Preben - skräddaren

Härom dan skulle jag sy fast klubbmärken på barnens karatedräkter och var ganska säker på att man nog borde göra det för hand så jag plockade fram lilla trådrullen och nål och började mecka. Det var inte alls särskilt roligt och det tog en jä**a tid. 2 märken på varje dräkt på barnens och Nickes dräkt. Jag hann med 3 märken.
Eftersom jag inte blev färdig lät jag trådrullen stå framme på bordet.
När jag sen skulle ha den igen dagen efter så var den borta! Nålen som satt i den låg dock kvar...
Efter att ha frågat samtliga familjemedlemmar om dom sett min rulle tråd så var det bara att gå på jakt.
Efter en stunds letande hittade jag den vid soffbordet.

Bara precis en smula tuggad på


Hur han har lyckats plocka ut nålen utan att sticka sig är en gåta.


Han ville väl säkert bara hjälpa till eftersom jag inte hann med det jag skulle, men det blev lite tokigt för jag skulle även lägga upp båda barnens karatedräkter, men eftersom trådrullen var så naggad i kanterna så kunde jag inte sätta den i symaskinen för tråden hakade upp sig i plasten på trådrullen varje gång den skulle snurra så det kom ingen tråd alls.
Fick leta upp en gammal budgtetråd och sy med.
Har visionen av Preben som en av mössen i Askungen när dom ska sy Askungens klänning. Sjungande och munter.

Vad tror ni?

Gus eller Jack? Vem är mest lik Preben?



Preben - trädgårdsmästaren

I torsdags var vi på bazar på Theos fritis. Det var teater och bingo och så fick man köpa en massa fina saker som barnen hade gjort, dom sparar ihop pengar till att kunna göra någon kul aktivitet.
Vi köpte 4 st. tomatplantor som barnen hade satt i plastmuggar, en pensé i kruka som barnen planterat och lite påskgräs i ett påskägg.
Tomatplantorna och penseén satte vi i köksfönstret när vi kom hem för dom behövde växa till sig lite innan vi skulle kunna plantera ut dom.
Sen var Preben ensam en stund i fredags...
Och när vi kom hem hade han... ja... typ försökt plantera om dom. Eller nåt. Men han är ju inte känd för sina gröna tassar, direkt... Snarare svarta efter detta.


Inte ett endaste spår av nån tomatplanta här, inte!
Och penséen hade han plockat ur krukan helt och hållet. Och beskurit lite. På bilden har jag precis satt tillbaka den i sin kruka.


Den är bara precis lite hängig...

Det enda som stod orört var påskgräset. För det stod i ett icke åtkomligt fönster.


Man ska ju förvisso äta mycket grönt, det var kanske det han anammade, men jag är inte säker på att tomatplantor räknas dit.


Preben - musikanten

I vår familj uppmuntrar vi till musikalitet. Vi har en uppsjö av olika instrument såsom gitarr, keybord, trumpet, munspel och flöjt. Jag kan klinka ett par toner på piano och Niklas spelar på skedar men längre än så sträcker sig inte vår musikaliska förmåga och kanske är det därför som vi är så måna om att våra barn ska lära sig spela instrument.
Klara håller på att lära sig gitarr och Theo har fastnat för blockflöjt så imellanåt har vi ganska mycket ljud i vårt hus men det är angenämt.
Preben ser upp till sin storebror (eller lillhusse) och i ett ganska tidigt valpstadie fick han fatt i en av våra blockflöjter och försökte sig på att... eh... ja... spela lite. Den gick inte sönder (så mycket) men Theo tyckte det gjorde lite ont i munnen att spela på den på grund av de vassa kanterna som tillkommit så han fick ta en annan flöjt.
Men nu föll det sig så att när Theo hade varit och spelat i måndags så hade han lagt flöjten ifrån sig på nån olämplig stans och sen var Preben själv i nån timme och då hade han passat på att bara precis "låna" flöjten lite för att öva eftersom han förmodligen också tyckte att den andra gjorde lite ont att ha i munnen.
Ja, det blev kanske inte så bra...



Han hade väl försökt sätta i hop den, men hur lätt är det utan tummar? Resultatet blev i alla fall att den inte går att sätta ihop alls nu. Theo blev en smula förargad på Preben då, för att uttrycka det milt...
Preben fattade piken, den flöjten fick han alltså INTE ha. Så i eftermiddags hittade jag honom så här, spelandes en trudelutt på den gamla flöjten


Jag tycker nog att man måste ge han credit för att han faktiskt blåser i rätt ände...


Så idag har jag varit på Musikalen (instrumentaffär) i Halmstad och köpt en ny flöjt till Theo. jag har också kollat upp att dom har ett lager av flöjtar fall det skulle behövas...

Det händer saker i vårt hus när vi inte är hemma. Eller när vi inte ser. I går satt Theo vid tv-bordet och fikade och hade en burk med kakor på bordet. När han hade fikat färdigt satte han på locket på kakburken och vi åkte hemifrån en stund. Det slog mig inte förrän idag att jag inte hade sett till den där kakburken sen dess... Theo hävdade bestämt att han hade lämnat den på tv-bordet men den var inte där. Och inte i skafferiet. Eller i kylen. Eller i frysen. Eller i köket överhuvudtaget.
Efter ett ganska noggrant letande återfanns kakburken, dock med lock på och innehåll kvar, under soffan! Tillsammans med en tom potatissalladburk(!) som Klara hade smaskat ur några dagar tidigare och som jag lite naivt trott att hon hade slängt efter sig...
Jag behöver väl knappast förtydliga vem som ligger bakom dåden...

Go´fredag!



Preben - geniet

Preben är ett geni!
Jag har alltid sagt till folk att Preben aldrig säger till när han behöver gå ut, utan man får gå ut med honom regelbundet helt enkelt. Men igår när han och Jonas jobbade själva inne på kontoret för vi andra var ute på tjänsteuppdrag så hade han gått fram till Jonas och lagt framtassarna på hans ben, tittat på honom med ögon stora som pizzatallrikar och pratat lite och sen sprang han och satte sig vid dörren. Efter en stund sprang han tillbaka till Jonas och gjorde om samma sak och då fattade Jonas galoppen och belönade honom givetvis med att gå ut med honom! Det är ju genialiskt! Vilken smart vovve vi har! Och vilka sjyssta arbetskollegor vi har, som går ut med vår vovve när han ber om det!

Preben har inte gått utan koppel sen den där hemska dan i början av november... ja ni vet, fårincidenten. Han har vackert fått gå kopplad vilkorslöst. Dock i långlina såklart, men ändå kopplad. Och i långlina har han varit exemplarisk och lytt minsta vink.
Men idag blev jag lite sugen på att prova att släppa honom lös lite. Ja, jag vet, det är ett risktagande men jag kände på mig att det skulle gå bra vilket det också gjorde. Jag släppte honom en bit när vi gick till jobbet i morse och han var hur duktig som helst. Löd mina inkallningar och alla andra kommandon med för den delen. (Väl på jobbet hävdade kollegorna att det bara var för att det inte sprang några får just där, och det ligger väl kanske lite i det...) Det kändes sååååå skönt! Han fick dock bara vara lös i några minuter för jag ville verkligen sluta med framgång.

Just nu packas det för fullt i det Högbergska huset för på söndag lämnar vi vintern för ett par veckor i Thailand. Det gör inte ont, kan jag säga. Nog för att jag älskar vintervädret här hemma men det är ju inte bara vädret man åker på semester för, utan det är ju slappandet. Det ska bli underbart! Hoppas bara att vi slipper råka ut för tågförseningar eller inställda flyg...
Preben fick tyvärr ingen semester beviljad utan måste stanna hemma och jobba. Eftersom chefen tar semester så måste ju nån nyckelkompetens stanna och hålla ställningarna. Och eftersom det ska ske en mindre renovering i vårt hus under tiden vi är borta så kan han inte bo hemma under den tiden. Vi hade tänkt lämna honom hos Sarah och Fredrik, men då protesterade arbetskollegorna. Dom ville hellre ha Preben hos sig så så fick det bli. Jag gissar att dom kommer att ha skitkul och att Preben kommer att bli VÄÄÄÄL omhändertagen. Jag har inte bestämt mig för om jag ska låta grabbarna sköta bloggen för mig under tiden... Vi får se.

Det var allt för idag!
Må så gott!


Preben - en överraskningarnas man

Veckan som gick var det ju skollov så barnen har varit lediga. Det resulterade i uppesittarkvällar och sovmorgnar för deras del. På mornarna kom dom gärna in till oss och kröp ner i vår säng och mös innan vi skulle gå till jobbet och där fick dom ligga kvar. Det innebar att jag i princip inte bäddade sängen på en hel vecka! Jag är inte så himla pjoskig med sånt egentligen, en obäddad säng kan vara enormt mysig! Det tycker även Preben har det visat sig, och detta kom att få konsekvenser. När jag skulle krypa ner och lägga mig en kväll och lyfter i mitt ihopknölade täcke uppenbarade sig en hel drös med överraskningar!



Förutom hunden stod att finna en nalle med ögonen liggandes separat, en mjukisälg, en plasthaj, en hundleksak i form av en räv, ett tuggben, ett par öronproppar samt en penna. Hur han bara hunnit med att asa dit och gömt allt skit å bröte begriper jag inte! Besviken blev han när jag bokstavligen sopade ner allt på golvet.
Han hade uppenbarligen haft holabaloo i vår säng!



Nu är det skolvecka igen och sängen blir åter bäddad på regelbunden basis.
Trist, tycker Preben. Tryggt, tycker vi som slipper oroa oss för att vakna med ett plastöga fastnaglat i höften eller nåt.
Dax att krypa ner i vår numera överraskningsfria säng! (Det lät ju trist förståss, men jag syftade på hunden...;))
Go´natt.


Preben -fårskallen

Tack för alla kommentarer på föregående inlägg!

Men jag tar tillbaka det där jag skrev om att Preben är en rolig hund att skriva om. Han är inte alls en rolig hund att skriva om! Jag har sagt att denna bloggen inte ska förskönas genom att utelämna saker som inte är så roliga, så här kommer det tråkigaste inlägget -ever!

Igår gick jag och Preben på promenad med en kompis och hennes hund som är lika gammal som Preben. Vi gick till fotbollsplanen och tränade lite och körde några inkallningar osv. och Preben var superduktig. Sen släppte vi hundana till att leka och dom blev överlyckliga och hade så roligt! I c:a 3 minuter för sen började Prebens intresse avta för jag såg att han började köra nosen i backen och dra sig bort från oss, så jag tänkte att det nog var dax att bryta. Jag försökte "leka" tillbaka honom med en boll och med den andra hunden, men Preben var helt ointresserad. Då såg jag vad som hade fångat hans intresse. Får! Och innan jag visste ordet av var Preben inne i fårahagen och skällde ut fåren efter noter! Så jag kubbade såklart ner i hagen och tänkte nog att det är väl inte värre än att jag hämtar Preben, men då börjar byrackan jaga fåren! Så jag ställde mig i vägen för fåret så att det tjongade rätt in i mina ben och stannade och då kunde jag ta fåret och tänkte därmed att jag skulle kunna ta Preben. Men det visade sig att där var tre får till i hagen som Preben satte efter istället! Vid det här laget hade fårägaren kommit ut och det rådde total kaos! Minst sagt. Får överallt och Gårdshund också för den delen. Det var bara en hund, men han kändes som tio! Eftersom fåren hela tiden rörde sig så fortsatte Preben och springa och inget kommando i hel**te funkade på honom! Som om inte det var tillräckligt med panik så sticker ett av fåren ut genom stängslet!! Vid det laget hade fårägaren tillkallat förstärkning så nu var vi 6 vuxna som försökte hämta får och Gårdshund. Till sist fick vi tre av fåren att stå ihop i en klunga och eftersom det fjärde var uppe hos den lokala bilförsäljaren för tillfället så fanns där inga får kvar för Preben att jaga så då började han tappa intresset. Men han var alldeles för uppjagad för att lyssna på mig. Långt om länge kunde min kompis "leka" bort honom till sig och när han väl kommit dit kom han till mig på min inkallning.
Så med åbäket kopplat kubbade jag tillbaka till hagen samtidigt som jag ringde Nicke så han fick komma ner och hjälpa till. Skithunden satte jag sen fast i en stolpe på gården och föröskte hjälpa till att få in det bortsprungna fåret. När fåret är tillbaka på sin plats utan något spontant bilköp ber jag såklart TUSEN,TUSEN gånger om ursäkt till fårägaren och förklarar att jag är beredd att ersätta alla eventuella skador som vi hade ställt till med. Jag skämdes som en hund! (ja inte som min hund då, för han verkade inte skämmas ett dugg) Då svarar fårägaren:
"Äsch, det är sånt som händer." Helt kolugn! (eller fårlugn;)) Gissa om jag tappade hakan! Jag hade ställt mig in på en utskällning och en polisanmälan! Och när jag ville gå runt och kolla av staketet och ev. laga det som var trasigt sa dom att det kunde fixa sen. (!) Men jag och Nicke gick i alla fall runt hagen och bankade i lite lösa stolpar och reste upp lite nät som lagt sig. Sen trugade jag på dom snälla, snälla fårägarana mitt telefonnummer så att dom kunde höra av sig om det skulle vara nåt, om nåt av fåren skulle behöva veterinärvård eller nåt, men det trodde dom inte skulle vara nödvändigt.
När vi sen kom hem var jag så traumatiserad så familjen blev utan middag. Det enda jag var förmögen att hosta fram var lite mackor och risgrynsgröt i plastkorv. Ingen klagade dock.
Vad Preben beträffade så kunde jag knappt titta på honom.
Men sen får man den här blicken


...och så slutar det med att han ligger och sover i mitt knäveck under täcket inatt ändå, fast jag svor igår att han aldrig skulle se insidan av vårt hus igen ;)

Nej, gårdagen var ingen munter upplevelse.
Ingen mer lös Preben.
Jag har tänkt att jag ska gå förbi så många fårhagar som bara är möjligt nu och jag hoppas att Preben kommer att försöka vilja springa in i hagen så att jag får en möjlighet att korrigera honom REJÄLT! Det bästa vore om jag kunde få honom att sätta nosen på strömtråden så han lär sig att får gör ont.
Och som ett led i mitt försök att visa min ånger stack jag ner till fårägarna idag med en liten present för att verkligen visa hur ledsen jag är för det som hände



Dom blev glada och tackade så mycket och mitt hjärta kändes lite lättare.
Ha det bra
hälsar
Världen sämsta hundägare...

(Om ni får lust att kommentera inlägget så hade lite tröst varit på sin plats... ;) Jag är redan obehagligt medveten om bristerna i min hunduppfostran;))


Preben -stugsittaren

Nog för att Preben älskar att vara ute och leka och tar gärna långa promenader men är det minsta lilla dåligt väder så låter han helst bli att gå ut överhuvudtaget. Som igår till exempel. Visst, det var ganska grått och trist men ut och kissa måste man ju ändå. Så jag bunkrade på Preben hans regnrock och hoppade även själv i regnmundering, det regnade inte just då men bäst att vara på den säkra sidan. Men Preben fattar direkt när regnrocken åker på att det är busväder på gång så han bryr sig inte ens om att kolla efter utan bestämmer sig redan innan han går utanför dörren att han inte vill. Så jag får locka och muta och hota lite också faktiskt, innan han väl går med mig ut. Vi hann dock bara några hundra meter innan regnet kom. Men det var inte värre än att jag tyckte vi kunde fortsätta. Vi gick en timmes promenad i mer eller mindre regn hela tiden men ingen av oss var ju särskilt blöt eftersom vi var väl klädda och efter några kilometer var Preben på så gott humör att han var tvungen att fälla in rompan före frambenen och dra en repa över den lerigaste leråkern som går att hitta i södra Sverige. Han blev RÄTT lerig om man säger så, men han var så lycklig så det fick väl gå. Dessutom hade all leran nästan regnat bort när vi väl kom hem. Men vi var ändå lite frusna och hyfsat skitiga så vi gick direkt i duschen.
När Preben sen var färdigduschad och ren och hyfsat torr och jag jag släppte ut honom ur badrummet så fick han sånt ryck och for runt i huset i 300 knyck och var allmänt skitglad över att vara inne, torr och varm. I två och en halv minut ungefär, sen...
hittade jag honom här:


Nerbäddad under täcket hos sin förkylda lill-husse.

Här låg han sen nästan hela dan faktiskt. Och bara mös.



Och så här trivs han väldigt bra. Inne (helst under täcket), i värme och med sällskap.


Preben -en hund som berör

Preben är en hund som lämnar (tass)avtryck i hjärta och själ...

Han fyllde ju som sagt år i söndags, och firandet fortsatte även på måndan när han blev uppvaktad på jobbet med paket. Nästan som ett Kinder-ägg för Preben för det var överraskning, leksak och kartong(!) så Preben blev såklart väldigt glad för sitt paket. Jag fotade det hela, men med jobbkameran och eftersom jag inte kan med mig att blogga på arbetstid och jobbkameran ligger kvar på jobbet så... sorry -inga bilder på det.

Men idag när jag och Preben kom tillbaka till jobbet efter lunch så har det kommit ett kuvert med posten...



Ja ni ser ju själva vem det var adresserat till, så han fick såklart själv öppna det.



Och i detta kuvert ligger...

DEN HÄR:


En absolut alldeles hemmastickad tröja till Preben!
Har ni sett nåt snyggare?! Ja, ni kan ju kolla in lite bilder nedan, förståss...







I kuvertet låg också det här

 

Jag satt på jobbet en dag och pratade om att Preben behövde ny höstgarderob eftersom det han hade i fjol är för litet. Och just den här tröjan hittade jag på nätet och bara tyckte att den var SÅÅ snygg! MEN... den gick bara att köpa i stickmönster och jag stickar ju inte som en gud direkt... med det menar jag -inte alls.
Då tyckte Kollega-Svante att jag skulle skriva på bloggen att jag ville ha en sån tröja för då skulle säkert hans mamma Gerd, som för övrigt är stickmästare, sticka en sån till Preben eftersom hon troget läser bloggen.
Utmärkt idé tyckte jag. Men när jag sen satt och skulle blogga så svek modet mig lite och jag var rädd att det skulle låta som ett tiggarbrev, så jag lät bli...
Tur då att jag har en sån driftig kollega och kollega-mamma som tog saken i egna händer och beställde mönstret och såg till så att den här jättefina tröjan blev stickad!! Jag är så himla, himla glad så det blev nästan lite blött i ögat när jag öppnade det medföljande brevet! Där skrev Gerd att tröjan är en födelsepresent till Preben från Kollega-Svante och Gerd, och att hon läser bloggen och gillar det som skrivs om Preben. Gerd har ju träffat Preben och har man gjort det så gillar man honom.

Naturligtvis har Preben fåt spatsera runt och modella med sin nya tröja idag och jag ser fram emot promenaden till jobbet imorgon när Preben numera är en herre med klass.

GERD:
Tusen, tusen tack för den jättefina tröjan! Den passar helt perfekt och jag är så himla glad för den!
Och tusen, tusen tack för att du läser bloggen!
Kram!


Preben -brukshunden

Vår hund är en brukshund. En pappersbrukshund.
Han kan strimla papp som ingen annan. Alla kartonger som kommer till jobbet (och det är en del) får Preben. Eller tar Preben kanske man snarare ska säga. Stora eller små spelar ingen roll, proceduren är den samma.
Först vill han krypa ner i den. Det går oftast bra för han är ju inte så stor, men när vi hade köpt en ny kamera och Preben skulle ner i den lilla lådan så blev det lite meckigare.
När han väl fått i tassarna i lådan så börjar om/utbyggnaden. Vilket i och för sig ligger helt i linje med vad vi arbetar med här på det här företaget.
Det brukar börja med ett litet fönster som blir större och större och så småningom han han rivit en hel vägg. Den rivna väggen ligger då på golvet uppstrimlad till kex-stora bitar ungefär. Vilket gör att det tar mycket mindre plats när jag sen ska flytta över den forna kartongen till pappersinsamlingen.
När kartongen är helt platt, alla väggar är rivna och den största procenten av lådan är i småbitar, är Preben nöjd och går och tar rast en stund innan nästa kartong ska demoleras.
Fick höra av min kusin att pappersbruket i Hylte sökte personal dit, men jag har inte sagt något till Preben om det för vi vill ju inte riskera att förlora vår nyckelkompetens på företaget.











Färdig!



Efter ett ytterligare ett jobb väl utfört tar han och polaren från företaget vägg i vägg en lite rast då dom brukar snacka och umgår lite.



Spike är Jack Russell och jobbar som IT-tekniker.





Sen kan Preben gå tillbaka till sina sysslor igen. Alltid nån ny kartong att ta sig an.


Preben -en bildsammansättning

I helgen som var tog Preben sig en liten semestertur till Österbo hundpensionat igen. Han blir VÄL omhändertagen där och har nog fjäskat sig till en och annan förmån som de andra hundarna kanske inte har... Som att ligga och tryna i soffan inne hos Sarah och Fredrik till exempel...
(kan tillägga att Preben skötte sig utmärkt denna gången...)
Precis som på vilken dagisverksamhet som helst så fotodokumenteras alla barnen, f´låt, hundarna och så även här. Så igår kom Sarah och Rocky inom med ett USB laddat med riktiga vykortsbilder på Preben och Rocky! Jag måste säga att han är grymt fotogenique! Alla föräldrar (eller mattar och hussar) tycker givetvis att just deras barn (eller hund) är snyggast i världen men alltså, i detta fallet så är det nog bara att acceptera att vår hund faktiskt är snyggast i världen. Det kan inte hjälpas.
Här kommer ett litet urval av de bilder som vi fick. Samtliga bilder är tagna av Sarah Hägnås.


Preben -posören


Preben -pausbilden


Preben - polaren
Här tillsammans med Rocky.


Preben -platt...

Preben -parhästen
(eller ska man säga "parkossan")
Preben till vänster, Rocky till höger.


Preben -paff(??)


Preben -på promenad

Preben älskar verkligen att vara på Österbo och få leka med Rocky. Idag åkte vi dit för att lämna tillbaka USB:t som jag lånat och när vi stannade med bilen och Preben såg var vi var nånstans så skrek han, inte ylade, inte skällde, han skrek på ett sätt som jag aldrig hört en hund skrika, för han blev så lycklig! Härligt å se! (inte så skönt för örat å höra, dock...)
Tack för bilderna Sarah och Preben hälsar:
 I´ll be back...


Preben -charmören

I helgen var den tvåbenta delen av familjen på en liten minisemester i Borås. Givetsvis skulle vi gå på djurparken och där får man inte ha med hundar, så Preben har bott hos sin arbetskollega i helgen. Dom har haft en riktig grabbhelg. Käkat burgare och spelat poker och raggat brudar på stan, såklart. Vi blev tillfrågade om Preben fick användas till "hundtricket" och det är väl klart att han får det, bättre tjejmagnet än så går ju knappast att hitta! Och Preben misstyckte inte alls när det kom fram snyggingar och ville kela med honom. Enda smolket i glädjebägaren var dock enl. arbetskollegan, att han inte enbart drog till sig de unga snyggingarna, utan även tanterna. Men det är ju smällar man får ta, Preben kan ju inte hjälpa att han är oemotståndlig.

Igår hade vi lite ärenden inne i stan och passade på att ta en promenad i Norre Katts park (vilket för övrigt varit en del av Prebens "jaktmarker" i helgen) och uppe vid café Rotundan satt en kille och spelade piano så vi slog oss ner och tog en glass. Pianisten kunde inte slita ögonen från Preben (såklart) så han anonserade högt och tydligt att han tyckte att alla skulle stämma in i allsång och sjunga "Änglahund", vilket vi gjorde! Preben förstod inte riktigt vad det var så mycket väsen om, men njöt onekligen av att vara i händelsernas centrum.


Här sitter Preben på café Rotundan och solar sig i rampljuset.
Givetvis fick han lite glass också.

Ja, nog är han en charmör vår lille Gårdshund...

 


Preben - kollegan

På varje arbetsplats finns det alltid  (eller borde finnas) en som lyfter stämningen lite extra för sina kollegor. En sån där som man aldrig har tråkigt med. En sån där som man går till jobbet för även om jobbet kan kännas jäkligt trist ibland, så masar man sig dit ändå för just den här kollegan är så rolig.
Preben är en sådan.
Ingen dag på jobbet är tråkig när han är med. Han förgyller tillvaron för samtliga medarbetare på vår arbetsplats på varierande sätt. Idag till exempel, hittade vi i en av våra kollegors kepsar en bit kyckling som Preben omsorgsfullt hade gömt där. Kollegan i fråga var inte inne på kontoret för tillfället så givetvis tyckte vi andra att detta var otroligt roligt och lät så klart kycklingbiten ligga kvar.
Ja, Preben är en sådan kollega som skulle utnämnts till månadens anställd VARJE månad, om vi nu hade haft nåt sådant på vårt jobb.
Han klär i kontor, helt enkelt.
Allra mest tycker han om att vara med där det händer. Oftast uppe på skrivbordet. Här på Svantes.


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)

Han vill också gärna sitta i fönstret och kolla ut på gatan. Det ser fantastiskt vackert ut när man kommer utifrån och ser denna snygga Gårdshund i fönstret. Såhär ser det ut inifrån:


Foto: Svante Eldholm (med en något raddig mobilkamera)


Foto: Svante Eldholm (med samma raddiga mobilkamera som på de andra)

Sprider glädje, det gör han...
En sån som vi går till jobbet för!


Foto: Svante Eldholm (med den raddiga mobilkameran)


Preben - strandhunken part II

Som jag skrev så insåg Preben såsmåningom tjusningen med vatten så härom kvällen åkte vi till Ekasjö. Preben tyckte det var jättekul! Både han och barnen badade så det stod härliga till! Han ville dock inte simma, men det kommer kanske sen.
Kolla vilka härliga badbilder!







Idag hände dock något konstigt. När Preben gick ut i morse satte han sig och kissade som en tik, vilket han inte har gjort sen i vintras. Han satt jättelänge och kissade. Sen tänkte vi inte mer på det förrän vi satt och åt middag på altanen och Preben kom ut  -kissandes! Han gick och kissade och hade börjat inne, kissade sig ut på altanen och fortsatte ute när Nicke ledde ut honom! Hur skumt som helst! Har aldrig hänt tidigare och Preben har ju varit rumsren sen i vintras! Kan detta vara en baksida av allt badande tro? Kan han ha fått urinvägsinfektion? Det var min första tanke... Jag ska ringa veterinärern i morgon så dom får kolla. Sen ikväll när vi gick på promenad kissade han precis som vanligt.
Skumt...
Jag uppdaterar löpande.


Preben - strandhunken

Eftersom sommaren har slagit till på allvar nu så ville vi introducera Preben i vattnets underbara värld. Han har varit nere vid "Bonnens sjö" några gånger och klampat lite i kanten men inte varit särskilt badsugen men det har å andra sidan inte varit så varmt då.
Så i måndags åkte vi till hundstranden!
Det var några hundar på stranden när vi kom så Preben brydde sig föga om vattnet, han var mer intresserad av vad som pågick runt omkring honom och vad dom andra hundarna gjorde. Vi lockade och pockade och med mycket möda och stort besvär gick han såsmåningom ut en bit i vattnet. Inte alls särskillt imponerad. Han förstod inte alls varför barnen tjoade och tjimmade långt ifrån land. Till sist ville han inte gå alls, varken ut eller in. Så jag och Preben satt på en bänk på land och tittade när barnen badade. Eller JAG tittade när barnen badade, Preben gnällde och gnydde för att han inte fick leka med de andra hundarna.
Efter en stund kom en Rottweilertik och gick i plurret. Ägarna var jättetrevliga och frågade om inte Preben ville komma med i och leka och det ville han ju såklart. Så vi släppte lös Preben som såklart blev skitlycklig och for ut i vattnet som om han aldrig gjort annat! Och som han lekte! I c:a 3 minuter... Sen la han benen på ryggen och kubbade i 300 knyck in till land och rätt över stranden in på den hundfria stranden där man absolut inte får ha hundar, inte ens kopplade, och där satte han sig och bajsade! Gissa om jag och Nicke fick brått! Nicke med leksak och koppel och jag med bajspåse!
Efter den incidenten var det en mycket mer sansad hund än tidigare, som vi dock ändå inte vågade släppa lös igen...


Något besvärad...


"Hjälpte" dock gärna barnen att göra sandslott.


Lite kul var det ändå...

Han fick, som sagt, smak på det såsmåningom så nu siktar vi på fler strandbesök!


Preben - fönstertittaren

Så här såg det ut igår när jag skulle putsa fönsterna på utsidan. Preben, som fick bli kvar inne när jag och Theo gick ut kände sig lite ensam. Han var dock helt nöjd med att inte vara med så länge han fick sitta i fönstret och titta.
Så här brukar vi möta honom när vi kommer hem om han har varit själv hemma. Mitt köksfönster har alltid ett ganska så solkigt parti precis i noshöjd... Putsade bort det igår men får se hur länge det varar.

Theo skrattade så tårarna rann när jag sprutade fönsterputs på rutan och Preben skakade på sig för han trodde att jag sprutade honom på nosen.



Vad tar ni för valpen där i fönstret?
Ja - han var ganska billig idag när han stack för Klara, över till grannens och vidare genom Veinge tills han stannade hos Robine och Mange och Klara fick tag i honom. Det hade inte blivit många kronor på Blocket där inte! ;)


Preben - badkrukan

Trots att Preben blev så mycket badad när han var mindre (och inte var särskilt förtjust i det) så vill han ständigt vara med när det ska badas eller duschas. Han står och hänger med framtassarna på badkarskanten och skäller och vill vara med. Och om man ska duscha står han alltid utanför duschväggen och piper. Om man sen lyfter i honom i badkaret eller in i duschen, då är det inte lika muntert! Visst han finner sig i det, men så fort han får chansen hoppar han ur. Bara för att nästa dag stå på samma sätt igen!




 


Preben - friluftshunden

Nu har vi kommit hem från en helt fantastisk helg i Vallsnäs! Den sista för den här säsongen. När de flesta andra dammar av sina husvagnar och ställer upp för sommarsäsongen så åker vi hem med vår.
Vädret denna helg har varit suveränt! Man tror knappt det är sant! Vi har suttit ute i princip hela helgen i bara tröja! (Ja, byxor också förståss, men vi behövde ingen jacka i alla fall.) Solen har gassat så det nästa svider lite i ansiktet.
Preben har njötit i fulla drag! Med kompis Kasper har han haft så roligt och mått så gott! Jag skriver inte så mycket mer utan låter bilderna tala för sig själva.

 
Goaste vännerna!


Där det tidigare gick att springa rätt ut i snön var det nu bara blött och läbbigt!

Nä, vatten passar bäst i skål.


Preben har busat mycket...

...och kelat mycket


Preben har varit jätteduktig hela helgen. En gång fick vi dock hämta honom hos en labrador några husvagnar längre bort, men annars har det gått jättebra och han har gått lös hela helgen. Men nu när vi kom hem och Preben var ute i trädgården tog det inte många minuter innan han hade tagit sig en liten promenad neråt gatan! Han tyckte kanske att han hade skött sig så bra hela helgen så han behövde slarva till det lite när han kom hem... 


Preben - begravningsentreprenören

På vår vanliga promenad på väg till jobbet i morse hittade Preben en riktig skatt! Rätt som det var kom han springande till mig väldigt triumferande med en död mus i munnen! Eller rättare sagt; resterna av en död mus! Han var så stolt! (Preben alltså, inte musen)
Jag plockade fram godis och började locka, men jag förstod rätt snabbt att han inte skulle släppa den där musen i första taget. Risken kändes ganska överhängande att jag skulle behöva ta tag i muskadavret med händerna, vilket jag inte kände mig supersugen på.
Så han fick hållas. (Preben alltså. Ja även musen förståss). Jag såg på Preben att han redan hade utstakade planer för musliket så jag tänkte att jag skulle vänta och se vad som hände.
Preben travade med MYCKET bestämda steg mot lekplatsen som ligger i närheten och där grävde han ett hål i sanden där han stoppade ner musen och sen omsorgsfullt täckte över den med sand. "Av jord är du kommen..." tänkte han kanske.
Där trodde jag att processen var över och började fundera på vilket håll jag skulle ta till jobbet nästa gång för att inte Preben skulle gå dit igen och gräva upp musen, men Preben ville inte följa med vidare till jobbet. Han bara stod kvar vid musgraven. Det var förvisso läge för en psalm, men det hade jag ingen lust att vänta på så jag lämnade Preben där och gick. Och efter bara en lite stund kom Preben springande efter mig -med musen i munnen igen! Då hade han gravplundrat och tagit med sig de numera ännu mer sargade kvarlevorna igen! När han sen kom fram till mig släppte han musen vid mina fötter och knallade vidare! Efter att alldeles nyss fått en mycket värdig begravning var nu inte musen vatten värd. Preben var dock mycket stolt över sin bedrift.
Och som den usla bloggaren jag är, så hade jag givetvis ingen kamera med mig för att föreviga det hela, men å andra sidan kanske ni kan leva utan bilder på en ensam mus sista vila. Men det hade varit roligt att haft bilder på Preben, för han var så mallig!


Preben - renhållningsarbetaren

Efter ett muffinsbak med barnen tidigare i kväll kunde jag knäppa av den här bilden på en mycket hjälpsam Gårdshund som kastade sig över det tråkiga efterarbetet med disken!

Det är att ställa upp för familjen, det!

Jag har placerat min blogg i <a href="http://bloggkartan.se/registrera/27064/veinge">Veinge</a> på <a href="http://bloggkartan.se">bloggkartan.se</a>!


Preben - administratören

Så här såg det ut i går när jag satt med fakturorna på jobbet. Efter ommöbleringar sitter jag nu vid ett litet provisoriskt skrivbord och i väntan på mitt nya, stora skrivbord sker en viss del av arbete dessvärre -på golvet. Som att sortera fakturorna till exempel. Preben kastade sig bokstavligen över arbetet...

Det är engagemang på hög nivå!


Tidigare inlägg
RSS 2.0