaget bredvid vårt.
Vår tanke var att vi skulle gå ner i grustaget med hundarna och släppa hundarna till att få sprätta loss i sanden och jag skulle ta lite fina hundglädjebilder.
Och sprätte loss var just var dom gjorde. Det tog inte 2 sekunder sen var dom utom synhåll. Dom kom dock tillbaka efter ett par inkallningar, men bara för att checka in och sen kubba vidare.
Eftersom jag inte har ett sånt där megateleskåp på en halvmeter på min kamera så var det inte lönt att fota, man hade inte ens sett två vita prickar.
Såsmåningom dök dom dock upp igen och då hade vi tröttnat på dom så det blev koppel och hemgång. Dom var i för sig helt slut efter allt rännande så dom misstyckte nog inte.
2 bilder var vad jag fick den dagen i det vackara vädret, och det var 2 bilder innan dom ens hade hälsat.

Här sitter IT-teknikern och välkomnar oss.
Snyggt. Alla borde ha en sån hundvänlig dörr.


Det såg nog såsmåningom nästan likadant ut från insidan när Preben kom.


Så igår när Theo kom hem från skolan fick han inte ut nycklen ur låset och stod och fibblade med det och Preben gick ut. Han var i trädgården och lekte men när Theo sen skulle ta in honom flög fan i honom och han vägrade! Så det ringde till mig på jobbet och en ledsen och förbannad Theo hulkade fram att han inte fick fatt i Preben och att han nu hade stuckit ner på åkern.
Så det blev till att kasta sig på cyklen och trampa hem. Preben återfanns på Hantverksgatan (strax nedanför oss) och när jag kom och kallade in honom kom han direkt (till Theos stora förtret) och gick sedan med hem och in med lite levermutor.
Han har inte stuckit utanför trädgården nu på ganska länge så det var inte riktigt kul att han gjorde så i går. Och dessutom hade rätt mycket knäck i lurarna dan innan i grustaget...
Men jag antar att man måste ha några bakslag för att nå riktig framgång.

Varje dag någon test
det kan Gårdshunden allra bäst!