Sååå segt...

 

...är det att vänta! Tiden går såå långsamt! Jag vill att det ska bli lördag nu!

Vi har planerat att säga till barnen att vi ska åka och handla julklappar så att vi ska be farfar passa barnen under tiden vi åker och hämtar Preben. Så vi tänkte komma hem med Preben innan barnen kommer hem. Sen får vi se vad som händer när barnen kommer hem...!


Shoppingtur till djuraffären!

 

Idag har jag inhandlat Prebens bädd. Det blev en Bia-bädd, som jag skrivit tidigare. Kostade förvisso 400 spänn men förhoppningsvis ska han ha den riktigt länge. Den är så smidig att dammsuga ur och torka av. Jag köpte också ett nithalsband, kunde inte låta bli. Det blev hela 4 nitar på ett sånt litet nithalsband! Knappt lönt! Men snyggt är det! Knappt så att man kan säga att det är nitar heller för den delen, det är snarare små upphöjda metallbitar på. Tuggben blev det också en bunte, samt en påse leversnittar. Nu känner jag mig rustad för att ta emot honom! Det finns fortfarande en del grejer kvar som han behöver, men jag vill spara lite tills han kommer för jag vet att Klara kommer att vilja vara med och handla till honom.
Skulle gärna lagt in bilder på dagens fynd, men Klara Datahacker har lyckats hitta några av de andra bilderna här på datorn -igen! Så jag vågar inte. Den här gången kom vi oss inte för någon vettig bortförklaring, utan vi pratade bort det med en massa annat trams! Jädrigt oproffsigt! Klara är rätt klipsk dessutom... Så för att plantera en ny dos tvivel i henne, använder vi nu oss av en metod där vi, så fort hon tar upp nåt om gårdshunden hon ska få till sommaren, noga talar om för henne att vi faktiskt inte ens har bestämt vilken ras det blir till sommaren. Jag vill ju ha en Weimaraner och Nicke vill ju ha en Golden, så sista ordet är inte sagt än! Undrar verkligen om hon går på det!
Men egentligen spelar det inte så himla stor roll, för jag vet att när vi kommer hem här med Preben på lördag så kommer hon att bli överlycklig!!


Nya bilder

 

Idag har jag varit och hälsat på Preben. Han stod vid gallret till valplådan när jag kom och ville komma ut! Han är så go! När han kom ut kom han fram och hälsade, först lite reserverat men efter 10 sekunder hoppade han upp i mitt knä. Han är så himla mysig! Jag testade honom flera gånger och släppte ner honom på golvet, men han ville hoppa upp i min famn igen! Det är verkligen en knähund vi skaffar oss!
Mamma Hedda tuktar honom ganska rejält. Trissar honom tills han säger ifrån. Han är tuff och busar gärna, men när han kommer upp i knät så vill han mysa och kela. Kanske tugga lite på mina fingrar för det kliar nåt hemskt i gommen nu!

Tänk att vi har väntat så länge på Preben och nu är det bara en vecka kvar och ändå känns det som att denna veckan är skitlång! Men jag vet att det kommer att gå fort, det har ju de tidigare 9 veckorna som vi har väntat på honom gjort (i alla fall när man tittar bakåt...)

Här kommer lite nya bilder! Enjoy!



Här står han och väntar!

 

Han somnade så småningom i mitt knä



...med denna benvinkling!



Och hur man kan sova så här, med ena benet rakt ut och trotsa tyngdlagen är en gåta...

Jag har sagt det förut, men visst är han ljuvlig?!


Nu heter han Preben!


Nu är försäkringen fixad. Rune-Moltas kommer att vara väl försäkrad när han flyttar hem till oss. När jag tecknade försäkringen fick dom givetvis hans kennelnamn, Galants Moltas, men dom frågade också efter hans tilltalsnamn så jag sa Preben. Vilket i princip betyder att han numera heter Preben. Det passar honom bra. Han är ju dansk/svensk!

Jag bestämde nytt besök med Ewa-uppfödare idag. Jag ska svänga förbi och hälsa på honom i morgon. Ewa är numera inte bara Prebens uppfödare utan även min terapeut. Jag ringer henne och ältar om alla mina tankar och bekymmer och teorier om vårt kommande hundägarskap. Efter att ha malt med henne i telefon i kväll så att hon säkert hade sår i öronen, så kom vi överrens om att det är nog bäst om jag slutar tänka så mycket. Det blir nog bra ändå. Jag har så himla många funderingar och visioner om hur vi ska gå till väga med vår lille valp, och jag vill ju bara att allt ska bli bra (och det blir det) men jag märker själv att jag nästan går till överdrift. Klara lånar alltid hem en massa hundböcker från biblioteket och jag brukar passa på och läsa dom när hon inte ser, och det står så mycket bra i dom och så undrar jag hur jag ska komma ihåg och göra allt det där när Preben väl kommer! Men nu har jag och Ewa i samförstånd bestämt att jag inte ska tänka så mycket, utan att det säkert kommer att lösa sig ändå.
Så här nojjig tror jag inte att jag var när jag skulle skaffa Chico... Och han blev ju bra! Alldeles otroligt bra, faktiskt.


Julstämning!


Nu faller snön över Veinge! Precis som här på bloggen. Jag har precis satt upp julstjärnorna på jobbet. Hemma är det julpyntat för fullt, har varit sen i fredags. När det blir jul hos oss blir det jul fullt ut direkt. Alla tomtar och allt pynt åker fram strax innan advent och sen är det jul för fullt hela december! Jag har till och med handlat de allra flesta julklapparna. När Rune-Moltas kommer blir det kanske svårt att ge sig iväg på långa shoppingturer så jag vill ha allting färdigt innan. När det nu började snöa idag gjorde hela julstämningen komplett! På jobbet spelar vi julmusik... Jag bara njuter! Detta är utan tvekan den allra bästa tiden på hela året! Jag skulle kunna ha jul jämt! Denna julen kommer att bli den bästa någonsin eftersom vi kommer hem med en för tidig julklapp till barnen!
Längtar!


Mindre än 2 veckor kvar!


Nu var det ett tag sen sist, men det är svårt att komma åt datorn osedd nu för tiden...

Förra veckan började kolla upp det här med försäkringar. Chico hade vi i Agria och det ville vi ha Rune-Moltas också. Men då fanns där en liten klausul i deras försäkring där det stod att om man tecknar ny valpförsäkring så har man 20 dagars karenstid på sjukdom, dvs. att om hunden blir sjuk under de första 3 veckorna får man ingen ersättning från försäkringen! Det skulle dock täcka vid olycksfall. Men vad är olycksfall och vad är sjukdom? Om valpen sätter i sig nåt olämpligt som en leksak från barnens rum eller nåt och blir sjuk i magen, är det då sjukdom eller är det olycksfall? Tydligen är det stor risk att valpar blir sjuka under de första 3 veckorna annarns hade dom väl inte kommit på karenstiden överhuvudtaget. Det är ju ett ganska stort miljöombyte för en liten valp så jag tycker nog att risken finns att den kan bli sjuk och vill ju absolut att han ska vara försäkrad helt och fullt från dag 1.
Detta visade sig inte vara några större problem när jag ringde och pratade med dom och frågade vad det var för trams med 20 karensdagar (samt menade att jag annars skulle placera honom i If i stället...) så jag får honom försäkrad totalt från dagen vi hämtar honom. Det känns skönt.

Så igår åkte jag och Nicke på en liten snabbvisit till Galants Kennel för att få lite Rune-Moltas. När vi kom hade valparna precis varit ute och busat på golvet så dom hade lagt sig i korgen och höll på att somna. Men när vi kom och jag kallade på Rune-Moltas så kom han direkt! Det var så roligt för dom andra valparna brydde sig inte men Rune-Moltas kom direkt! Nicke kallade honom till sig och då kröp han upp i Nickes knä och makade sig tillrätta och somnade nästan direkt! Det såg så gott ut! Sen låg han där och mös medans vi pratade och sen när vi tänkte gå så lyfte Nicke ner honom och satte honom i valplådan men då vaknade han till och vände och gick tillbaka till Nicke och kröp upp i hans famn igen och somnade om! Nicke smälte som smör en het sommardag! Efter ett tag försökte Nicke lägga ner honom på nytt, men återigen vände han och ville upp till Nicke! Och när han inte riktigt lyckades klättra upp för egen maskin gnällde han tills Nicke lyfte upp honom! Han var så ljuvlig! (Rune-Moltas alltså...) När Nicke för sista gången la ner honom tog mama Hedda över och började busa med honom så att vi kunde lyfta på oss och gå. Fast man vill ju inte gå i det läget. Men barnen var själva hemma och vi hade sagt att vi inte skulle bli borta så länge. Men, åh, man hade kunnat sitta där hur länge som helst!

       







Nytt besök!


Så har jag varit och hälsat på Rune-Moltas igen. Jag tror nästan han känner igen mig lite nu. Han kommer fram direkt och vill gärna kela och busa. Jag väckte valparna när jag kom idag och Rune-Moltas vaknade först sen Milton och Blyger (eller Merlin som han egentligen heter) brydde sig inte om att vakna alls. Han brydde sig inte om att det kom besök utan sov lugnt vidare. När Rune-Moltas kommit fram till mig tog jag upp honom i famnen så han skulle få morna sig lite och han satt så gott i min famn och bara mös! Jag ville aldrig släppa honom! Men efter en stund började rycka i valpbenen så jag satte ner honom på golvet och sen var det fullt ös! Och jag som tyckte valparna var livliga sist vi hälsade på dom! Idag, 5 dagar senare, var det ett helt annat tryck i dom! Som dom härjar! Och Rune-Moltas är absolut busigast! Tätt följd av Milton, visserligen. Merlin är lite som tjuren Fredinand, han sitter hellre under sin korkek och luktar på blommorna :)
Tyvärr fick jag inga superbra bilder idag, dels för att jag inte märkte att jag tog foto utan blixt dom första 20 minuterna, och dels för att jag hade en liten valp hängandes i kamerafodralet när jag skulle fota! Men jag fick ett par bra filmer. Men dom kan jag inte lägga ut här på bloggen. (Kanske man kan, men jag vet inte hur...)
Hur som helst, 30 minuters race och sen slocknade dom alla tre i Ewas knä inom loppet av typ 3 sekunder.
Underbart är kort!

De tre musketörerna

Här ligger de tre musketörerna, Rune-Moltas längst upp.


Något suddig, men här ligger Rune-Moltas i mitt knä. Milton är på väg upp till mig i famnen.




Här har Rune-Moltas precis haft ihjäl hästen. Det var ingen dålig omgång den fick!



Leken är över och det är dax å slagga.



Längst upp ligger Rune-Moltas, sen Merlin och på honom ligger Milton. Att dom bara kan somna så!

Längtar redan tills nästa besök. 5 dagar imellan är absoluta smärtgränsen!





En liten försmak...

 

...av hund fick vi i helgen när vi var hundvakter åt Gunners, barnens "kusin". Det hör hemma en hund i vårt hus, så är det bara. Det känns komplett så fort vi får in en fyrfoting på golvet. Vi är gärna hundvakter så fort vi får chansen, det är det näst bästa.
Gunners är korsning mellan Berner Sennen (75%) och Landseer (25%) så han är STOR och LURVIG och världens snällaste! Barnen är överlyckliga så fort han kommer och hälsar på, och man kan verkligen lita på honom, trots att han bara är 1 1/2 år. Sen kan han mycket väl buffa omkull barnen när han busar för han är så stor, men bara av kärlek. Han är verkligen hur go som helst och det är precis ett sådant lynne jag vill att Rune-Moltas ska ha/få! En SNÄLL, godhjärtat hund, som för all del gärna får vara busig, så länge han busar med kärlek.Här ligger två goa grabbar
Med Gunners följde givetvis päls och grus. Inte helt oväntat förståss, och jag hade inget emot det heller eftersom det bara var ett dygn vi skulle ha honom. Det var precis som när vi hade Chico. (lite pälsigare kanske...) Men när jag städade på söndan när Gunners hade åkte hem slog det mig så mycket lättare det kommer att bli med en sån liten, korthårig variant som Rune-Moltas. Mycket mindre tassar som gör spår, ingen hängig päls som grus och lera fastnar i och inga stora tussar av hår i hörnorna. Åtminstone vill jag gärna tro det ett tag till... Kan väl hända att verkligheten kommer ikapp mig så småningom...


5 veckor gammal...

 

...blir Rune-Moltas idag! Så nu är vi på rätt sida av 8-veckorsväntan!

Jag och Nicke var och hälsade på honom i går! Han är underbar! Vi har valt helt rätt. Han var den förste att komma fram till oss och hälsa. Och han är överlägset busigast! Han är så charmig! Störst i kullen är han också. Och dom har verkligen växt sen i söndags! Inte minst mentalt. Nyfikna och busiga. Och MYCKET stadigare ben än sist! Rune-Moltas är den som sätter igång bus och lek. Antingen med mamma Hedda eller nån av de andra valparna. Och vill ingen av dom så hittar han nåt annant att leka med. En mattkant eller vårt kamerafodral eller en handduk. Dom sov när vi kom men vi väckte dom och sen var det fullt ös non stop i 45 minuter, sen slocknade dom alla tre som på beställning. Det tog inte 3 sekunder från det att Rune-Moltas lagt sig i korgen tills dess att han sov! Nicke sprang fram med kameran, men hann ändå inte knäppa av nån bild innan korpgluggarna slog igen!

Titta och njut!
Här kommer han...
Här kommer han...

Lille valp!
Han är inte stor!

Gosig!
Men sååå gosig!


...och DÄR gick korpgluggarna igen!




Längtan är enorm!

 

Idag blev jag tvungen att ringa Ewa-uppfödare och kolla av läget. Vi har sagt att vi bara ska ringa en gång i veckan för man vill ju inte va som en igel, men vi längtar så att det kryper i kroppen! Ewa berättade att hon har flyttat ner valparna i köket med de andra hundarna, fast i valplåda. På så vis ser dom de andra hundarna hela tiden, men får ändå vara ifred. Jättebra miljöträning! Ewa berättade att Preben är jättesocial, framåt och nyfiken. Och Blyger är fortfarande blyg. Dom börjar bli riktigt busiga!
Vi bestämde att vi ska komma och hälsa på igen imorgon! Det ska bli jätteroligt och se hur dom har växt (om dom nu gör det från söndag till fredag, men det tror jag nog. Lite i alla fall :=) ) Preben var störst i kullen sist vi var där, och har varit det redan från födslen men det där kan ju ändras...

Här hemma tar vi inte ordet "hund" i vår mun, utan försöker spela så casuall som det bara går. Men det var jäkligt svårt att inte brista ut i serenad när jag skulla lägga barnen ikväll för då hade jag precis pratat med Ewa och bestämt att vi skulle komma imorgon. Då är man ju på solskenshumör! Så jag läste saga för barnen hur länge som helst, fast klockan blev mycket (dom undrade nog varför mamma var så himla munter så här på kvällskvisten...) Imorgon ska jag ta massor av nya bilder. Och lägga över dom på datorn på jobbet!


Spionage!

 

Igår sa jag till Nicke att jag trodde att Klara började misstänka nåt, men det trodde inte han. Men jag känner ju henne... jag kan läsa henne som en öppen bok! Trodde jag...

Igår satt vi hemma hos Håkan & Linda och åt smörgåstårta. Vi satt ett gäng på 8 vuxna och en hel hop av barn, vuxna i köket och barnen i tv-rummet. Vi började skruva på oss så smått för vi skulle åka och hälsa på Rune-Moltas så vi skulle inte stanna så länge. När vi sa att vi skulle iväg så frågade någon vart vi skulle nånstans och ingen av oss kom sig för att svara eftersom Klara satt i rummet jämte. Givetvis gav denna tystnad upphov till ännu mer nyfikenhet och frågor, varpå Nicke så tyst han kan väser "vi ska titta på en hund". EN HUND? fick vi som respons och jag tror ingen inom denna kommunen missade vad som just sades! Både jag och Nicke hyschade och viftade demonstrativt med armarna för att dom skulle förstå att det var en hemlighet. Och det gjorde dom så istället frågar Lotta "is it a christmaspresent?". Nu är det ju så att Klara är både smart och språkbegåvad, och har dessutom en alldelles utmärkt hörsel så jag tror INTE att hon undgick att höra... Men smart som hon är så säger hon inget...

Vi var ju alltså och träffade Rune-Moltas igår och tog en massa foto (se föregående inlägg) och dom fotona skulle ju läggas på datorn. Eftersom Klara har rätt så god datorkoll också så såg vi till att bilderna inte hamnade i vår vanliga bildmapp, utan i en massa konstiga undermappar där vi var säkra på att hon inte skulle hitta dom. Fel igen.. Klara hade hittat en brevvän i en tidning som hon ville mejla och skulle bifoga ett foto på sina kaniner och hade hållt på och bläddra i datorn. När jag kommer innanför dörren efter att ha varit och handlat så det första jag får höra är "vad är det för gårdshundsvalpar ni har varit och tittat på och när var ni där?"
---BUSTED!!!---
En snabb lögn var vad som krävdes så jag drog en rövare om att "det var en av mina motionärer på Friskis som hade valpar och jag hade varit där och lämnat papper när jag fick se dom och av en ren händelse hade jag kameran med mig och kunde ta några bilder! Att jag sen valde att gömma dom var ju för att Klara inte skulle se dom och bli besviken för att vi inte skulle köpa en av dom! Dessutom var dom sålda nu allihop." ...försökte jag tuta i henne. Men som sagt , jag trodde jag kunde läsa henne som en öppen bok men jag hade fel. Hon kan läsa mig som en öppen bok! Det gick inte att undgå att se hennes triumf, trots att hon ihärdigt försökte dölja den när hon sa "jag tror att ni kommer att köpa en valp till mig i julklapp".

Jag försäkrade Klara om att hon absolut inte kommer att få nån hund i julklapp och hon tvingade mig att göra titt-testet för att se så att jag inte ljög. Jag klarade ju titt-testet eftersom jag teoretiskt sett inte ljög, hon ska ju få den innan jul. Men då lägger hon fram nästa teori: "Du säger bara så för att jag ska tro att jag inte får någon så att jag ska bli jätteöverraskad när jag får den" och så log hon ett leende så brett så hade inte öronen suttit där så hade munnen gått runt huvet! Det var riktigt svårt att hålla sig för skratt och verka trovärdig när vi slog vad om att OM jag ljög och hon verkligen skulle få en hund i julklapp så skulle hon vinna en miljon euro av mig. Och som den pedagogiska mamma jag är, så la jag sedan ner lite tid på att verkligen slå i det stackars flickebarnet att någon hund blir det inte i detta huset förrän tidigast till sommaren, om ens då, pappa har ju inte sagt hundra procent ja än. Sjysst? Nä. Effektivt? Ganska. Hon var en smula moloken efteråt he, he, he.


Första besöket!

 

Nu har vi träffat honom! Idag har vi sett honom LIVE för första gången!
Barnen trodde att vi åkte iväg för att handla julklappar(!) så dom frågade inte mycket och tjatade inte heller om att få följa med, men istället åkte vi alltså till Galants Kennel för att träffa Rune-Moltas IRL!
Vi skulle idag bestämma vilken av två av valparna som skulle bli Rune-Moltas. Det var INTE lätt, kan jag säga! Direkt när vi satte oss i valplådan och kelade med mamman Hedda, så kom en lite parvel fram. En tuff liten krabart som gärna ville vara med och kolla och klättra lite (så gott det nu gick på två par MYCKET ostadiga valpben). Han fick arbetsnamnet Preben. Preben har en bläs som sträcker sig från nosen ända bak till ryggen. Den redan tingade valpen, Milton, var också tuff och ville vara med hela tiden.
Sen satt där en liten Blyger kvar i valplådan som inte brydde sig alls om all uppståndelse. Han har det finaste ansikte man kan tänka sig! En bred bläs som slutar precis ovanför pannan och mycket brunt runt nosen! Han var hur kelig som helst och lät oss göra i princip vad som helst med honom. Han bara fann sig i allt och var nöjd.
Så det var alltså Blyger och Preben vi skulle välja mellan. Det var/är skitsvårt! Ska man man välja tuffingen som är framåt och vågar och tar för sig, kommer han att bli för tuff? Eller ska man välja lugne snälle Blyger som är så medgörlig och inte framfusig alls, eller är det ett tecken på osäkerhet? Och hur är de båda om en vecka eller två? Dom är ju trots allt bara 4 veckor. Dom kanske kommer att ändra sig totalt? Dom kanske bara var såna just idag...
Det var nästan så att vi ville singla slant. Till sist så bestämde vi oss för Preben. Han kom ju fram direkt till oss och såg ut som om han ville åka med oss hem på en gång.
 Den valpen vi inte väljer (dvs. Blyger) ska fotograferas och det ska skickas till en eventuell valpköpare i Norge, så när vi körde hem från Galants så bestämde vi oss för att ödet skulle få bestämma åt oss. OM norrmännen bestämmer sig för att dom vill köpa Blyger så är det meningen att vi ska ha Preben. MEN om norrmännen drar sig ur, då är det nog meningen att vi ska köpa Blyger. Bra va!? Så vi kommer att ha siktet inställt på Preben fram tills nästa vecka när vi ska hälsa på igen, så får vi se hur läget ligger då. Men nu är det som sagt Preben som gäller.


Blyger...


...eller Preben?

      
Mamma Hedda med alla tre, de tre musketörerna och stor näve eller liten valp?


Preben...


 
...eller Blyger?

Hur som helst, egentligen är det nog skit samma, för oavsett vem man väljer så lär man ju inte ångra sig!


Uppladdning på spa


I går åkte jag och Nicke till Varbergs Kurort för lite relaxing. Vi hade presentkort där sen vi fyllde år och vi ville passa på att ta ut lite egentid nu innan vi blir "småbarnsföräldrar" igen. Så farfar passade barnen här hemma medans vi lyxade till oss på allvar.
Vi började med ett Yogapass direkt när vi kom dit. En smula flummigt, men ganska skönt faktiskt. Det är en rejäl kontrast till den träning jag annars håller på med som alltid är svettig, snabb och intensiv. Det här var raka motsatsen. Intressant.
Sen åt vi en lunch som inte var av denna värld! Bara salladsbuffén hade räckt!
Efter det var det dags för våra spabehandlingar som bestod av fotbad, bodyscrubb där hela kroppen blev skrubbad med pimpsten blandat med nåt som luktade gott. Det rev rejält i skinnet! Och inte nog med det, sen  skulle man kliva ner i ett kar med varmt saltvatten efteråt! Där fick man ligga och flyta i 10 minuter med lermask på ansiktet. Sen fick man avslappningsmassage över hela kroppen! Då somnade jag. Vaknade till när det var dags att vända på sig och sen avslutade massören med ansiktsmassage. Då somnade jag igen. Helt underbart!!
Efter denna totala helrenovering var jag som en urvriden disktrasa. Nicke var inte färdig så jag gick till rummet så länge och -somnade!
Sen tog vi en bastu och ett bad. Nicke satt i 85 gradig bastu i hundra år kändes det som, själv tröttnade jag efter typ 10 minuter. Så jag kröp ner i en bassäng som passade min smak ypperligt för där var det 38 grader. Så där låg jag och blev skrynklig tills Nicke kom ut och hoppade i kalltunnan som höll 14 grader och där blev han liggandes i säkert 10 minuter!! Det var så att folk började gå fram och titta för att se om han verkligen levde. Det gjorde han, för när han var klar och jag såg ut som ett russin redo att gå upp, skulle han in i bastun och köra samma procedur igen. Kul.

Sen åt vi en brakmiddag. Och efter det var klockan halv åtta och vi kunde inte med oss att gå och lägga oss så tidigt så vi gick ut. I  snålblåsten. I typ 3,5 minut. Sen frös jag och vi gick in och la oss, kollade på "Greys Anatomy" och somnade.

I morse började vi dagen med "Orientalisk morgon". Tai Chi-inspirerat morgonpass. Om Yogan var flummig så finns det inte ord för vad detta var, men det var väldigt behagligt. Jag kollade på Nicke hela tiden för jag tänkte att han snart skulle bryta ihop för att det var för djupt, men han tog det riktigt bra och tyckte att "om alla kineskiska affärsmän kan ställa portföljen i parken och hålla på så här, så kan väl jag" Klokt sagt. Mastodontfrukost väntade på oss sen. Och efter det gick vi till rummet och jag... somnade. Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv! Jag fick tvinga mig upp efter en timme för att vi skulle hinna bada lite innan lunch och hemfärd. Fantastiskt skön minisemester! (Somnade dock i soffan när vi kom hem...)

Så nu har vi laddat batterierna och är väl förberedda på att bli småbarns- eller rättare sagt valpföräldrar!

På söndag ska vi träffa Rune-Moltas för första gången! Det ska bli sååå kul! Vi längtar! Vi ska bara komma upp med en bra plan för vad vi ska säga till barnen för dom får inte följa med. Men det löser sig.

Tipsar också om Klaras favoritblogg Life of Leif. Gå in på den och kika! Riktigt underhållande faktiskt. Det handlar om chihuahuan Leif och hans liv. Klara förljer den varje dag. Hon frågade idag om inte vi också kunde skaffa en hund och en blogg till den! He, he, he... om hon bara visste!


Nu har jag börjat handla!

Idag tog jag steget. Jag har varit i Ullared idag och jag har handlat. Till Rune-Moltas. Det har känts lite som när man väntade barnen, man vågade inte köpa nånting för tidigt men nu kände jag att jag behövde handla. Och eftersom jag var i Ullared (sista gången innan jul) så var jag ju tvungen att passa på! Men det var inte helt lätt. Jag har ännu inget begrepp om hur stor Rune-Moltas kommer att vara när han flyttar hem till oss, och egentligen inte heller hur stor han kommer att vara när han är färdig. Jag har bara ett mankhöjdsmått och en vikt att gå på som jag har läst i rasbeskrivningen. Så halsband kunde jag ju inte köpa. Fast jag ville. Jädrar vad jag ville! Dom hade Bia-bädda på Ullared för en bråkdel av priset på djuraffären! Men dom hade bara en storlek och så pass koll har jag att jag kunde se att den skulle bli alldeles för stor. Den hade passat Chico. Så bädd blev det inte heller. Utan istället köpte jag på mig några icke-nödvändiga krimskramsprylar. Rätt härligt i och för sig... Klart Rune-Moltas måste ha lite leksaker när han kommer! Så jag köpte på mig lite leksaker som jag hoppas ska passa en liten valpgom. Repknuten är ju en klassiker, ett måste som dessutom ALDRIG går sönder! Den andra repknuten med ett litet knottrigt gummiben var jag bara tvungen att köpa för det var så fina färger och den kommer ligga så fint i hans bädd för jag har köpt ett bäddset till bädden som är brunt med möss i olika färger på. Skitsnyggt. Hittade det på bebisavdelningen när jag skulle köpa bäddset till Jessikas och Niklas än så länge ofödda bebis. Så jag tänkte ta med det och lägga det i valplådan när vi ska hälsa på. Så att han har en "snutte" med sig därifrån när han flyttar hem till oss. Och så köpte jag en grön pip- och tuggleksak. Vis av erfarenhet vet jag att dom inte brukar hålla så länge när vassa valptänder går loss på dom, dom brukar vara ganska uppskattade för att dom är så taggiga när det kliar av nya tänder i gommen, men det gör inget. Den var inte skitdyr, direkt... (9,95:-)

Sen gjorde jag ett, för mig, HELT otippat köp... Jag köpte en tomtedräkt till honom... Jag vet. Det är helt absurt men jag hade inget val. Jag som avskyr tanken på att klä på hundar kläder och i synnerhet såna där skitlöjliga utstyrslar, fann plötsligt mig själv stå och hålla i en -tomtedräkt! Den låg där och viskade till mig "köp, köp, köp, kostar bara 59!" Och jag föll. Nu skäms jag. Men till mitt försvar måste jag säga att den faktiskt är grymt söt. Och så står det "Merry Christmas" på den. Så klart att han ska ha den på sig när vi ger honom till Klara! ...säger jag som INTE
ville ha en "dockhund"...


Tandläkaren = besök på djuraffären

Igår slog Klara av halva sin framtand när var och badade. Hon simmade ner mot botten med slutna ögon och körde munnen i bottnen. Halva tanden åkte av. Skit också! Men visst, det kunde varit värre. När jag först såg henne när badvakten kom med henne till mig och jag bara såg ett hål i hennes mun, trodde jag att hon hade slagit ut tanden. Så var det ju inte som tur var.
Efter ett intensivt ringande, morrande och svärande över vår svenska "jour-tandläkarvård" fick vi konstaterat att det inte fanns någon hjälp att få kl 14:00 en lördag, för ska man tvunget slå av en tand på helgen får man se till och göra det mellan 09-11. Absurt!
Det var mycket gråt resten av dan och kvällen. Klara hade jätteont trots alvedon, och värre var att det var lördag och hon inte kunde äta vare sig chips eller godis!
Hur som helst så fick vi i alla fall komma till tandläkaren idag. Eftersom vi inte fick komma dit igår, hade Klaras bit av tanden som trillat av, torkat ut och gick inte att sätta fast igen... Så tandläkaren fick bygga upp en ny i plast. Klara var livrädd att det skulle göra ont hos tandläkaren, tanden var ju redan så öm. Men tandläkaren var jättebra och taktisk. Klara fick först bedövningssalva och sedan bedövningsspruta MYCKET diskret efter att jag hade väst fram "don´t show it to her" i nåt sorts naivt hopp om att Klara inte skulle förstå vad jag menade (vilket hon förmodligen gjorde, men det funkade i alla fall). Klara hade inte ont under proceduren alls, det var mest jag som satt och rös åt att dom grävde i pulpan på tanden. Usch! Klara låg blixtstilla och var SÅÅ duktig! Och tanden blev fin. Färgen är i princip identisk. Formen är förståss inte exakt som innan och det är synd för Klara hade verkligen perfekta tänder. Vet inte vem hon har fått dom av för varken jag eller Nicke är särskilt lyckade i truten.
Klara blev nöjd och glad med sin nya tand och efter att hon var färdig så skulle hon klart ha en belöning. Och det blev förståss att åka till Grizzly (djuraffären på Stenalyckan). Där skulle Klara nog kunna strosa omkring i timmar och mysa! Jag med, för den delen... Så jag var inte svårövertalad.
Så vi gick där och pillade på pipleksaker och halsband och matskålar och Klara sa: "När jag köper en hund ska den få en sån här..." och jag lyssnade med stora öron och försökte lägga allt på minnet (men det var svårt för hon radade upp en gedigen lista) samtidigt som jag försökte verka så där lagom nonchalant ointresserad.
När Klara sen gick över till gnagarhyllan och kollade in kaningrejorna passade jag på att smyga igenom hundhyllorna och känna och klämma och kolla in lite priser. Hundbur till bilen ska man kanske se till att ha redan från början... Finns i och för sig rätt smarta bilbälten för hundar nu för tiden. Vet inte vad som är bäst. Så konstigt medveten man har blivit om det helt plötsligt. Chico satt alltid bak i bagageluckan utan vare sig bur, bälte eller skyddsgaller. Helt vansinnigt när man tänker på det nu!
Kollade in lite bäddar också. Bia-bädden är ju helt överlägsen tycker jag. Den är en smula dyr, men i och med att hunden vi köper är så pass liten jämfört med hur Chico var så blir allting mycket billigare! Bur, bädd, mat... så då tycker jag att vi kan kosta på oss kvalitet. Hur det än är så blir det nog billigare i längden. Man får vad man betalar för, helt enkelt.

Imorgon ska jag ringa Ewa-uppfödare för min veckoliga uppdatering och tänkte samtidigt passa på att bestämma tid för att få komma och kolla in Moltas för första gången! Nu till helgen blir han 4 veckor och får ta emot besök!
Längtar!


Namnvånda

Vi har ju våndats en hel del över det här med namn på vår nya hund (eller den som ska bli vår hund, rättare sagt). När vi var iväg och campade för några helger sen satt vi och hittade på namn som vi tyckte skulle passa bra på en hund (rent hypotetiskt eftersom barnen inte vet att vi faktiskt SKA skaffa hund, och fortare än dom anar dessutom).
En massa namn kom upp på förslag och det enda kravet vi hade var att det skulle vara ett namn med två stavelser. Så där satt vi en hel evinnerlig fredagskväll och klappade namn och skrev upp.

Här är några från Klaras lista:

Jacksson (efter Michael)
Gizmo (från "Gremlins")
Happy (från jag vet inte vad, men töntigt är det...)
Nibbler (från "Futurama)

På Theos lista stod det bl.a.:

Chester (från Chester Copperfield i "Goonies")
Copper (från Chester Copperfield i "Goonies")
Yoda (från "Star Wars")

På min lista stod det bl.a.:

Carsten (det är ju en dansk/svensk...)
Preben (samma anledning som ovan)
Harry (läckert, helt enkelt)
Råger (bara skitcoolt)

På Nickes stod det:

Guiness (efter favoritdrycken)
Flenstrup (det är ju en dansk/svensk)
Samt Carsten och Preben som tidigare nämnts.

Vi började med en lista på typ 30 namn där vi sen fick rösta på de 8 bästa, sen de 4 bästa och till sist en var. Vi valde 4 olika...
Omöjligt att enas alltså.

Men- nu verkar det som att vi inte behöver bekymra oss mer om namnet för Ewa-uppfödare kommer att registrera valparna som Milton, Moltas och Merlin. Milton är redan tingad så vi väljer mellan Merlin och Moltas. Det lutar nog åt Moltas eftersom vi faktisk tänkte döpa Theo till Merlin innan det till slut blev Theo. Och eftersom Moltas är ett så bra namn så det blir nog att vi kallar honom Moltas också.
Så nu var det ur världen!








Valpuppdatering!

Nu är valparna inne på sin tredje vecka! När dom har blivit fyra veckor får vi komma och titta på dom! Jag jobbar hårt på att hålla mig till att bara ringa Ewa (uppfödaren) en gång i veckan, men det är svårt i bland... Vi pratades vid härom dan och hon berättade att valparna växer och mår bra. Dom är nu avmaskade för första gången och klorna har blivit klippta för första gången.

Lycka idag när jag kom hem från träningen och öppnade mejlen och Ewa hade skickat massa nya bilder på valparna! Och nu ser man tydligt på bilderna hur dom växer! Och kravlar runt!


Foto: Ewa Osterman

Ljuvligt va?!


Foto: Ewa Osterman

Är detta "Rune" tro?


Foto: Ewa Osterman

Underbart vackert!!


Underbar allahelgonahelg i Vallsnäs!


Så här härligt har vi det! Vitt på marken medans det brinner i träden!

Så här härligt har vi haft det! Vitt på marken medans det brinner i träden!

Nu är vi hemma igen efter att ha tillbringat hela helgen i härliga Vallsnäs! Vi hade ett fantastiskt väder hela helgen! Solen sken, det var kallt och det blåste inte en millimeter! Helt otroligt! Vi har tillbringat hela dagarna ute. Lagat mat och ätit ute, lekt och promenerat och njötit i fulla drag! Med i sällskapet fanns 4 hundar. 2 små liv med decimeterhöga ben som tyckte det var kallt att gå i frosten, en boxer som också fick ha jacka på kvällen och en gammal farmor som var nöjd med allt bara hon fick en pinne då och då.




Ovan ser ni 2 små liv som helst vill gå in igen.


Här går gänget tipsrunda. 

och här ett tipspromenadgäng som njuter i det underbara höstvädret!

Tänk när våra barn promenerar så med vår EGEN hund!

Här går 2 ljuvliga gossar och strosar med en vovve... Tänk när våra barn kan promenera så med VÅR hund!

Att vakna till det här...

Att vakna till det här...
Det kan inte bli bättre! Jo förresten... det skulle kunna strosa förbi en liten gårdshund också.



Spindelnäten är så frostiga så dom ser nästan overkliga ut!

Nästa allahelgona har vi också hund med oss till Vallsnäs!


7 veckor kvar. Hurra...

Här är 3 vackar hanvalpar ca 1 vecka gamla!
Foto: Ewa Osterman

Nånstans i denna högen ligger "Rune", drygt en vecka gammal.
Jag pratade med Ewa, som uppfödaren heter, och hon berättade att valparna växer och mår bra. Idag skulle tiken till veterinären och ta stygnen och då skulle valparna få följa med.
När jag berättade för Ewa hur jobbigt jag tycker det är att gå och vänta, säger hon glatt "Ja men nu är det bara 7 veckor kvar!" 7 veckor!! Det är evighetslångt! Särskilt när man inte får mala om det så mycket som man skulle vilja eftersom vi håller det hemligt för barnen! Det är nog tur det ändå, för jag tycker ju själv att väntan är så lång så barnen skulle förmodligen tycka att det var ännu jobbigare om dom visste.
Fast det är ändå en viss tjusning i att gå och längta...:)


Ny hund, nytt liv, ny blogg!

Äntligen har vi tagit steget! Och bestämt oss för att bli me hund igen! Det är nu 2,5 år sen vår älskade Chico fick avlivas p.g.a. cancer. Vi sa då att vi aldrig, aldrig nånsin igen skulle skaffa hund. Det varen sån fruktansvärd sorg för hela familjen, och saknaden var enorm!
För ungefär ett halvår sen började jag, en smula omedvetet till en början, att kolla på hundanonser igen. Men resterande 50% av styrelsen i familjen (Niklas, alltså min man)var inte redo då. Han var fortfarande fast besluten om att vi aldrig mer skulle skaffa hund. Han hade HUNDra (he, he) olika anledningar till att det inte var bra...
Men nu står vi alltså här. Och har tingat en hane i en alldeles nykommen kull dansk/svensk gårdshund!

Vi har läst, läst och åter läst och pratat med "hundfolk" och kommit fram till att det nog är en hund som skulle passa oss. Vi har några krav: Den ska inte vara för pälsig (Chico var Golden Retriver, dammsugaren gick ständigt varm), den ska vara såpass liten att barnen 6 och 9 år kan hantera den men den ska samtidigt fixa att hänga med ut i skogen på längre strövtåg. Dessutom är vi ett campande folk och den ska få plats i vår husvagn... Ingen nätt lista men gårdshunden uppfyller alla våra krav (så vitt vi vet hittills...)

Vår lille valp, som än så länge har arbetsnamnet Rune, föddes den 17:e oktober och är alltså en dryg vecka gammal nu. Vi har inte träffat honom än, bara sett kort på honom på hemsidan: www.galants.nu kika gärna in och kolla! Vi vet inte heller än vilken av de 3 hanarna som blir vår. Vi får träffa valparna när dom är 4 veckor och då ska vi välja! Det är så sjukt spännande och tiden går så löjligt långsamt!!

Men- våra barn vet inget än! Klara har tjatat om hund så länge nu att vi har sår i öronen! Hon ville ha en Chihuahua! Men då sa vi stopp. Med det livet vi lever så måste vi ha en tåligare hund. Så Klara tror att vi KANSKE ska skaffa en gårdshund till sommarlovet. Gissa om det ska bli roligt å överraska henne lagom till Lucia!!


Tidigare inlägg
RSS 2.0